mina hundar

den här bilden är otroligt jobbig att se. det är den bild jag använde för att meddela på facebook, att min hund gått ur tiden. det är ganska precis 5½ år sen, om jag inte räknat fel. jag blir i princip alltid ledsen när jag tittar på den här bilden.

det här är försvarsmaktens ella. jag började som fodervärd åt henne, och när de inte ville ha henne tillbaka pga hennes medfödda, taskiga leder, tog jag över henne. hon var en helt jävla fantastisk hund, men fruktansvärt jobbig att leva med. vi tjafsade ganska konstant, hon och jag, och vi avgudade samtidigt marken den andra gick på. den relation vi hade, var av det slaget man har tur om man får uppleva en gång i livet.

hon var alltid skitlycklig, min ella. sådär så det var jobbigt. älskade alla gjorde hon dessutom - iaf folk. andra hundar, not so much, särskilt inte tikar. hon var en riktig bitch, min knäpplisa. rätt liten för att vara schäfer också, folk frågade ofta om hon var en border collie eller blandras. troligen för den icke-rastypiska vita fläcken hon hade på bröstet.

fotogenisk som få, dessutom. så fort jag riktade kameran åt hennes håll visste hon vad jag ville och slog ner arslet, tippade huvudet på sned och flinade stort. antalet bilder hon INTE blev bra på, är extremt få.

i princip varje gång det dyker upp en bild bland minnena på facebook, eller när jag går igenom gamla bilder, är det som att få ett slag i magen. hon hade en mycket direkt blick, och till och med genom en digital bild är det som att se rätt in i hennes själ, och som att hon ser rätt in i min själ från andra sidan. det är rätt vanligt att jag bryter ihop, fortfarande, fast att det gått flera år.

ungefär åtta månader efter att jag förlorat ella, kom boyo in i mitt liv. han är också en schäfer, men inte fullt lika häftig som ella. han har inga papper, eftersom jag inte bryr mig särdeles om sånt. däremot är han väldigt mycket schäfer - pipig, gnällig, extremt mammig, en drama queen, överdrivet positiv och social... han överensstämmer inte alls med den där bilden man har av schäfrar som stora, vaktiga, farliga osv. plus att han är helsvart. svarta schäfrar är inte så vanliga här där jag bor, men försvaret har en del såna, och det verkar vara vanligare nedåt skåne till.

det här hörnet är ett av mina favoritställen nere i kopparlunden, här i västerås. har fotograferat en del brudpar här, samt såklart, båda mina hundar.

ella och boyo är väldigt lika varandra, samtidigt som de är extremt olika. uppfödd av försvaret hade ella givetvis extremt mycket vilja, driv, hennes energi sträckte sig några varv runt universum och tillbaka innan den började om igen, hon blev extremt sällan trött sådär som hundar blir, och hon satte en standard för mig i hur hundar "ska" vara. både hon och boyo var och är extremt mammiga, sådär så man får skämmas ibland. men det är egentligen inte så konstigt - jag lever ensam med dem, det är bara jag som går ut med dem, ger dem mat, sover med dem osv. klart de blir mammiga.

boyo är en sån kille som tycker att han är rätt häftig. egentligen är han inte det. trygg och stabil är han tillsammans med mig, men han är faktiskt rätt mesig egentligen. ella, däremot, behövde inte bevisa att hon var häftig. när vi var ute på nätterna och mötte yngre killgäng, delade de sig och gick på sidorna om oss med respekt och klämde ibland ur sig "fin hund du har". de viker gärna undan för boyo också, men han har inte alls samma energi som ella. han är heller inte alls lika fotogenisk som hon. att jag någon gång emellanåt lyckas få en och annan bra bild på honom är betydligt mer tur än skicklighet, kan jag säga.

jag önskar så att de här två fått träffa varandra och leva ihop. ella skulle ha dominerat skiten ur stackars boyo, så det kanske är tur att det inte blev så. men de hade älskat varandra, det är jag helt övertygad om.

själv saknar jag ella så hjärtat går i bitar. till vardags funkar det, men såna här gånger när jag envisas med att tänka på henne, titta på gamla bilder, då blir det jobbigt. och det finns ingen som kan fylla hålet efter henne. boyo har ju liksom skaffat sig ett alldeles eget utrymme i mitt hjärta, men han kan inte fylla hennes.

det är priset man får betala för att älska ett djur. förr eller senare lämnar de en.

