Att slå ner en spik
Den stora frågan som ständigt ställs och svåreligen låter sig besvaras dyker åter upp: Vad är en bra bild? Mitt enkla svar är: berättelsen.
En bra bild måste innehålla en berättelse. Tydlig och yvig eller tillbakadragen och fjär. Den här bilden innehåller en berättelse.
När jag var i Japan fick jag höra ordstävet, "en spik som sticker upp slår man ner". Det betyder i klarspråk att man ska hålla sig på sin plats och inte sticka ut. Med andra ord vara en i mängden. Inte utmärka sig. Veta sin plats. Här i norden brukar vi kalla det Jantelagen.
Men det japanska samhället är ett kollektivsamhälle i än högre grad än vårt. Här har ju all kollektivism stämplats som rester av vårt DDR-förflutna. Till och med att vara med i facket är lite suspekt, även om det bara är i den fåfänga förhoppningen om några extra sekiner i lönekuvertet.
Dom här två japanska töserna plåtade jag i Nara, som var Japans första huvudstad. Jag tycker dom förkroppsligar det där med spiken. Dom är intill förväxling lika varandra. Varandras spegelbilder. Till och med kroppsspråket är uniformt.
Ändå är jag övertygad om att dom nånstans känner sig som individer. Att dom har drömmar som inte låter sig bytas ut helt eneklt. Jag vill åtminstone tro att så är fallet. Det är det som är min berättelse i den här bilden.
Med vänlig hälsning
/Göran
//Chasid
/Göran