Vernissage av min utställning Ramblin'

Så var den då klar. Min utställning Ramblin' finns nu till beskådan på 591 Photography Blog. Det är en sammanställning av 60 bilder tagna mellan åren 1976 och 2012. Alltihop är i svartvitt och jag har använt både analogt och digitalt samt en massa olika kameror.

Tryck på den här länken för att gå direkt till galleriet.

Välkomna in för en titt!

Ett krossat självporträtt (är också ett självporträtt)

Det är inte helt ovanligt att ens självbild får sig en törn ibland. Det kan ha sina randiga skäl och rutiga orsaker, men faktum är att man sällan ser det så tydligt som i mitt alldeles nytagna självporträtt från London.

Annars är jag sällan självbespeglande i någon högre grad; sånt får andra syssla med. Men ska ändå nåt göras måste man göra det själv. Så Ladies & Gentlemen: Here I am.

På lördag är det vernissage. På 591 Photography Blog kommer min utställning Ramblin' då att läggas upp. Och ni är alla så välkomna att gå in och kolla.

Bonusbild. Också jag på nåt sätt.

Ingen Tri-X men skitigt i London

Jag är tillbaka. Åter från staden jag älskar: London. En fin vecka men kall. Fast inte lika kall och snörik som här tydligen.

Det blev ingen Tri-X. Bara kort. Fast det betyder ingenting. Det är bilderna, uttrycken i dom som är viktiga. Inte kameran, tekniken.

Jag vill ha mina bilder lite skitiga. Svarta, korniga, kontrastrika. Det funkar digitalt också. Och skärpa är en relativ egenskap, rätt överskattad. Jag vill ha känslor, stämning. Här är några kort från mitt work in progress. The GREAT British är arbetsnamnet.

Och den 21 april kommer min exhibition upp på 591 Photography Blog.

London, gamla Tri-X och analogt till salu.

När man ska ut och resa måste man packa och ska man packa behövs en väska. Den finns i källarförrådet och där finns också - nånstans - en kartong med en massa negativ i pärmar. Tri-X mest och småbild. Resultat av knäppandet från slutet av sextiotalet och framåt.

Efter att ha slagit i skallen i en hylla - ljuset går på timer och slår av efter ett par minuter - stod jag så med en pärm i handen. Negativ. Inte dom äldsta och långtifrån alla, men ändå. Och si, där fanns ett par Londonkort och ett från pensionärsorten Clacton på ostkusten som jag kunde skanna in.

Och då insåg jag varför filmtiden och det analoga plåtandet hör till det förgågna för min del. Repor och fläckar, en massa retusch och efterarbete. Och jag får inte ens känns den goda doften av mörkrum. Näe, det blir digitalt hädanefter. Nån som vill köpa mina Contax-smällor? Två G2:or och fyra gluggar?

I morron drar jag till London. Digitalt. Vi hörs!

London Zoo

London, Oxford Street

Clacton

Mera bottensats och en näve inspiration

Jag är nu klar över vilka bilder som ska visas på min expo. Och vilka som inte ska det. Det behöver nödvändigtvis inte vara bilder jag inte gillar som ratats utan det handlar om att det ska hålla ihop i en sorts tråd. Ja, ni får väl se så småningom.

Så här när påskledigheten börjar närma sig funderar jag lite över inspiration. Jag drar till London på söndag och den stan har alltid inneburit kickar av lust och glädje för mig. Även stans bokhandlare har haft en betydande del i det. För före Amazons och näthandelns tid, så kunde jag ägna timtal åt att rota i boktravar efter intressant fotolitteratur. Och den tråden tänker jag ta upp igen i nästa vecka.

Det var för övrigt i London jag hittade en av mina stora favvofotografer, Tony Ray-Jones. Han dog alldeles för ung i cancer 1972 men hann göra klassikern A Day Off, an English journal. Och den boken har nog betytt mer för mig än Cartier-Bresson och Strömholm tillsammans. Varför? Jo, för att jag hittade Ray-Jones innan jag fann dom.

Här kommer några refuserade knäpp från London och elsewhere. Och Glad Påsk förresten!

London

New York

Barcelona

Alanya

Paris

New York

Playa del Ingles