2024-12-06 09:17   per-erik åström

Hej. Jag vet precis hur det känns…. min första lapska vallhund, som f ö var lik din hund till utseendet, saknar jag fortfarande. Hon blev 15 år…
Allt Gott/per-erik

Svar från pisces 2024-12-06 09:23

det är fullständigt vidrigt att förlora ett djur. jag har förlorat både hundar och katter, men ella var speciell. och hon blev 10 år och 3 månader på datumet. jävla pissleder, det hade varit oerhört trevligt att kunna ha henne kvar ett par år till, men det gick inte.

men det är fan vad jobbigt det är, när de här anfallen av saknad hoppar på en utan förvarning.

2024-12-06 13:04   niniz

Men så oerhört fin hon var iaf som jag ser på foto här.
Vet precis förlorade min ena för ett år och 3 mån sen väldigt hastigt. Hon va som din en bitch mot andra hundar hade patella grad 3 och även hjärtfel men helt underbar.
Djur är svårslaget som sällskap. Helt villkorlös kärlek.
/N

Svar från pisces 2024-12-06 13:19

hon var otroligt vacker, min ella. jag är såklart väldigt partisk, men ändock. ^^ boyo är också snygg, men ella hade så oerhört vackert huvud och ansikte.

och ja, det är vidrigt. usch. ella hade medfödda c-höfter och måttliga pålagringar på armbågarna. det märktes inte öht förrän hon var runt 7, och började halta lite till och från. hältan blev värre och värre, och till slut hade hon så ont i ryggen att hon knappt kunde gå. värktabletter hjälpte henne några månader, men hon hade också fått juvertumörer. och hon var ju som hon var, så hon upplyste mig runt ett halvår tidigare att det började bli dags att separera oss från varandra. huvaligen, vad jobbig den insikten var.

jag kan inte tänka mig att vara utan. varken hund eller katt. båda måste finnas i mitt liv.

2024-12-06 16:49   alf109

Var nyss ute och hade sällskap med en schäfertjej som heter Ulviza och är väldigt lik din. Extremt mycket energi i henne också och ganska tuff. Två av Ulvizas valpar är polishundar.
Jobbigt när de försvinner.
/Affe

Svar från pisces 2024-12-07 01:55

men åh, vilket superläckert namn - ulviza! är det hennes människa som döpt henne, eller kommer namnet från uppfödaren?

och ja, det är hemskt att förlora dem. usch. :(

alf109 2024-12-07 02:05

Tror att det är uppfödarnamnet men det var så bra så matte behöll det. :)

Svar från pisces 2024-12-07 02:08

jag förstår verkligen det - jättehäftigt namn! =)

det ger onekligen inspiration till den dag jag skaffar en tik igen. jag älskar min boyo, men jag tror att jag föredrar tikar framför hanhundar. tikarna har mer egen vilja och mer humör, iaf de jag har träffat.

och roligare namn, uppenbarligen. ^^

2024-12-06 19:26   Susan Hanserkers

Det är något särskilt med hundar. Min första var ett riktigt yrväder. Men han älskade att bli fotograferad. Tog man fram kamera och blixtar så satte han sig framför och rörde sig inte ur fläcken. Satt han lite fel i förhållande till blixtar eller bakgrund var det bara att putta honom. Perfekt om man tex ville testa olika ljussättningar. Men skulle man fota någon annan hund fick man stänga honom ute från rummet, annars var han konstant framför kameran. Han lämnade oss, 14,5 år gammal för ett drygt år sedan och i hans ställe finns nu "MiniMinotauren". Emellanåt tror vi att hon är en reinkarnation av Mizar. Älskar att bli fotad och är alltid ivägen när man vill fota någon annan. Och fullständigt galen. (Bara att konstatera att vi inte kan ha någon gran i år. Förra året åkte granen ut dagen efter att vi hämtat hem henne, den 28 december... ) Däremellan finns prinsessan Spejja, hon kommer och går som hon vill när kameran kommer fram, ibland vill hon vara med, ibland går hon och lägger sig i soffan istället.

Svar från pisces 2024-12-07 02:06

det går inte att leva utan hund, så är det. inte katt heller, för min del. det måste nödvändigtvis finnas djur i livet, annars blir det tomt och meningslöst.

mizar - vilket kul namn! döpt av er?

skulle också gärna ha en studio att fotografera mina djur i. det får bli den dag jag har råd att skaffa mig mitt hus i skogen - då vill jag ha en studio i ett uthus eller en gammal lada. ^^