tjat om skärpa igen :D

minns inte om jag har visat den här bilden, men det spelar inte så stor roll - den är mest här för att fungera som illustration.

sitter och skriver så tangentbordet blö'r, på online-versionen av höstens fotokurs. går således också igenom allt jag har fotograferat under hösten för att använda som exempelbilder.

låt oss bara konstatera att medan jag å ena sidan inte alls tycker om vintern (särskilt inte som den leder till vår och därefter sommar) så ser jag faktiskt fram emot att ljuset snart vänder och blir bättre igen.

för herregud, vad jag saknar att få ordentlig skärpa i mina bilder. :D

lärdomar

av dagens ansträngningar har jag lärt mig att jag ska ägna mig åt fotografi, och fotografi (och text) enbart. allt annat jag sysslar med i form av diverse kreativa utlopp, ska stanna på personlig basis. jag har också blivit påmind om att jag inte ska ägna mig åt att sälja grejer, eftersom jag är så vansinnigt urkass på det.

dagens äventyr på julmarknaden i sala var en ekonomisk förlust. det gick åt mer pengar än det kom in, vilket suger, eftersom jag verkligen skulle behöva få in lite pengar. men så är det.

jag fotograferade lite i lokalen, men känner mig inte alls nöjd med bilderna, så ni får bara se den här ovan - och det enbart för att min hund är med på den. snubben på bilden är ett ex och kompis till mig, som tack och lov har rätt bra koll på hur man ska hantera en hund som blir superstressad när matte går mer än ett par steg längre bort än kopplet räcker.

nu är vi iaf hemma igen. hunden leker att han är död på min säng, och jag har tagit mig igenom en hel rad osmickrande tankar om mig själv och min förmåga. jag är inte klar med det än, och det kommer nog att ta några dagar innan jag hunnit sortera bort och lämna en massa korkade idéer om mig själv i backspegeln.

follow your heart.

jag ska inte sprida ut mig för mycket, iaf inte när det kommer till saker jag faktiskt vill ägna mig åt lite mer seriöst. det funkar inte för mig, tydligen. tror att jag behöver nörda in mig på en sak - fotografi, i det här fallet, och stanna där.

tror att det kanske blir tyst från mig nån vecka eller så (men man vet aldrig - jag kanske är jättepigg i morrn och börjar skriva doktorsavhandlingar till blogginlägg om diverse), så att jag får lite mental tystnad, lugn och ro så att jag hinner landa och plana ut.

det här med konstruktiv kritik

facebook har ju alla möjliga och omöjliga grupper, även med fotografi som huvudämne. jag gick med i en för ett litet tag sen. till att börja med verkade den helt ok. ända fram till den dag jag scrollade förbi en bild på ett brudpar, och fotografen hade skrivit om sin bild att bröllop inte är något hen egentligen ägnar sig åt, men gör ibland för att testa gränser, pusha sig själv osv.

helt legitimt skäl, kan jag tycka.

men det fanns en kommentar som var rent ut sagt otrevlig. kommentatorn - en medelålders vit, svensk, förmodligen cis-man, anmärkte på allt möjligt, på ett sätt som åtminstone jag tycker är rent ut sagt onödigt. enligt honom var bilden underexponerad, horisonten var sned, och en hel drös andra saker han tyckte var rent ut sagt fel. hade jag fått den kommentaren hade jag blivit rätt ledsen.

så.

jag svarade. jag skrev att jag inte höll med den här medelålders, vita, förmodade cis-mannen för fem öre. jag fortsatte med tips mestadels riktade till fotografen (jag erkänner att det kanske var min miss att inte vara tydligare med det), om hur man kan göra en annan gång. just den här bilden är ju liksom redan fotograferad, även om det givetvis går att göra vissa förändringar genom bildredigering. jag gjorde också mitt bästa för att vara så enkel och tydlig som möjligt i hur jag framförde mina tips, eftersom jag inte visste hur mycket kunskap fotografen har - och för att jag tycker att det är bättre att vara tydlig och trevlig, än gnällig och otrevlig.

