två dagars fotograferande

först, några bilder på en av mina bästa vänner, som ställde upp som modell på söndagens porträttkurs. det var länge sen vi gjorde nåt tillsammans som INTE inkluderade shopping, så det blev mer pratat än fotograferat. men vi fick till några bilder, och även om hon själv är oerhört självkritisk tycker jag att hon blev bra på bilderna.

det var faktiskt rätt kul. jag använde henne för att visa kursdeltagarna litegrand om hur man genom ganska små skiftningar i hur man håller kroppen, kan få modellen att se mer avslappnad ut även om det är rätt obekvämt att stå såsom åtminstone jag ofta begär. :D

men hon sade det till deltagarna, att det känns jätteskumt och jobbigt att stå si och så, men att det blir bra.

den här är min favoritbild på henne. hon ser så jäkla MYSIG ut! <3

...

igår tog jag med mig kameran när jag och hunden gick upp i skogen en sväng. varje gång kameran följer med, tar promenaderna mycket längre tid. som vanligt blev de vanligaste motiven diverse träd, grenar, trädrötter och stenblock. nu när jag valde vilka jag vill visa, ansträngde jag mig dock för att visa sånt som inte är alltför typiskt mig (även om det här också är väldigt typiskt mig).

det här får mig osökt att tänka på en dubbelradig, gles kam som används av individer med min typ av hår (självlockigt, typ 2C/3A om nån har koll på sånt). jag har själv ett par stycken som jag är väldigt förtjust i - och här kan man ju se det som trollmors egen dubbelradiga kam. 

och det här är  kanske en sån där hårbottens-kliar-grej, fast för troll. om jag vore ett troll skulle jag LÄTT använda en sån här grej för att klia mig i skallen.

här ser jag ingen kam, men jag tänker att storlek är relativt. för ett troll är det här troligen inte större än en liten fågel. eller kanske en rejält stor tusenfoting. vem vet vad troll har för varelser omkring oss, som vi inte kan se!?

jag har inga problem att blanda väsen från diverse traditioner. här tänker jag mig att det är en ent, från sagan om ringen - eller, iaf en del av en ent.

är det bara jag som ser en kvinnas könsorgan här, för övrigt?

just såna här grenar kanske inte påminner jättemycket om något sagoväsen, men för mig är de oerhört vackra. just här kunde jag använda den främre klykan till att rama in den bakre grenen. jag gillar sånt.

det finns rätt mycket stenblock i en del av skogen vi har, där jag bor. jag tror att jag har berättat det förut, men en av de saker jag blir så oerhört fascinerad av, är hur många stenblock som ser ut att vara huggna, eller kanske till och med skapade, med enormt intressanta vinklar. det får mig att undra vem som har skapat dem på det här viset, om det finns något syfte med det, eller om det är naturen själv som varit så listig och placerat dem på de sätt de ligger.

kolla den här, till exempel. det känns på nåt sätt osannolikt att naturen skulle ha åstadkommit detta, men å andra sidan - man vet aldrig. naturen är ju trots allt rätt påhittig och gör saker utan att be om lov eller lyssna på nån som säger att det är omöjligt.

om trädgrensgrejen några bilder upp fick mig att tänka på enter, ger den här bilden mig intryck av dvärgar som smider svärd i järn. nu råkar jag veta att det inte är dvärgar som svettas, svär och sjunger visor till stora eldar och hett järn. i stället är det en liten eldplats uppe i skogen, som någon har gjort. jag skulle tippa på en familj eller kanske ett ungdomsgäng som ville grilla i fred.

det jag gillar särskilt med just den här bilden, är sotet. skitigt blir ofta väldigt vackert i svartvitt fotografi, så är det bara.

