Att hålla färgen
Nu är det ju så att jag egentligen ser världen i svartvitt. Inte för att åsikter och omdömen ska vara nyanslösa, men bilder består i grunden av en gråskala för mig. Det innebär också att jag ytterst sällan gör bilder i färg, annat än barnbarnens födelsedagskalas och liknande.
Därför glor jag lite storögt på resultatet av några dagars plåtning när jag inser vad man kan göra med ett helt spektrum i min hand. Jag minns hur ytterst känsligt det var på fotoskolan när man skulle soppa färgrullar och kopiera. Det handlade om kvartsgrader i temp och filtren på förstorningsapparaterna blev jag aldrig vän med.
Och sen här sitter man i strålarna från Lightroom, drar i några spakar och har plöstligt en kolorerad värld i sin famn. Inte konstigt att man blir lite kalvlik-på-grönbete liksom. Fast det här är dom sista färgkorten för den här gången. Från Teneriffa.
Teide ovan molnen.
Motionscyklar für alle.
Kärt återseende efter 40 år.
Segovias barnbarn.
Det går i cykler liksom.
Bara för att känna på liksom! ;)
B)