svaret jag fick på det, från nämnda svenska, medelålders, troliga cis-man, var att jag var otrevlig och oförskämd. jag gissar att han kände sig kränkt, av någon skum, okänd anledning. min nästa gissning är att han kände sig kränkt för att jag är kvinna, och hade en annan åsikt. han är ju äldre än mig, och man, dessutom. jag borde troligtvis veta hut.

det är en stor, fet, fläskig #facepalm på detta fenomen.

jag gick faktiskt ur den gruppen. jag har varken tid eller lust att hantera lättkränkta, vita medelålders män som inte kan hantera att kvinnor har andra åsikter. så är det bara. och det där med att bli anklagad för att vara otrevlig och oförskämd.. man kan säga mycket om mig, men man kan INTE säga att jag är varken otrevlig eller oförskämd. tvärtom - jag lägger rätt mycket energi på att vara diplomatisk, framför allt när det handlar om att ge kritik.

...

vilket leder mig in här på fotosidan.

det är många år sen jag hängde här. tror jag var nånstans mellan 22 - 25, kanske lite äldre. det är i runda slängar, ungefär 20 år sen jag var aktiv här - give or take ett par år hit eller dit.

på den tiden var bildkritik stort här. det fanns särskilda grupper för just bildkritik - allt från nybörjare till de med stor kunskap och erfarenhet. det var riktigt givande att lägga ut bilder i grupper då.

nu har jag varit här i ungefär en månad, sen jag kom tillbaka. jag har lagt ut relativt många bilder i olika grupper. responsen har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. jag tycker att jag får bättre respons här i bloggen än i grupperna, dock.

.. och jag undrar lite varför.

en reflektion jag har, är att fotosidan verkar ha blivit mer en klubb för.. inte nödvändigtvis inte inre beundran, men för bekräftelse, mer än bildkritik.

har jag fel?

missförstå mig rätt. jag är också människa, och gillar bekräftelse lika mycket som vem som helst. jag blir skitglad när nån gillar mina bilder eller formulerar en vettig kommentar om dem.

men ibland, vid de få tillfällen jag läst en kommentar som inte till 100% är positiv, så känns det lite som att fotografen kan ta illa upp.

en annan sak jag har noterat är att det verkar ha bildats mindre grupper av fotografer som ofta gillar och kommenterar på varandras bilder, ofta mer i bekräftande syfte än i bildkritiskt sådant. det verkar också vara dessa individer som är mest aktiva här på fotosidan, om man tittar på den där poängställningen. där känner jag igen ett antal namn som dyker upp nästan överallt där jag tittar och/eller läser.

jag har inget emot det. det är bara något jag har lagt märke till, och fascineras av en smula. men jag ska inte säga något - jag har själv, redan efter en månad, märkt att jag dras till vissa fotografer, och de verkar dras till mig.

men jag undrar vad som hände med just den konstruktiva kritiken!? vart tog den vägen? är det den lättkränkta tid vi lever i, som ställer till det? är fotosidan ett tryggt rum för fotografer, numer?

...

jag tror att det övergripande som verkar skilja fotosidan då, från fotosidan nu, är att numer verkar iaf de delar jag själv intresserar mig för, handla mer om ett samtal omkring fotografi ur en rad olika perspektiv, än om bildkritik. och det har jag verkligen ingenting emot.

...

själv tror jag att jag föredrar ett samtal om ett fotografi, eller fotografi som uttryck, än BARA bildkritik. jag tycker att det ibland kan vara svårt att avgöra om en fotograf har gjort sin bild på ett särskilt sätt, av en lika särskild orsak. isf känns det för mig, iaf, lite klurigt att komma med synpunkter som går helt emot fotografens syfte.

fast iofs.

om jag tänker på fotokursen som snart är slut - där har ju konstruktiv bildkritik av uppenbara skäl varit intressant. och när jag ska ge sådan, är jag ytterst noga med att ta upp vad jag gillar, för att sedan ge förslag om vad man kan göra nästa gång man är ute och fotograferar. återigen; just den här bilden är ju som den är. det är svårt att flytta kameran en halvmeter åt ena eller andra hållet när exponeringen redan är gjord. :D

en till fråga, som just slog mig - finns det någonsin en gräns för huruvida en person faktiskt får konstruktiv kritik på sina bilder längre, eller övergår den fotografens material till något slags objekt för beundran och bekräftelse?