de här två, sista bilderna, är kanske det som är som allra mest typiskt mig i det här inlägget. iofs är nog allt väldigt typiskt mig, men tro mig - det finns några bilder från den här skogsrundan som är så typiskt mig att man snudd på blir trött på dem redan innan man ens hunnit titta. :D

det får mig för övrigt att tänka på att nu har den stora högen med nedhuggna träd som jag fotograferat så ivrigt vid, försvunnit. det var jättetråkigt att se, för jag har tyckt väldigt mycket om att fotografera där. min hund har också gillat att vara där, fast mer för möjligheten att klättra runt uppe på stockarna, så att han kan känna sig lite häftig. ^^

det är ju tursamt att man kan hitta fina trädbilder uppe i skogen också.

nygammal miljö

jag har tänkt rätt länge att jag ska ta med hunden och traska ner till lögarängen - en stor badplats i västerås, med tillhörande badhus. det har inte blivit av, eftersom jag sedan ett par år tillbaka har taskiga hälar (trasiga hälsenor som tar en evighet på sig att läka), och jag ofta har alldeles för ont för att gå så långt (och då är det ändå inte särskilt långt). men idag, trots att jag var trött, hungrig och hade/har en sån där tung, skum huvudvärk som egentligen inte gör ont, bestämde jag mig för att det var dags.

så vi gick. jag tog med mig kameran, och promenaden tog säkert dubbelt så lång tid som den skulle ha gjort utan. det var det värt.

vägen jag brukar gå, har ett par silos som står och tar plats. gissar att de flesta tycker att de är rätt fula, men jag gillar dem av nån skum anledning. det blir rätt kul bilder, och jag är väldigt förtjust i gråskalan som uppstår av dem, och det grafiska som blir av stegarna/trapporna och träden.

de gör sig också bra som oskarp bakgrund, när man vill fotografera vårtecken.

sist jag var på lögarängen, just, var i höstas med fotokursen. innan dess var det åratal - faktiskt med min.. nej, nu ljuger jag. jag har faktiskt varit här med nuvarande hunden, fast inte sen han var unghund, och det är några år sen. vi gick därnere tillsammans med den daghund vi hade då, som min hund växte upp med under sitt första år.

fördelen med att det går lång tid mellan gångerna, särskilt om man inte går exakt samma väg dit och hem, är att det är lätt att hitta bilder. idag fastnade jag mycket för - well, uppenbarligen silosarna, men ännu mer nedhuggna (tror jag) träd. det är nåt särskilt med träd som jag attraheras oerhört av. tror det är ådringen som gör det, och linjerna i övrigt. naturen är ju liksom sådär oerhört skicklig på att göra vackert.

jag roade mig också med att fotografera vattnet när det slog upp mot stenar längs kanten där vi gick. det gick sådär. vi kom ut rätt sent, och ju längre vi gick, desto sämre blev ljuset. tror det var det som gjorde att våg-bilderna till allra största delen blev oskarpa och rätt tråkiga. men det är ett bra sätt att träna timing på, så jag tror att vi ska gå tillbaka dit vid ett annat tillfälle - tidigare på dagen.

tja, här har ni ju ett bra exempel på att ljuset inte var riktigt tillräckligt och att det blir en viss oskärpa pga det. lite märkligt, eftersom jag tyckte att kameran klickade på, på korta slutartider. iofs - antar att det också skulle kunna bero på att autofokusen inte ville som jag ville vissa gånger, så att jag ställde om den till manuell - och att jag har svårt att se skärpan när den är manuell, i sökaren.

här har vi ytterligare ett vårtecken. det låg ett flertal större grenar på stenarna vid vattenkanten, och de såg ut såhär hela bunten. jättefint!

bortsett från att jag var/är sådär löjligt trött med den där tunga, dryga huvudvärken, så var det här riktigt kul idag. jag gillar att röra mig på ställen där bilderna bara ligger och väntar. vart man än tittar, så finns de, ready for the taking.

men alltså, shit!!!

 jag tar mig friheten att visa annat än porträtt i ett inlägg som kommer att handla om just porträtt. bilderna i det här inlägget är från igår och idag (faktiskt från i förrgår och igår, om man ska vara petig med timmarna), och visas mest för att ha nåt att titta på mellan textstyckena. :D

anledningen till det är - porträttkursen har kommit igång, och i söndags var vi ute första gången och testade på det här med porträtt. ni har ju säkert sett bilderna jag tog, i förra inlägget.

alltså, shit. vilka deltagare jag har! :o

visst syns det att de är nybörjare på det här med porträtt - så är det. men alltså, shit, vad duktiga de är!!! jag är så jävla impad av dem allihop att jag nästan går av på mitten. stolt över dem är jag också. jag tror att de tyckte att det var lite småläskigt att ge sig på det här, men alltså.. WOW!

