men alltså, shit!!!

 jag tar mig friheten att visa annat än porträtt i ett inlägg som kommer att handla om just porträtt. bilderna i det här inlägget är från igår och idag (faktiskt från i förrgår och igår, om man ska vara petig med timmarna), och visas mest för att ha nåt att titta på mellan textstyckena. :D

anledningen till det är - porträttkursen har kommit igång, och i söndags var vi ute första gången och testade på det här med porträtt. ni har ju säkert sett bilderna jag tog, i förra inlägget.

alltså, shit. vilka deltagare jag har! :o

visst syns det att de är nybörjare på det här med porträtt - så är det. men alltså, shit, vad duktiga de är!!! jag är så jävla impad av dem allihop att jag nästan går av på mitten. stolt över dem är jag också. jag tror att de tyckte att det var lite småläskigt att ge sig på det här, men alltså.. WOW!

även om jag inte gör det här på heltid, så måste jag nog ändå påstå att jag har världens bästa jobb. på riktigt, alltså. det är sååå jävla kul att se, och det ska bli så SJUKT jävla roligt att se hur de fotograferar i slutet på kursen.

det behövs liksom inte särskilt mycket för att putta dem i rätt riktning. de kanske inte blir porträttfotografer för att tjäna pengar på det - men det måste man ju inte heller. för flertalet av dem tror jag att det räcker med att bli mer medveten, så att bilderna på barn och barnbarn blir bättre (vad nu det betyder - det är nog olika för var och en). och så länge mina deltagare är nöjda och glada, är jag nöjd och glad.

trots att det inte var så länge sen höstens kurs, så hade jag ändå nästan glömt hur kul jag tycker att det här är. och den här gången är jag betydligt mer kritisk i mina bildkommentarer - så att de verkligen får ut någonting av det. mest beröm, men med synpunkter på olika saker.

vi har också bestämt att vi skippar utställning vid sista kurstillfället. det finns två skäl till det; dels tror jag det känns knepigt att ta fram bilder på en person man inte kommer att sätta upp bilder på i sitt hem, dels finns det en roligare grej vi ska göra i stället - jag ska fotografera porträtt av dem allihop. det ska bli skitkul, och jag tror att det kan vara rätt bra att få stå framför kameran och känna hur det känns att stå modell för nån som iaf har lite koll på hur man gör för att få sin modell att stå på ett visst sätt.

och jag hoppas verkligen att de gör övningarna i det kursmaterial jag har skrivit ihop. och om de gör det, hoppas jag att jag får se, för det kommer jag att vara fruktansvärt nyfiken på.

alltså, ni anar inte vad tacksam jag är att jag fick syn på annonsen som abf hade i sociala medier förra våren. lika tacksam är jag för att jag faktiskt hörde av mig, fick kontakt, och valde att gå vidare. för att inte tala om att det fanns tillräckligt många människor som ville gå kursen, och som nu vill gå fortsättningskursen.

vissa dagar förtjänar man att klappa sig lite extra på axeln, och det här är en sån dag för mig.

...

vill man hänga med mig i fotosammanhang, både online och irl, kan man göra det genom att gå med i Club Passionista - just nu tio veckor kostnadsfritt mot att man hjälper mig att hitta ett bra sätt att göra det på.

snart, så!

jag har sett årets första blåsippor!

vilket innebär att våren är på väg. jag är inget stort fan av värme, men just början av våren är mysig. om inte annat bara för att man slipper ta på sig varenda klädesplagg man har för att inte frysa ute.

snart, så!

renoveringen har stått still ett par dagar, pga frånvarande hantverkare som av nån anledning valt att göra annat än att få klart hemma hos mig. idag ringde jag arbetsledaren och var sur, för jag har inte lust att sitta här och vänta längre än nödvändigt.

min hjärna är rätt misshandlad av stress just nu, och det gör att jag kan bli smått sur och grinig.

alltså fotograferar jag.

just nu har jag inget som helst syfte med fotograferandet - jag gör det mest bara för att göra det (nånting alls). jag har inga planer för de här bilderna, men i stället för att sitta och göra ingenting hemma, kan jag lika gärna göra det här.