...

bilden här ovan är mest för uppmärksamhet och för att det här inte skulle vara enbart text (även om det är i princip enbart text).

och är man nyfiken på kommande onlinekurser bör man hålla koll på den här sidan >> Eye C :

idésprutan är igång

det här är lite småjobbigt, faktiskt. ^^ det här inlägget kommer att handla om en idé jag har, och jag vill mer än hemskt gärna ha respons på den. så har ni nån minut över, får ni gärna komma med synpunkter.

...

jag vill starta ett fotogalleri.

...

den här idén ploppade upp i mitt huvud nån gång i början på året, minns inte exakt när. den var relativt tydlig redan från början. jag funderade på den ett tag, sen försjönk den i mitt gamla vanliga nejmen-inte-kan-väl-jag-tankemönster.

men ganska nyligen började den göra sig påmind igen. och tar större och större plats för var dag som går.

min tanke är hyfsat simpel.

jag vill starta ett galleri uteslutande för fotografi. ingen målad konst, ingen skulptur, inget sånt - bara fotografi. dels vill jag kunna ställa ut själv - såklart, dels vill jag ta in andra fotografer, allra helst från mitt län (västmanland). jag har en hyfsat tydlig plan på hur jag vill att utställningsmöjligheterna ska se ut. jag tänker mig 4 större utställningar per år, som hänger upp till 3 månader. under dessa tre månader vill jag också kunna visa 3 mindre utställningar. jag vill gärna ha återkommande teman på de fyra större utställningsperioderna. för att ställa ut i mitt galleri vill jag att man gör en ansökan, och det kommer att kosta pengar (alla måste ju få sina pengar nånstans ifrån).

utöver detta vill jag också kunna hålla kurser i fotografi, hålla föreläsningar, eventuellt hyra ut ett konferensrum, hålla nån slags kulturcafékvällar där folk kan komma och läsa dikter, sjunga, spela, framföra nån dramamonolog - whatever. jag tänker mig också att det kan vara kul att köra åtminstone fotokurser på ngt sätt, online.

för att inte tala om att jag vill kunna sälja fotoböcker. dels rena fotoböcker med fotografier, dels facklitteratur om fotografi som jag gillar. och då menar jag inte böcker om bildkomposition från 80-talet, utan tyngre litteratur. tänk susan sontag, till exempel. john berger. well. det finns många.

...

det finns för- och nackdelar med det här.

jag har ju min stressintolerans att tänka på. jag känner mig själv och vet att jag inte bör ta på mig alltför mycket, för då blir det dåligt. men å andra sidan har jag märkt de senaste veckorna, när jag varit mer social och aktiv än jag varit på säkert ett år sammanslaget. jag var jättestressad först, men nu börjar det funka bättre. har jag riktig tur kanske det blir hyfsat bra, när jag vänjer mig. dessutom, när det gäller just fotografi så känns det inte som ett jobb. det är ju bara roligt!!! på gott och ont - jag kommer att få hålla rejäl koll på mig själv för att inte bränna ut mig.

om det här öht ska fungera, kommer jag att behöva hjälp. jag är bra på mycket, men långt ifrån allt. jag kommer att behöva någon som kan hjälpa mig med sälj-delen, för den är jag helt värdelös på. en gallerivärd, för jag kommer inte alltid att kunna vara där. nån som kan sköta ekonomin. nån som kan marknadsföra. nån som kan vara praktisk/händig, eftersom jag är mer eller mindre funktionsnedsatt när det gäller den biten. :D osv osv osv i all oändlighet.