även om jag inte gör det här på heltid, så måste jag nog ändå påstå att jag har världens bästa jobb. på riktigt, alltså. det är sååå jävla kul att se, och det ska bli så SJUKT jävla roligt att se hur de fotograferar i slutet på kursen.

det behövs liksom inte särskilt mycket för att putta dem i rätt riktning. de kanske inte blir porträttfotografer för att tjäna pengar på det - men det måste man ju inte heller. för flertalet av dem tror jag att det räcker med att bli mer medveten, så att bilderna på barn och barnbarn blir bättre (vad nu det betyder - det är nog olika för var och en). och så länge mina deltagare är nöjda och glada, är jag nöjd och glad.

trots att det inte var så länge sen höstens kurs, så hade jag ändå nästan glömt hur kul jag tycker att det här är. och den här gången är jag betydligt mer kritisk i mina bildkommentarer - så att de verkligen får ut någonting av det. mest beröm, men med synpunkter på olika saker.

vi har också bestämt att vi skippar utställning vid sista kurstillfället. det finns två skäl till det; dels tror jag det känns knepigt att ta fram bilder på en person man inte kommer att sätta upp bilder på i sitt hem, dels finns det en roligare grej vi ska göra i stället - jag ska fotografera porträtt av dem allihop. det ska bli skitkul, och jag tror att det kan vara rätt bra att få stå framför kameran och känna hur det känns att stå modell för nån som iaf har lite koll på hur man gör för att få sin modell att stå på ett visst sätt.

och jag hoppas verkligen att de gör övningarna i det kursmaterial jag har skrivit ihop. och om de gör det, hoppas jag att jag får se, för det kommer jag att vara fruktansvärt nyfiken på.

alltså, ni anar inte vad tacksam jag är att jag fick syn på annonsen som abf hade i sociala medier förra våren. lika tacksam är jag för att jag faktiskt hörde av mig, fick kontakt, och valde att gå vidare. för att inte tala om att det fanns tillräckligt många människor som ville gå kursen, och som nu vill gå fortsättningskursen.

vissa dagar förtjänar man att klappa sig lite extra på axeln, och det här är en sån dag för mig.

...

vill man hänga med mig i fotosammanhang, både online och irl, kan man göra det genom att gå med i Club Passionista - just nu tio veckor kostnadsfritt mot att man hjälper mig att hitta ett bra sätt att göra det på.

första tillfället på porträttkursen

idag var första kurstillfället när vi faktiskt varit ute och fotograferat - förra veckan var det ju planering, lite genomgång osv. men idag kom vi igång på riktigt!

jag hade med mig en modell jag varit bekant med sen vi var tonåringar, även om vi egentligen aldrig har umgåtts. jag har aldrig fotograferat henne tidigare, så det var ju kul bara därför.

det som är roligt med henne är att hon, liksom jag, har en tydlig stil och ett tydligt uttryck. för mig är hon på intet sätt extrem, men jag kan föreställa mig att det säkert finns många som tycker att hon är lite för mycket i hur hon klär sig.

smaken är som baken, no? :)

vi var i ett centralt parkeringshus idag, delvis för att jag ville det pga min modell, delvis för att just det parkeringshuset har ljusinsläpp genom höga, smala öppningar på båda sidor, vilket är ett bra sätt att öva på naturligt "fönster"ljus.

