Nu packar jag och drar.

Strindberg är färdigskriven, det droppar från taken och jag har börjat packa. På onsdag drar jag till Dominikanska Republiken på en vecka. Kameran är packad, korten rensade och en tjock bok att läsa på stranden utvald. Det blev nyöversättningen av Thomas Manns Bergtagen.

Vi hörs!

Mest Strindberg nu

Det är hundra år sen Strindberg dog i maj. Det är Strindbergsår alltså. Och med anledning av det är jag  fullt sysselsatt med att skriva en lång artikel om honom. Vilket innebär att jag inte gör så mycket annat just nu. Fotograferar till exempel. Fast det gjorde ju August. Utan både kamera och film till och med. Och han var en riktigt duktig fotograf.

Men tills vidare är det hans ord som gäller för mig. Morron, middag, kväll. Fast jag har inte undgått att märka att ljuset börjat återvända. Så tids nog hänger jag nog på mig en kamera. Kanske tar jag några kort också, bara den jävla kylan försvinner.

Titanen i Tegnerlunden

Hans skrivbord

Gatu-Japan 2.0

Det fanns mer varifrån korten i det förra bloggeriet kom. Japanska analoga knäpp alltså. Det är lite spännande att rota runt i det gamla när man inte förmår skapa något nytt. Varje vinter lägger år på mina axlar. Inte ens under en sån här mönstervinter, utan snö och extrem kyla, blir det mycket knäppt.

Men en japansk vår är något jag drömmer om. Körsbärsblomningen har jag förhoppningsvis kvar. Och att få ligga under träden och sörpla whisky medan kronbladen lägger sig över mig som florsockret på ett semmellock är en vision av paradiset. Om jag bara snällt äter mina d-vitaminer så kan det kanske bli verklighet en dag.

Klicka på korten så växer dom

Tokyo

Kyoto

Kyoto

Kobe

Nara

Itsukushimaportalen i havet, Hiroshima

Kyoto

Kyoto

Tsuwano

Kyoto

Kobe

Analogt gatufoto eller strövarkort från Japan

Senast jag plåtade analogt var för tre år sen under en resa i Japan. En jävla massa Ektachromerullar blev det, men eftersom jag helst betraktar världen i svartvitt så har jag suttit här och pulat lite med Silver Efex Pro 2. Man kan faktiskt skruva på en massa kranar i det programmet och få till det riktigt gott med korn och svärta som minner om fornstora dar med pressade Tri-X och Brovira nummer 5.

Eftersom det just nu råder undantagstillstånd i det här landet, vinter alltså, gör man bäst i att hålla sig på kammaren och drömma om den gris som flytt, som Magnus Hedlund skrev. Och kanske planera för kommande resor.

Dominikanska Republiken i februari, London i april och Spanien i juli. Ska man kanske packa den analoga smällan och ladda upp med film? Dia eller negativ? Svartvitt? Det tål att tänka på, men det finns ju tid till det. Och en liten, liten digitalare kan man väl alltid smussla med. Om inte annat för bloggandets skull.

Här kommer ett gäng strövarkort från Japan. Analogt så det skriker om det.

Kyoto

Tokyo

Nara

Tokyo

Mt Fuji

Nara

Tokyo

Tokyo

Tokyo

Tokyo

Bakom glas

Visst är det skönt med ett filter mot tillvaron. Ett skydd mellan sig själv och verkligheten. Antingen man befinner sig bakom eller framför glaset så slipper man direkt kontakt. Och med all trängsel är det  befriande att få ta skydd bakom ett tjockt glas ibland. Gärna pansarglas. Eller plexi.

Kameran är ett sånt glas. Med den mellan självet och realiteten runt omkring kan man vaccinera sig mot det obehagliga. Jag har plåtat sånt som bär emot; död, våld, olyckor, gemenhet. Och klarat av det för att jag haft kameran som en sköld. Och tröst.

Men det är farligt att alltid ha den där mentala kondomen på sig. Så ibland måste man chansa. Låta det råa obearbetade livet få välla över en och dra en med utför fallet och nästan dränka en. Släppa in dom obehagligaste, mest obearbetade känslorna.

Fast livet bakom glaset kan förstås också vara behagligt. Dekorativt. Och de är en del av staden och gatorna.

Paris, Frankrike

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige

Stockholm, Sverige