bilder från fotokursens träff idag

idag var det dags för fotokursen att träffas igen, och idag hade mina deltagare den by far svåraste utmaningen framför sig. hittills har det mesta vi gjort varit rätt basic - vi har utgått från geometriska former, och därefter hittat riktningar, tyngdpunkter, gyllene snittet, osv. men idag ville jag att de skulle leta efter linjer/riktningar/former som antingen skapar någon slags dragkamp, eller någon form av sugande effekt, magnetisk effekt, som strävar emot eller ifrån varandra, eller på något annat sätt skapar någon form av konflikt.

sug på den en aning. det är INTE lätt - det tycker inte jag heller!!!

jag tog rätt mycket bilder själv, och fast att jag inte riktigt trodde att jag skulle hitta nåt av det här själv, lyckades jag faktiskt med ett fåtal bilder. det finns en eller ett par av dem här i inlägget. om du ser dem och förstår vad jag menar med det här - hojta till, för all del. :)

medan vi höll på - jag tror att de flesta tyckte att det var svårt. men till min stora förvåning har över hälften av dem redan laddat upp sina bilder i vår fb-grupp, och ALLA hittills har lyckats hitta minst en bild med det här konceptet. jag är så vansinnigt impad!

det är så jävla roligt att se dem lyckas. och jag anstränger mig verkligen för att vara peppande, även när bilden jag kommenterar kanske inte blev enligt dagens uppgift - och att ge konstruktiv kritik som inte svider. förhoppningsvis lyckas jag med mina föresatser, eftersom de utvecklas varje vecka.

jag sade också till dem innan vi började fotografera, att de inte skulle känna sig besvikna eller ledsna om de inte hittade något. för som sagt var; det här är nog överkurs egentligen. till nästa gång jag håller den här kursen kanske jag ska hitta en annan uppgift som är lite lättare.

dessutom förbjöd jag dem att beskära sina bilder innan de laddar upp dem. de var inte helt nöjda med den saken, men som den ondskefulla och grymma kursledare jag är, skrattade jag såklart grymt i mjugg så alla hörde och skälvde i sina skor.

jag tror att jag skrev i förra inlägget med porträtten som jag tog på min kompis när kursträffen var över, att det är oerhört länge sen jag var ner till lögarängen (som det här stället heter) med en kamera. förr var jag här relativt ofta med min dåvarande hund, men av någon anledning har det inte blivit av med min nuvarande mupphund.^^

på det stora hela måste jag säga att jag är oerhört nöjd med dagen. jag tycker att jag till riktigt fina bilder, i ett område där jag sällan blivit sådär jättenöjd. lögarängen är ett välnyttjat område - det finns ett promenadstråk längs vattenkanten, och några fina broar. det är många som går här med sina hundar, kärlekspar i varierande åldrar, osv. men jag vet inte om jag tycker att området som sådant är jättefint.

men jag tror att både jag och hunden kommer att sova ovaggade i natt. en trevlig dag, fantastiskt väder, bilder jag känner mig väldigt nöjd med, trevligt sällskap.. vad mer kan man begära!?

det här med bildspråk

det är skillnad på bildseende, bildkomposition och bildspråk. de ligger förvisso väldigt nära varandra, och det ena är beroende av det andra och det tredje, utan inbördes rangordning.

men det är skillnad - iaf som jag ser det.

bildseende handlar ju om att se i bild. för mig är det medfött - jag tänker i bild, så att se bilder som ligger och väntar är inte ett problem för mig. visst blir bildseendet mer aktivt när jag väljer att fotografera mycket. men det finns alltid där.

bildkomposition handlar ju om att möblera det man ser, innanför bildkanterna. det är i mångt och mycket en träningssak. man kanske inte är skitbra på det när man tar upp kameran första, andra, tredje eller sjuttonde gången, men medvetenhet och övning ger erfarenhet, och till slut sitter det.

bildspråk handlar, åtminstone för mig, om vad man vill säga med sina fotografier, och hur man uttrycker det. i min värld är det oerhört starkt kopplat till vem man är som person och vad som är viktigt för en. alla vi som fotograferar, väljer ju t ex mer eller mindre olika motiv. varför väljer vi just de motiv vi gör? hur fotograferar vi dem? vad inkluderar och exkluderar vi? vad framhäver vi, och vad låter vi sjunka undan i bilden?

när jag var barn älskade jag tanken på tomtar, vättar, troll och annat skrymt i skogen. mina farföräldrar hade en sommarstuga som var omgiven av skog. där lekte jag mycket, och överallt i diverse håligheter i både träd, under stenar, mellan grenar osv, såg jag små bostäder för alla magiska varelser som barn tror på. idag är jag ju uppenbarligen inte ett barn längre, och även om jag inte nödvändigtvis tror på tomtar, troll, vättar mm längre, så tror jag på magi - på ett annat vis, bara.

jag minns mycket väl när jag började fotografera som jag gör idag. skulle tippa på att det är runt 20 år sedan. jag var klar med mitt porträttfotograferande som yrkesverksam, och började fotografera helt för min egen skull i stället. av någon anledning fick jag för mig att jag ville fotografera träd, och så bestämde jag mig för att jag skulle göra det ur ett skogsmagiskt perspektiv. det vill säga; det blev många detaljer på träd, håligheter under stenar och allt det där jag upplevde som barn.

som person är jag rätt otillgänglig, och många anklagar mig för att vara både spännande och mystisk. :D inte vet jag om det stämmer, men det finns vissa ord som jag gillar och i hyfsat stor utsträckning identifierar mig. ord såsom hemlig, undangömd, dunkel, förgänglig, och ett antal liknande uttryck. jag har alltid, ända sen jag var barn, varit intresserad av framför allt vampyrer, och som vuxen, naturromantik, gotik (både medeltidens gotiska kyrkor, samt 1800-talets gotiska berättelser, och fotografi från samma period), art grotesque (de flesta konstnärliga uttryck). sånt färgar av sig i hur och vad man ser.

i bilden här ovan, ser jag t ex en älvas slängkappa som hänger på tork. alla bilder i det här inlägget (hittills) är fotograferade idag, och jag tog flera på löv som låg ovanpå granris. de flesta av dem såg jag som små sängar som någon slags granféer lägger sina barn i för att sova.

...

sen förstår jag ju att ni som betraktar mina bilder, inte tolkar dem på samma sätt. :D underligt vore väl om ni gjorde det. vi alla ser, förstår och tolkar allt vi ser på olika sätt, utifrån vilka vi är. vid tillfälle ska jag faktiskt skriva ett inlägg om den saken också, eftersom jag planerar att skriva en bok om det (arbetstitel: sanningen att säga).

men för att återgå till bildspråk - det är inte något jag bedömer att man kan lära ut. det är något som växer fram över tid. eftersom det är så länge sen jag började fotografera själv, måste jag erkänna att jag inte riktigt minns hur det funkade för mig då. men jag ser på mina kursdeltagare att de redan från början har varsina sätt att se - det som händer under kursen är att det förfinas lite i uttryck, och det kommer att fortsätta utkristallisera sig, allt eftersom de fotograferar mer och mer. det är väldigt roligt att se.

men nu tror jag att det får bli en bild till, sen får det här inlägget vara färdigskrivet. :D