kaos och ofokus

min lägenhet genomgår ju en renovering just nu. elektriker var här i måndags, och i tisdags började det på allvar. först kom snickaren hit och pysslade lite, sen kom målaren, och det är han som är här mest just nu och väsnas. det ser förjävligt ut överallt, eftersom allt är undanstoppat så gott det går. nästa vecka blir det ännu värre, eftersom större delen av mitt hem kommer att befinna sig i vardagsrummet. inklusive jag själv, katten och hunden.

jag finner att jag har svårt att fokusera på det mesta, faktiskt. försökte läsa lite i en fotobok häromdagen, och det var knappt att jag förstod ett enda ord av vad jag läste. idag tog jag med mig kameran när jag var ute med hunden, och det blev sammanlagt 19 exponeringar, varav ni ser några stycken i det här inlägget.

fördelen är att det inte är långvarigt. det går ändå relativt fort - i morgon är det liksom fredag. nästa vecka sker skiftet att flytta över prylar från sovrum och kök in i v-rummet, så att målare och snickare har fritt spelrum för det som ska göras.

kul är dock att jag fick bokpaket från adlibris i morse. mina bokhyllor kommer så småningom att spricka - det är bara att inse. den här gången är det två fotoböcker (bildens retorik av roland barthes, what photography is av james elkins), och tre som har mer med filosofi och estetik att göra (aesthetics av michel foucault, selected writings on art and literature av charles baudelaire, och a philosophical enquiry into the origin of our ideas of the sublime and beautiful av edmund burke).

varför jag vill läsa filosofi/estetik och inte bara fotolitteratur?

för att jag upplever att det utvecklar mitt sätt att tänka, och därmed hur jag ser - både abstrakt och rent praktiskt, och därmed också hur jag fotograferar.

fördelen med att läsa den sorts litteratur jag gärna investerar i, är att det alltid finns referenser till andra författare och deras böcker. man kan alltså väldigt lätt expandera sin tankevärld genom att följa spår man intresserar sig för.

jag har under en period köpt på mig en hel drös spännande litteratur. jag ska bl a läsa immanuel kants bok om just det sublima - och jag vill nog läsa mer av honom, men en sak i taget. vill överlag läsa fler filosofer, eftersom jag råkar tycka att det är intressant. jag kanske inte håller med allihop, men det är förbannat kul att expandera sin tankevärld.

och jag ser VÄLDIGT mycket fram emot när renoveringen är klar, så att jag kan börja trycka in böcker i bokhyllorna igen, så det blir lite ordning och reda.  tja, ordning och reda i hela mitt hem, inte bara bokhyllorna. men jag kommer att njuta hejdlöst av att se alla mina nya böcker stå där och se lite sådär porrigt sexiga ut, i bokhyllorna - det ska icke förnekad. :D

.. och medan det här med renoveringen är rätt drygt och störigt, rörigt och i största allmänhet kaos, så är det inte det värsta jag varit med om. det finns betydligt värre saker här i världen, det här är trots allt tidsbegränsat och kommer att sluta med att jag har en nyrustad och fräsch lägenhet, med ny kyl OCH frys, dessutom.

men visst. det ska bli otroligt skönt när det blir klart - så är det.

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)

renoverings-stress

för ett tag sen begärde jag renovering av min lägenhet av min hyresvärd, eftersom det är precis 20 år sedan, nu i år. jag har inte velat göra det eftersom jag har djur, och det osvikligen blir slitage hur man än bär sig åt. men nu är det så slitet och nedgånget att det är pinsamt att bjuda hem folk.

alltså, renovering.

jag fick reda på att det skulle bli framåt sommaren, eftersom det står folk på kö. det kändes ju lite tradigt förstås, men - det är som det är.

döm därför om min förvåning när jag blev uppringd häromdagen och fick veta att det är dags - de kommer redan på tisdag!!! :o :o :o :o :o

fi fan.