min vana trogen ägnade jag mig lite mindre åt dagens tema som deltagarna hade till uppgift, och lite mer det jag hade lust med. en av fördelarna med att vara kursledare, faktiskt. =)

jag är faktiskt glad att jag bestämde mig för att försöka ha med modell på så många träffar som möjligt. det ger mig möjlighet att ta exempelbilder på sånt jag inte hann/kom ihåg under min porträtt-drive i höstas. som t ex - måste ett porträtt innebära att modellen tittar in i kameran?

ett annat exempel är det här med ljuset. här har vi två snarlika bilder - de är fotograferade på exakt samma plats, den enda skillnaden är hur modellens ansikte är riktat, och således också hur ljuset faller på henne. på bilden ovan är ju halva ansiktet i skugga, och det blir ganska hårda kontraster.

på den undre bilden är ansiktet riktat mot ljuset, och det ger en mer skulpterad känsla - tycker jag, iaf. det är fortfarande relativt hårda kontraster och skarpa skuggor, men övergången är ändå mjukare än på bilden ovan.

jag gillar verkligen (sorry att jag tjatar, men alltså - faktiskt) att ha egen modell med mig, märker jag. det ger mig möjlighet att testa lite olika saker utan prestige och prestationskrav.

det här är t ex två bilder med samma posering, det enda som skiljer är avståndet. jag har suttit och glott på halvbilden och försökt bestämma mig för om jag gillar poseringen där, men jag KAN faktiskt inte bestämma mig. :D :D :D det är 50/50 på den, känner jag.

redan när vi pratade om den här fotograferingen för ett par veckor sen, bestämde vi att vi skulle satsa på lite attityd. därför är det inte så många bilder där min modell ler. fast det beror också, iaf delvis, på att det var så vansinnigt kallt i det här parkeringshuset. herregud - vi höll på att frysa ihjäl. och hon, den galningen, hade bara linne under sin tunna jacka! :o :o :o hon frös så mycket att jag skickade hem henne nån halvtimme innan vi skulle vara klara. :D

och här har vi min absoluta favorit från dagens äventyr. det här är en pose jag har tänkt på i säkert ett par månader och velat testa. ÄNTLIGEN hade jag möjlighet att göra det, och den ser precis lika bra ut som den gjorde i mitt huvud. plus att jag kommer att kunna variera den en hel del, beroende på hur man lutar och vrider huvudet. den kan bli blyg, flirtig och sensuell, och troligen inbjudande. hur kul som helst - det kommer nog fler modeller i samma pose så småningom!

men. nu ska jag försöka ta tag i min kväll och se om jag kan ge nån timme eller två till mitt vardagsrum. jag började igår att försöka få nån slags ordning i kaoset. det innebar väldigt, väldigt mycket lyfta bokkassar, flytta prylar från ett ställe till ett annat för att kunna skjuta EN grej till ett särskilt ställe, för att därefter flytta tillbaka alla kassar osv, för att kunna flytta en annan pryl. men nu står iaf möblerna hyfsat där de ska. nu är det bara resten...

snart, så!

jag har sett årets första blåsippor!

vilket innebär att våren är på väg. jag är inget stort fan av värme, men just början av våren är mysig. om inte annat bara för att man slipper ta på sig varenda klädesplagg man har för att inte frysa ute.

snart, så!

renoveringen har stått still ett par dagar, pga frånvarande hantverkare som av nån anledning valt att göra annat än att få klart hemma hos mig. idag ringde jag arbetsledaren och var sur, för jag har inte lust att sitta här och vänta längre än nödvändigt.

min hjärna är rätt misshandlad av stress just nu, och det gör att jag kan bli smått sur och grinig.

alltså fotograferar jag.

just nu har jag inget som helst syfte med fotograferandet - jag gör det mest bara för att göra det (nånting alls). jag har inga planer för de här bilderna, men i stället för att sitta och göra ingenting hemma, kan jag lika gärna göra det här.

jag är så jävla trött i skallen att jag inte har något vettigt att säga. :D :D :D det får vara så. det kommer andra dagar när hjärnan inte är så stresspåverkad som den är nu. då ska jag skriva långa inlägg om diverse jag tycker är viktigt igen. men idag orkar jag fan inte.