...

det finns väldigt mycket mer jag funderat på, men för att det här inlägget inte ska bli en doktorsavhandling håller jag mig kort.

men frågan är - är det här rimligt? är det en dröm som går att omsätta i verklighet? min absoluta dröm vore att vinna storkovan på lotto, och driva det här helt med egna pengar. jag bor i västerås, och den här stan är inte särskilt engagerad i bildkonst öht, så det där med att lita på att man får bidrag från kommunen.. nja. opålitligt, minst sagt.

men jag tänker att allt går, med vilja, våld och vaselin. och det här är något jag faktiskt verkligen, verkligen vill. jag vill kunna stå där i mitt fotogalleri och vara så nöjd att jag spricker, och jag vill vara där tillsammans med min hund - jag kanske till och med tar med mig katten dit för att jag skulle sakna henne så.

fi fan. hela den här idén gör att min hjärna går igång nåt alldeles otroligt.

synpunkter och tankar emottages tacksamt. :)

sanning i fotografi

det här är något jag gillar att filosofera över. jag är ju rätt teoretisk av mig, och jag gillar att gnugga mina hjärnceller. själva frågan i sig tror jag att de flesta som fotograferar åtminstone lite mer engagerat och medvetet, har koll på.

det finns ingen sanning i fotografi.

jag funderar faktiskt på att skriva nån sorts bok om det här. inte för fotografer, men för personer som av ett eller annat skäl intresserar sig för fotografi, bildanalys - och kanske framför allt, källkritik av fotografi, just. det här är något jag anser är extremt viktigt när det gäller sk fake news, och hur vi tolkar fotografi i sociala medier. det är väldigt lätt att uppfatta ett fotografi som sanning, när det egentligen inte alls ens behöver ha med en beskriven kontext att göra.

den enda sanning vi kan hitta i ett fotografi, ligger i att det avbildar sitt motiv på ett verklighetstroget sätt. men inte ens det stämmer alltid. genom perspektiv, skärpedjup, komposition osv, kan vi ju förändra hur något ses, upplevs, förstås, tolkas mm.

alltså handlar sanning inte om annat än perspektiv.

det finns drösvis med ingångar i det här. jag läste ett blogginlägg häromdagen (tror det var alf som skrev det), där det togs upp, detta med avsändare och mottagare. så är det ju i all kommunikation, även fotografi.

i mina än så länge relativt lösa planer för den än så länge icke-existerande boken, ser jag dock flera sätt att angripa mitt påstående om att det inte finns sanning i ett fotografi.

- vad ÄR sanning?

- ingen människa kan vara objektiv; diskussion om det

- våra individuella "sanningar" är inte annat än överenskommelser, och kan därför förändras

- sanning och fakta är inte nödvändigtvis samma sak

- det ligger inga värderingar i sanning

- ALLT i vår verklighet är överenskommelser, inget annat

- sanningen i ett fotografi kan inte vara sann, eftersom den består av minst tre nivåer av upplevd "sanning"

.. och så vidare, i en lång oändlighet av diverse filosofiska och på en del vis, till och med andliga funderingar.

sånt här går jag igång på. såna här tankegångar är rejält jävla as-sexiga, i min värld. utöver min passion för just fotografi, så är jag dessutom väldigt intresserad av just filosofi samt lite tyngre andliga vägar (inte new age, alltså, och religion är något helt annat än andlighet). min hjärna fungerar på det stora hela väldigt abstrakt, och jag tycker att det är skitkul att fundera över såna här saker.

men varför skulle någon vara intresserad av att läsa en sån bok?

well.

först och främst tror jag att det säkert finns en hel del fotografer som säkert skulle tycka att idén kan vara intressant. särskilt om man är relativt ny som fotograf och inte har hunnit tänka så jättemycket på saken. jag tror också att det finns många studenter i exempelvis konstvetenskap, som skulle tjäna på att läsa en sådan bok. särskilt eftersom den bok jag tänker mig att jag ska skriva, också, troligen, kommer att innehålla en del om bildanalys (eller så skriver jag en helt egen bok om bildanalys, det funkar, det med).

de som verkligen skulle behöva läsa en sån här bok, kommer nog aldrig att läsa den. med det menar jag internet-troll på både vänster- och högerkanten (och mitt emellan, men såna är inte fullt lika vanliga, tror jag). donald trump skulle också behöva läsa en sån bok. men det är klart, han skulle nog säga att det var fake news.

jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget. förmodligen för att det vore kul med lite respons på den övergripande tanken. jag har skrivit en mindmap på vad jag tänker mig att boken ska innehålla, men det finns inte en enda garanti för att det här projektet blir av. jag hoppas det, men jag har begränsat med energi, så det får isf bli ett långtidsprojekt. :D

tankar, gott folk!? :)

hit me!