så nu har jag att göra i några dagar. de ska börja i vardagsrummet, vilket innebär att jag bland annat behöver tömma mina bokhyllor på böcker så det går att flytta dem. för att inte tala om allt annat bråte därinne. jag blir både stressad och svettig bara av att tänka på eländet. det är liksom rätt mycket som ska till för att de ska få plats att göra det de ska.

dit jag vill komma med detta är att hela processen av att bestämma mig för vilka bilder jag vill ha på väggarna framöver, helt plötsligt blev lite mer NU än jag hade planerat för. jag hade tänkt att jag kanske skulle fotografera lite mer för ett större urval, men nu kommer jag inte riktigt att hinna med det.

fiolbilderna där ovanför är de jag bestämt mig för att sätta ihop i en triptyk (separata ramar, dock). det var INTE ett lätt val, och uttrycket kill your darlings kändes helt plötsligt väldigt sktuellt. nu har jag iofs två favoriter med, men ändock. allt funkar inte ihop, även om det är ur samma serie - så är det bara. men det här tror jag kan bli bra.

samma sak med kranierna härunder.

det finns många bra bilder ur den serien också, men återigen - allt funkar inte ihop. och eftersom jag inte kan bestämma mig för EN bild att göra en större förstoring av (ur endera serierna, faktiskt) så får det bli triptyker av mindre format.

fast jag tror att det kanske blir större bilder så småningom. bara inte just nu, eftersom jag är så velig och inte kan bestämma mig för vad jag gillar bäst. :D

dock.

jag måste faktiskt erkänna att jag är väldigt nöjd. jag tycker att både fiolserien och kranie-serien är väldigt bra, och att det finns många riktigt bra bilder ur båda serierna. det bådar gott för framtiden, även om den framtiden består av att pryda mina väggar.

det kommer att bli lite andra bilder också. jag ska bland annat ha en bild på min förra hund, ella, och nuvarande hunden, boyo. katterna ska också upp på väggen, men jag behöver hitta bra bilder på dem allihop först. sen har jag minst en bild från i höstas som jag också skulle vilja få upp på väggen.

men. ett steg i taget. jag börjar med dessa, så får vi se vart vi landar.

...

jag kom just på att jag kanske skulle ta och påminna om att det snart är 1 mars, vilket innebär att min onlinekurs i bildseende/bildkomposition snart återgår till sitt ordinarie pris. vill man gå kursen billigt bör man passa på typ NU!

grabba tag i intropriset innan det försvinner här >> Eye C

mer kraniebilder - med KOTTAR!

det är bara att erkänna.

jag har alldeles för kul med det här. häromdagen var jag ju upp i skogen med hunden, och plockade kottar. de har legat på tork ett par dagar, och idag kunde jag inte hålla mig längre, det gick bara inte.

alla tre, edward, ebba och hedda, ställde upp som modeller idag, men det blev flest bra bilder på edward och hedda. ebba hade inte alls nån lust att vara med idag. men; det är ok - jag har andra bilder på henne, och hon kanske har större lust för just det här en annan dag.

som ni märker är det inte svartvitt. det slog mig nämligen att om jag inte hittar någon bra fiolbild att ha i den där snygga ramen jag visade för några inlägg sedan, så kanske en kraniebild funkar. men inte i svartvitt. men jag tänker att kranierna i sig kan funka, om det inte är alltför kraftfullt i färgmättnad. kottarna torde ju garanterat funka.

det slog mig för övrigt att det kanske finns någon som undrar hur jag tänker när jag fotograferar på det här viset. jag är HELT övertygad om att kursdeltagarna i kommande porträttkursen kommer att undra, eftersom det jag håller på med just nu är en av övningarna jag vill att de gör hemma - för att träna på ljus. men som newbie på att göra sånt här uppstår ju en drös frågor.

som t ex;

