En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

Det händer att jag tar nå't kort

Jag går aldrig ut för att fotografera. Hänger inte på mig kameran för att ge mig iväg och samla bilder. Däremot har jag ibland en kamera om halsen när jag vandrar runt i livet och tillvaron. Ofta hänger den där mest, som på en lessen dräng, men ibland får den arbeta. Och då kan det bli några kort.

Ja, jag vet att det heter bilder. Men det låter så pretentiöst. Så jag nöjer mig med kort.

Jag går ut för att se. Världen är så stor så stor och livet så kort och det är viktigt att se. Att titta, att använda ögonen, observera, ta in, låta sig roas och oroas. Filmaren Tati är en favorit, hans filmer är studier i mänskligt beteende. Varje bildruta innehåller flera lager, berättelser som kräver uppmärksamhet av mig. Inte gräver runt i popcornbunken eller skriver sms.

Sådan är verkligheten. Alltid. Den kräver min uppmärksamhet. Runt omkring mig pågår en ständig strid ström av händelser, dramer, komedier. Berättelser som finns där antingen vi väljer att ta in dom eller inte.