fotografiska övningar

eftersom det är så många år sen jag var aktiv här på fotosidan, vet ni inte om det - men jag har ägnat oerhört många år åt att INTE fotografera porträtt särskilt ofta, och i stället ägnat mig åt att fotografera framför allt natur. och när jag säger natur, menar jag inte natur sådär som man tänker sig "naturfotografi", utan natur utifrån mitt barndoms-jags förkärlek för magiska varelser som bor i skogen.

det har alltså blivit många detaljbilder, ofta och gärna på träd, löv, trädrötter och så vidare. det är i mångt och mycket det jag har byggt mitt bildspråk på - och jag är dessutom väldigt förtjust i det. ovanpå det, tycker jag också att jag är rätt bra på det.

men nu när jag hittat tillbaka hit, märker jag till viss del ett skifte i vad jag letar efter när jag går upp i skogen med hunden. det är en skog jag fotograferat väldigt, väldigt mycket i, och medan jag är lite smålöjligt förtjust i nämnda trädrötter, löv osv, så har jag länge tänkt att jag skulle behöva öva mig på att fotografera lite större vyer. och med större vyer menar jag inte-närbilder. :D

det finns iofs flera saker jag behöver öva mig på. en sådan sak är att göra fotografier med starka färger till svartvitt, utan att det blir alltför rörigt. hösten är bland det vackraste jag vet, men höstlöven som gör sig så bra i just färg, har en tendens att bli lite väl kontrastrika i svartvitt. för mig blir det lätt ett gytter av grått, svart och vitt, och jag tycker ibland att det kan vara svårt att se vad tusan det ÄR, just för att det är så gyttrigt. 

så jag har börjat ägna mig åt lite annat än närbilderna som jag är så förtjust i. min grundtanke är fortfarande densamme - det har med skogsmagi att göra, med hemliga stigar, att förfölja och bli förföljd, att smyga och inte bli sedd, osv, att göra. den enda skillnaden är att jag nu försöker hitta utsnitt som innefattar lite mer miljö än jag är van vid.

skogsdrottningens höstkrona

jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om mina ansträngningar ännu. det ser rätt ok ut, men jag tror att jag behöver öva betydligt mer innan jag kan säga att jag är helt bekväm med det jag gör.

i övrigt kan jag säga att jag är helt slut i både skallen och kroppen sen gårdagens äventyr. det är nackdelen med att ha den där icke-befintliga stresstoleransen. det går åt absurda mängder energi att ta sig iväg på minsta äventyr.

fast jag ska erkänna att jag HAR fått en nytändning på just porträtt. jag pratade med en av tjejerna jag ska fotografera i morgon (en av mina bästa väninnor), och sade att det här är liksom bara början.. hädanefter får man leva med att stå modell vid min minsta nyck. :D :D :D

men tills i morgon så får både ni och jag titta på de här bilderna. och det gör ju faktiskt inte ont, det heller. även om det är ovant att välja bort detaljbilderna till fördel för större scenerier, så tycker jag ändå att det är helt ok att titta på. om inte annat hoppas jag att det kommer att utveckla mitt bildspråk och mitt sätt att se utanför detaljerna en aning, och då är det ju inte bortkastad tid.