• hur många bildidéer kan man komma med, om man ska fotografera en och samma pryl?
• hur fotograferar man för att visa sin modell (oavsett om det är ägg, apelsiner, kranier, en barbiedocka, ett kramdjur, ett par skor eller whatever) på ett så smickande vis som möjligt?
• hur tänker man omkring komposition, när det är motiv mot en enfärgad (rekommenderas) bakgrund?
• hur får man de färdiga bilderna att faktiskt se vettiga ut, när originalfilen (oavsett om det är raw eller .jpg) ser så illa ut?

när det gäller komposition, så tänker jag att samma koncept/regler gäller, som annars. man får tänka lite annorlunda, bara.

när det gäller kranierna så har de ju fördelen att ha rätt många "sömmar", som man kan använda sig av. och eftersom de har suttit på en levande varelse, så har de ju ett "framåt" och ett "bakåt" - alltså kan man skapa riktning, beroende på hur man placerar kraniet. i övrigt så får man helt enkelt testa sig fram och se vad som funkar för en själv när det gäller kompositionen, utifrån den sorts komposition man använder i vanliga fall. och där skiljer det sig nog - jag tror inte att jag nödvändigtvis använder mig av någon slags gängse tradition när det gäller just komposition.

för att vidareutveckla iaf litegrand; jag tänker gärna i ett rutsystem om 3x3 rutor. jag tänker ofta i tyngdpunkter, balans, vikt, linjer, former.. nej, nu ljuger jag. jag tänker ALLTID i de termerna. :D

däremot tänker jag sällan på.. jag vet knappt ens vad det kallas - 3-dels-nånting!? i sidled, tänker jag mig att den regeln oftast används!? jag tänker inte så. jag vill göra något med hela ytan, även om det innebär att delar av den är negativa (tom yta).

hur man bär sig åt för att få sitt motiv att se så bra ut som möjligt?

återigen; man får testa sig fram. det beror naturligtvis på vad man fotograferar. ett gosedjur kanske man behöver fotografera på ett visst sätt, medan ens mammas första par skor kanske behöver ses på ett annat sätt. detsamma gäller ljuset - vissa saker kanske funkar att fotograferas med en viss typ av ljus, medan annat blir bättre med en annan sorts ljussättning.

här ska tilläggas att jag är enormt lat och bekväm av mig. jag kör med samma ljussättning en hel fotografering rätt igenom. och eftersom jag är ännu latare än så, orkar jag inte byta eluttag till golvlampan med spotlighten, så att jag exvis kan byta sida med den. alltså blir det ungefär samma ljus till allt.

när det gäller bildredigeringen för att få bilderna att se vettiga ut, så kommer det att behövas. mina råfiler från de här fotograferingarna ser inte kloka ut. jag skulle INTE vilja visa dem för någon. :D :D :D sen beror ju redigeringen såklart på tycke och smak. jag gör mina bilder såsom jag vill ha dem. det finns nog de som skulle envisas med att säga att mina bilder är underexponerade för att det inte finns några detaljer i den svarta bakgrunden - men jag vill ha det så. jag gillar när mina motiv liksom smyger sig ut ur mörkret.

så varför vill jag att mina kursdeltagare ska ägna sig åt detta? det har ju inte särskilt mycket att göra med porträtt. eller?

det beror ju på hur man ser det.

till att börja med är det här ett bra sätt att börja titta på ljus. nu är ju det här ett ljus som man kan styra, vilket man inte kan med naturligt ljus. vi har ju inte mycket att säga till om när det gäller väder, t ex. men att fotografera såhär, och att testa olika sätt att placera den/de lampor man använder, är ett bra sätt att lära sig känna igen hur olika ljus (utomhus) fungerar. det är skillnad på en solig högsommardag och en grå, dimmig höstmorgon, eller en vinterdag med snö och skarpt solsken som gör att ögonen tåras.

det är sånt som är bra att ha koll på, iaf litegrand, om/när man ska fotografera porträtt. nu kommer ju inte dessa kursdeltagare att bli erkända porträttfotografer efter kursen - det är heller inte målet. men de kommer förhoppningsvis att ta med sig nånting som hjälper dem att känna att deras porträtt-skills blivit lite mer solida.