jag är så jävla trött i skallen att jag inte har något vettigt att säga. :D :D :D det får vara så. det kommer andra dagar när hjärnan inte är så stresspåverkad som den är nu. då ska jag skriva långa inlägg om diverse jag tycker är viktigt igen. men idag orkar jag fan inte.

grafiskt eller steampunk!?

jag är fruktansvärt trött. nu är jag två veckor in i renoveringen här hemma, och det börjar märkas. det här med att förhålla sig till okända människor som har mitt hem som sin arbetsplats är vansinnigt påfrestande. men; målaren blir klar på måndag, och sen är vi ju liksom inne på slutspurten. nya golv till kök och hall, elektrikern ska pyssla lite, och snickaren ska också pyssla lite. det ska in en ny kyl och frys - sen tror jag att det är klart.

jag har sovit hyfsat länge och bra inatt (hör och häpna - jag har sovit nätter hela veckan!), men känner mig ändå helt utslagen. hade egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men han måste ju ut, så det var bara att lyfta arslet och gå. tog med mig kameran, bara ifall att jag skulle hitta nåt kul. det är så surt de tillfällen jag lämnar kameran hemma och hittar massor med bilder jag velat plocka med mig hem.

idag gick vi en bit längs järnvägen, och jag bestämde mig för att ägna mig åt ledningar och allt annat kul som hänger och dinglar i luften ovanför rälsen. men det var en knepig dag att fotografera på. ljuset var helt fruktansvärt - alldeles för starkt, alldeles för hårt, och dessutom var det mesta jag fotograferade i motljus. jag såg knappt genom sökaren, och det kändes som att fotografera helt i blindo.

redigeringen av de här bilderna blev rätt kraftig. de var oerhört överexponerade. det är en av nackdelarna med det ljus som var för några timmar sen. det blir liksom överslag, och ljuset sprutar runtomkring och blir helt jävla hysteriskt. svårhanterligt så det heter duga. man ser ju, tycker jag, på flera av bilderna, i de mörkare partierna att det är lite för grått och alldeles för mörk gråskala för att det ska vara riktigt snyggt.

men å andra sidan; det blir ju gärna grafiskt - och det kan ju faktiskt vara rätt kul. för att inte tala om att några av bilderna får mig att tänka på steampunk, och bara det i sig är ju kul. jag gillar den estetiken, även om jag inte kallar den "min".

en av de saker som ÄR riktigt kul när man fotograferar den här typen av motiv, är hur man kan roa sig med att bygga sin bild utifrån vinklar, linjer, former, osv. det är ju så oerhört tydligt. det som kanske kan vara krångligt - iaf om man är ovan, kan kanske vara att hitta ordningen i oredan av alla dessa linjer och former. men ändock - jag tycker att det faktiskt är kul. det förutsätter iofs att man faktiskt SER något genom sökaren, och det var dagens största utmaning. :D :D :D

här har vi för övrigt ett bra exempel på det jag upplever som lite steampunk. dessutom ser jag till vänster en trummis som håller ett par trumpinnar.

när jag medvetet valde att ägna mig åt den här sortens motiv idag, började jag fundera på om jag kanske skulle fotografera mer sånt här ett tag - bara som omväxling. det blir ju lätt att allt man gör ser mer eller mindre likadant ut annars. fast å andra sidan; i morgon börjar porträttkursen och jag kommer att fotografera en del människor ett tag framöver. det kanske räcker som variation - det återstår att se.

av någon anledning tyckte jag också att jag fick till ett par, tre bilder med relativt tydlig dragkamps-känsla. bilden ovan är ett sånt exempel - det kommer en till längre ner.

här har vi den andra bilden med dragkamp. iaf som jag ser det - det är naturligtvis helt ok om du ser/tänker på ett annat vis. =)

.. och här har vi dagens sista bild. jag känner att jag blir tröttare och tröttare för varje rad jag skriver, så nu orkar jag inte skriva nåt mer vettigt.

