Det har börjat röra på sig

Lämnade in ett av mina kamerahus till Schönherrs igår för sensorrengöring, blåste rent ett par andra hus från vinterns samlade damm och ytsmuts samt bläddade lite bland gamla bilder för att fundera över hur jag ska kunna ta några nya.

För det ju så att varenda bild jag exponerar redan finns där inuti skallen. När jag väl höjer kameran och trycker av betyder det bara att jagsett den. Äntligen känt igen och hittat den.

Bilderna kommer till inuti hjärnan. Kameran är det fantastiska redskapet att kommunicera det med andra människor - och med sig själv.

Jag funkar så har jag märkt, att jag ser bäst i främmande miljöer och det är något som jag måste jobba på. För det är i närområdet som det lockande  finns, det som jag kommer att sätta störst värde på i framtiden och som jag vill bevara. 

Så det blir till att börja gå omkring med en kamera för att vara beredd. Problemet är bara att jag ännu är en (ibland) hårt arbetande man och att kameran då är i vägen. Å andra sidan är dom ju rätt små och oansenliga numera så det kanske funkar ändå. Det gör det ju för Moriyama.

Här är några av dom gamla bilderna som jag tittade på igår:

Hår i Rom

Napp i Palermo

Konsten finns där ute, Moma, New York City

Som en spegling av varandra, Nara, Japan

Solbadare utanför S:t Pauls i London