jag är ett stort fan av tanken att det man lär sig i ett sammanhang går alldeles ypperligt bra att använda i ett annat. i såna här fotograferingar har man ALL kontroll över bilden, både före, under tiden och efteråt. man styr precis exakt ALLT. vad som ska fotograferas, hur ljuset ska se ut, hur motivet ska placeras, hur det fotograferas, kamerans inställningar (om man engagerar sig i det), från vilken vinkel och vilket perspektiv, och därefter - hur bilden ska redigeras för att se ut som man tänkt sig.

så jo. jag tycker att det finns rätt stora poänger med att testa på det här. sen fattar jag också att det inte passar alla. själv har jag sysslat med sånt här till och från, ända sedan jag började fotografera (analogt, på den tiden). jag har fortfarande en bild på väggen som jag tog i mitt studentrum i uppsala - den är skitsnygg.

men då finns det ju å andra sidan oändligt många sorters fotografering som jag inte sysslar med alls. antingen för att jag är helt ointresserad, eller för att jag är rent ut sagt dålig på det. :D

ebba och hedda

ni har ju redan sett bilder på edward och ebba. idag var det dags igen, men faktiskt premiär för hedda som aldrig har modellat förut. vet inte varför det har blivit så - hon har funnits med här hemma rätt länge. kanske för att jag alltid har tyckt att edward och ebba gör sig så bra på bild, och inte velat lägga till en till modell ifall att det skulle bli trist.

vi tar ett par bilder på ebba, till att börja med. jag skrev senast igår att det här är så jävla roligt - och det är det (uppenbarligen). det jag verkligen, verkligen gillar med att fotografera just kranier/ben, är hur gråskalan ter sig. det blir så oerhört vackert, framför allt i svartvitt. jag har i ärlighetens namn inte ens övervägt att göra något annat än svartvitt av det, så det är svårt att veta hur det skulle se ut i färg. men jag är så nöjd med det här att jag inte ens tänker prova.

att jag sedan råkar ha oerhört vackra, torkade rosor och rosblad, är ju en match made in heaven. nu är ju det något som av uppenbara skäl inte framgår i svartvitt, men tro mig - det är riktigt jävla vackert och en ögonfröjd att beskåda medan jag fotograferar.

det här är då alltså hedda. hon kom till mig genom en bekant som hade hittat ben efter - någonting, i någon skog, och tog med sig det till mig eftersom hen visste att jag gillar sånt. hedda står på samma bokhylla som edward, där hon minns tiderna som var och hur vacker hon ansågs vara på den tiden det begav sig.

faktum är att hedda har stått orörd så länge på bokhyllan att hon var mer än lovligt dammig. nu tog jag mig friheten att låta henne vara dammig - lite av poängen med de här bilderna är ju det förgängliga, det som är lämnat bakom, minnen av det som varit.. och då blir det ju lite fånigt om mina modeller är kliniskt rengjorda. de är ju som vackrast au naturell, tycker ju jag personligen.

det lustiga med de här tre fantastiska modellerna är att de, liksom vilka mänskliga modeller som helst, har lite olika proportioner och uttryck. alltså tog det mig en stund att hitta heddas bästa sidor och hur hennes egen skönhet framhävs som bäst.

men jag hoppas att ni förstår varför jag tycker det är så fantastiskt att fotografera de här tre. de har hängt med i rätt många år, och jag uppskattar deras sällskap oerhört. de har alla mycket olika personligheter, och ger mycket olika intryck. hedda är den jag känner minst, men det här lilla äventyret kanske gör att vi lär känna varandra lite bättre.

det bästa med det här är att jag nu kommer att ha ännu fler bilder att välja mellan, till det börjar bli dags att förnya det som sitter på väggarna här hemma. jag tror att jag eventuellt kommer att visa er, när jag har bestämt mig. vi får se. det återstår att se. :)