gott nytt 2025

gott nytt år från mig, katten och hunden.

jag är i rätt stor utsträckning idealist, och för första gången kände jag att jag inte kunde skriva "gott nytt år" på min nyårshälsning. jag tror inte på konceptet TID, såsom vi människor använder den. alltså fick det bli neverending circle of life - det känns mer naturligt, för min del.

men oavsett vilket, så hoppas jag ni har/haft en trevlig kväll, och att kommande circle of life blir en bra sådan. :)

testbilder

det här kan ju verka hur tråkigt som helst, men jag roade mig i natt med att testa - dels stativet, nu när det har blivit fixat, men också min nya reflexskärm (som har fem olika varianter inbyggda - billig och bra, om än kanske inte superhög kvalitet).

de här bilderna har jag tagit inför kommande porträttkurs på abf. det finns poänger med dem. eller, egentligen bara en poäng, och det är att undersöka LJUS.

jag har ingen studio. det här har jag satt ihop med hjälp av ett svart lakan hängt över ett kompostgaller som står på ett bord, lutat mot en vägg. en golvlampa från ikea med ett "allmänljus" riktat upp i taket, samt en spotlight riktad mot motivet. råfilerna ser INTE ut såhär, kan jag säga. :D de ser rätt bedrövliga ut, och det krävdes en hel del redigering för att få bilderna att se ut som jag vill.

men stativet funkar, vilket gläder mig enormt eftersom lamporna inte ger särskilt starkt ljus = slutartider på allt mellan 1,5 - 10 sekunder.

den här bilden är fotograferad genom reflexskärmens "diffusor" - tunt, genomskinligt, vitt tyg, i syfte att sprida ut ljuset som riktades rakt mot äggen, fast lite snett från höger. jämför man med nästa bild (det man ska titta på är skuggorna), så ser man stor skillnad.

jag är en stor anhängare av att det man lär sig i ett sammanhang, går att använda i andra situationer. de som går porträttkursen i vår kommer att få öva på det här hemma. det de lär sig på det, kommer de att kunna ta med sig in i porträttfotograferandet - och allt annat fotograferande också, för den delen.

mycket praktiskt och behändigt.

och för den som undrar: jag valde att göra de här bilderna svartvita, inte bara för att det är en personlig preferens, utan också för att jag tycker att man ser ljuset bättre i svartvitt. man blir inte så distraherad av färgen, utan kan koncentrera sig på hur ljuset faktiskt ser ut.

vikten av bildanalys (för fotografer)

(och innan jag börjar skriva om bildanalys kan jag skvallra om att det där stativet som muppade sig för mig för nån dag sen - det är numer helt funktionellt igen, tack vare min helt jävla fucking amazing kompis som är BETYDLIGT starkare i nyporna än jag är, och dessutom hade nån antirost-spray av nåt slag. fi FAEN, vad jag är nöjd med det - hon är SÅ jävla bäst!!!)

men.

bildanalys.

det finns ju många anledningar till varför bildanalys är intressant. det finns också många sätt att göra en bildanalys på, beroende på varför man gör det. en konstvetenskaplig bildanalys ser ju lite annorlunda ut än den analys en fotograf gör av någon annans (eller sitt eget) fotografi. dessutom är det ju med allra största sannolikhet väldigt olika saker man tittar på, beroende på om man är konstvetenskapsnörd, eller fotograf.

själv tycker jag att det är roligast att göra bildanalyser med utgångspunkt i både konstvetenskaplig teori OCH fototeknisk analys - det senare i syfte att utröna hur det påverkar betraktarens upplevelse, förståelse och tolkning av ett fotografi.

men det som kanske är mest relevant för de flesta fotografer, särskilt om man är fotograf under utveckling (ie; en fotograf som inte jobbar med fotografi utan gör det för att det är kul och givande), är att iaf jag ser det som att lära sig mer om bildskapande baklänges.

baklänges - ja, du läste helt rätt. :D

att titta på fotografier och undersöka exempelvis hur en annan fotograf använder komposition, perspektiv, ljus och så vidare, för att framhäva sitt motiv och sin poäng, är ett väldigt effektivt sätt att utveckla sitt eget fotograferande. särskilt om man dessutom börjar analysera sina egna fotografier. en annan fördel med att ägna sig åt bildanalys är att man efter hand utvecklar ett språk för att prata om fotografi, och det är faktiskt förjävla kul. men det som är intressant just med det där baklänges, är att man lär sig förstå hur en bild är uppbyggd från betraktarens perspektiv, vilket över tid gör att vi utvecklar vår förmåga att påverka våra betraktare genom det vi gör med fotografiet redan innan vi ens ser den genom sökaren.

det svåra med att analysera fotografi om man aldrig gjort det förut, är såklart att veta hur man gör. vad analyserar man? vad tittar man på, och efter? hur uttrycker man sig? hur noga måste man vara? kan man analysera vilket fotografi som helst, oavsett motiv? spelar det nån roll om fotografiet är i färg eller svartvitt?

jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag gör det igen - jag funderar på att skriva ihop en onlinekurs i just bildanalys, med målgrupp amatörfotografer som vill utveckla dels bildseende, förståelse osv, liksom ett SPRÅK för att prata om fotografi. inte bara tekniskt, utan om just bilden i sig.

...

och innan jag postar det här inlägget kan jag skvallra om att den fotokurs som faktiskt är klar men inte öppen för anmälan ännu.. nu brottas jag med ett par tekniska saker jag inte lyckats klura ut, och som jag trodde var självklara innan jag började skriva kursen. #facepalm så det kanske dröjer liiiite till innan jag släpper den.

men det kommer. :)

en annan notis: nu har jag skrivit så många blogginlägg och visat så många bilder att jag har glömt vad jag redan har visat. om ni redan har sett de här bilderna tänker jag inte be om ursäkt för att jag visar dem igen. :D ni får leva med det, helt enkelt. :)

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

stativfråga

det här är ett helt bildlöst inlägg, eftersom det egentligen bara innehåller en frågeställning jag hoppas få svar på. :)

jag har ett gammalt manfrotto-stativ som stått och samlat damm i ett hörn i åratal. inatt tog jag fram det, eftersom jag tänkte påbörja ett av mina mindre vinterprojekt (fotografering inomhus). det är som sagt var enormt dammigt, och eftersom det stått så länge har det VERKLIGEN dammat igen.

bollen som är tänkt att rulla så att man kan justera kameran när den sitter på stativet, har fastnat. jag vet inte om det är pga damm eller bara för att stativet är runt 25 år gammalt, men det sitter som berg och går inte att lossa. eller, JAG kan iaf inte rucka på det - vilket såklart kan bero på att jag inte är fullt lika stark i nyporna som när jag var yngre. men ändock.

min fråga är på ett ungefär som följer;

går det här att åtgärda, eller behöver jag börja spara pengar så att jag kan investera i ett nytt stativ (alternativt ge fan i att använda stativ och helt enkelt antingen leva med långa slutartider och handhållen kamera tills ljuset är ok igen, eller hitta en annan lösning)?

var gärna tydliga i era svar, för medan jag å ena sidan må vara hyfsat bra på att fotografera, är min tekniskt/praktiska sida i princip obefintlig. :D :D :D