vardag, igen

idag upptäckte jag vårtecken. eller, egentligen såg jag det nog redan igår, tror jag, men idag hade jag kameran med mig. man kan tycka att bilden är lite märklig på sina vis, och det är helt ok. när jag beskar den gjorde jag det utifrån tanken om det där med dragkamp/två magneter som skapar en väldigt sugande effekt. ser ni hur jag tänker där? kvisten från höger drar med sig hela bilden bakifrån, medan kvisten till vänster stretar bakåt. luften i mitten blir liksom vibrerande av deras dragkamp.

den här bilden har inte alls samma kamp. den är faktiskt inte särskilt speciell alls, men den visar vårtecknen klart och tydligt, och i min värld är det vad som berättigar dess existens. ^^

gick en kort promenad med hunden idag. jag är vansinnigt trött, eftersom jag a) kom i säng senare än jag tänkt igår (pga klivit upp astidigt), b) det var en rörmokare här tidigt i morse och lät illa i en halvtimme, så det gick inte att sova. det är ett under att jag fick med mig kameran, men det gjorde jag - och som vanligt plockade jag bilder där jag hittade dem.

det här är en trädknutsgrej som ligger långt in under ett träd några hus ner på gatan. tror inte att det är särskilt många som lägger märke till den, för det ligger rätt mycket ris framför. men jag såg den i ögonvrån, och den var så fin att den fick stå modell för mig idag.

dagens roligaste var dock dessa tre bilder. när jag och hunden närmade oss ett övergångsställe hörde jag en sjujävla massa kackel, och i ett träd var det mängder med fåglar som satt/flög fram och tillbaka. det var verkligen ett riktigt oljud - de som bor i villorna precis där lär inte ha varit så nöjda just då. men det såg så läckert ut, och jag kunde inte låta bli att fotografera. det blev några bilder,och av dessa är de här tre de bästa. jag fotograferar inte fåglar särskilt ofta, så det är inga mästerverk ur det perspektivet. men jag tycker ändå att bilderna blev rätt kul.

det är ju för övrigt såna här fåglar som min pappa målat i akvarell så länge jag kan minnas.

ibland undrar jag vad folk som ser mig när jag är ute med kameran tänker om mig. :D jag menar; stegar. hur sexigt är det, liksom!? men det var ju det där med att kunna se bilder inne i huvudet innan man faktiskt har tagit dem. den här ville bli tagen, oavsett hur vardagligt och tråkigt motivet kan tyckas vara.

det här är ett cykelställ. hade jag inte vetat det, hade jag nog inte kunnat föreställa mig det. och det är lite av tanken med att fotografera vardagsprylar. att göra det på ett sätt som gör dem icke-uppenbara.

här är ett större utsnitt. det jag tycker är kul med det här är att det är tre grunder - förgrund, mellangrund och bakgrund. det är inte jätteofta jag fotograferar så, men när jag gör det så brukar jag tycka att det är rätt kul - även om bilden i sig kanske inte är skithäftig.

det här är en typ av bild som jag egentligen inte tycker är särskilt spännande. ändå har jag svårt att låta bli att fotografera galler. det kan iofs vara roligare om man har en människa med - då kan man göra en del symbolik med gallret. men som självständigt motiv är det lite småtrist, kan jag tycka. inte ens shoppingvagnen där bakom gör att bilden blir roligare.

den här bilden är lite speciell - tycker jag. när jag såg det här var min allra första tanke - våldtäkt. när jag delade bilden på instagram och mastodon (oberoende variant av twitter/x) kallade jag den "integritet". för mig är det så oerhört tydligt, men det kanske bara är jag.

det här var dagens sista bild. det var också en sån där bild som bara väntade på att bli exponerad. och det blev den. sen kunde jag gå hem och fortsätta vara supertrött.

och jag tänker fortsätta vara supertrött en stund till, innan det är dags att faktiskt gå och sova.

.. och för den som är nyfiken på mitt sätt att fotografera, kan jag tipsa om/rekommendera min onlinekurs i bildseende/bildkomposition. den är tillgänglig närhelst det passar, och man har tio veckor på sig att ta sig igenom den. kolla in den >> här.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D