En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Strövarkort 181. Jösses vad man var modig!

Tänkte mig just ut i parken när himlen öppnade sig och det började hinka ner. Så i stället för promenad krafsade jag runt lite bland gamla bilder och hittade den här. Tagen i England sommaren 1979 då hustrun och jag kajkade runt ön i en till husbil ombyggd folkabuss.

Hon var i sjunde månaden med vad som senare skulle bli vår första son. Många ackade och skakade sina kalufser över lättsinnet i att dra runt som hippies så nära en förlossning. Men vi svarade bara kaxigt att det fanns väl förlossningsvård i England också?

Att man var så modig och levande som 29-åring. Aldrig att jag idag skulle tänka tanken att göra vad vi gjorde, ens om det var möjligt. Men jag är glad att vi var sådana då. Bilden och minnena är ett bevis på att jag också har levt ett liv långt innan panschistillvarons ackande och skakande slog till.

Bilden är tagen nånstans i Wales och jag läste en bok om Beckett. Det gör jag inte heller idag, fast det kanske jag borde ompröva?

Inlagt 2014-11-24 11:13 | Läst 2179 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Bra med krutgubbar och krutgummor ! Men de är ju en bristvara i dagens Sverige. / Hans
Svar från goranton 2014-11-24 17:02
Bakom varje krutgubbe (och gumma) finns det förhoppningsvis en ung rebell.
/G
Becket och Trangiakök. Inte så vanlig kombination. Irland, Jämtland och Wales i en och samma bild.
Svar från goranton 2014-11-24 17:00
Man var väl en kosmopolit ....
/G
Vilket härligt inlägg och med en nostalgiskt vacker bild! Ibland känns det som om livet var enklare förr! =)
Ha en fantastisk dag!
Svar från goranton 2014-11-24 17:00
Tack Heléne. Det sådana här inregnade dagar det är gott att vältra sig i hågkomster från förr. Gör hösten lite mer spännande.
/G
Hej Göran Det var et roligt inlägg. Vi hade ungdomens mod och var oimponerade vid den tiden. Som de unga förmodligen också i dag? Även om tider och faror kan vara strängare idag, ses med våra ögon - jag vet inte.
I vilket land var födelsen så?
Hälsningar från Erik / DK
Svar från goranton 2014-11-24 16:58
Vi hann förstås hem och sonen föddes på Sankt Eriks BB i Stockholm. 3550 gram vägde han och senare sålde vi folkabussen och köpte en klok kombi. En Volvo. Så kan det gå.
/G
Vad gäller Beckett, om du inte hört den tidigare, så finns en programskiva från Sveriges Radio, "Stunder av verklighet", där Jan Jönson berättar om när och hur han satte upp "I väntan på Godot" med interner i San Quentin. Det här var män utan identitet, utan ett språk. I väntan på Godot var ingen teater för dem.
De spelade upp sina egna liv och fick ett uttrycksmedel genom Becketts poesi.
En mycket stark berättelse, varvad med musik av Bob Dylan.
Vad gäller Beckett alltså! :)
/B
Svar från goranton 2014-11-24 21:11
Tack Bengan! Jag gjorde faktiskt en intervju med Jan nån gång i den vevan för Ica-Kuriren. Det var efter hans svenska kåkäventyr och han berättade då om sina amerikanska planer. Jag blev inbjuden att följa med och skriva om det på plats i USA, men som så ofta kom nåt annat emellan. Synd. Det hade varit häftigt att få se Beckett på San Quentin.
/Allt gott
Göran