nya bilder till väggarna här hemma

jag har äntligen gjort min förhoppningsvis sista beställning på crimson. detta är min tredje, eftersom jag varje gång kommer på att jag glömt något, eller som senast - att jag hittade flera ramar jag kan använda (i stället för att köpa nya). 

en del av de här bilderna har ni sett, andra är säkert nya för er. den här ovan är ju min käre edward, och den här bilden har jag visat tidigare. jag har haft massor med ågren över hur jag skulle välja mellan edward, ebba och hedda, men det fick bli såhär. jag bor på begränsad yta, jag kan inte ha hur många bilder som helst även om jag skulle vilja.

det blev också den här fiolbilden, som ni säkert känner igen. den hamnade i den brun/brons-iga ramen jag har sen många, många år tillbaka. svart passpartout blev det, och faktiskt riktigt snyggt.

den här triptyken har jag i köket, inte så stora. men det är fint! 

min förra hund, ella, måste förstås finnas på väggen. jag har velat få upp henne där sen jag förlorade henne, men inte förrän nu (efter renoveringen) har jag fått arslet ur. högt älskad och oerhört saknad.	och ska förra hunden finnas på väggen, måste nuvarande också göra det. nåt annat går inte för sig. och här är han - så stor och häftig, iaf om man ska tro honom själv. i jämförelse med sin föregångare är han som smält mjölkchoklad. :D

detta, samt bilden nedanför, är ett gäng pyttesmå bilder jag tog fram för att stoppa in i några negativramar jag har sen många år tillbaka. de var rätt vanliga för.. 15 - 20 år sen? fanns på bl a ikea (i större format). just dessa är små, bildformatet är 5x5 cm, och det är SÅ jävla gulligt! 

dessa fyra bilder sitter i en ram i hallen och gör sig jävligt snygga. är väldigt, väldigt förtjust i den serien, faktiskt (jag är väldigt, väldigt förtjust i ALLT jag har tagit fram, skall erkännas). 

och ska hundarna finnas på väggen, ska även katterna göra det. dessa två är mina senaste katter - de två tidigare hade jag redan bilder på (tack och lov, eftersom det är så länge sen de levde, att jag inte vet vart jag har några negativ eller digitala filer på dem). men zoe (stående bilden) finns inte kvar längre. hon och ella gick samma år (och faktiskt på samma dag som boyo, nuvarande hunden, föddes). molly (liggande bilden) upplyste mig nån dag senare om att det icke behöva finnas andra kissar jämte henne, minsann. och hon uttryckte sig verkligen så. ^^

molly

zoe

sen nåt helt annat.

den här triptyken ska upp - nånstans. har inte riktigt bestämt vart, men troligen nånstans i hallen. jag har en korridor till hall, vilket gör att det är lite småtrist att sätta upp större bilder på väggarna där. men de här är 18x18 samt 7,5x7,5 cm stora. det kan funka bra.

och förvånansvärt nog - denna. jag hade inte riktigt förväntat mig det, men den är på väg att bli en 30x30 som kommer att göra sig skitbra - nånstans. har inte bestämt vart den ska sitta heller. :D 

och näst sist, men inte minst - en rosbild. jag har faktiskt ett småromantiskt drag, även om det kanske inte är så synligt alla gånger. ^^ 

den här bilden är helt otippad, faktiskt. jag satt häromdagen och planerade inför hösten, när det gäller mitt koncept Club Passionista. bland annat tänkte jag ha ett teams-möte där jag visar hur man kan skapa en dubbelexponering genom bildredigering. jag gjorde två exempel, varav föregångaren till den här bilden är den ena. 

men alltså, den blev ju så snygg! :o och jag insåg att den också måste sitta på väggen. så efter flera försök att få till en variant som var så lik det lågupplösta originalet som möjligt, men bättre, så blev det denna. den kommer att sitta i en 40x40 cm stor ram, och det vita omkring själva bilden kommer att fungera som passpartout.

...

jag är vansinnigt nöjd, faktiskt. det kommer att vara en ren njutning att promenera runt i min lägenhet och titta på bilder. 

undrar vad jag ska göra med resten av bilderna jag fotograferat under hösten, vintern och våren, och alla fotografier jag kommer att hitta framöver? :o

två dagars fotograferande

först, några bilder på en av mina bästa vänner, som ställde upp som modell på söndagens porträttkurs. det var länge sen vi gjorde nåt tillsammans som INTE inkluderade shopping, så det blev mer pratat än fotograferat. men vi fick till några bilder, och även om hon själv är oerhört självkritisk tycker jag att hon blev bra på bilderna.

det var faktiskt rätt kul. jag använde henne för att visa kursdeltagarna litegrand om hur man genom ganska små skiftningar i hur man håller kroppen, kan få modellen att se mer avslappnad ut även om det är rätt obekvämt att stå såsom åtminstone jag ofta begär. :D

men hon sade det till deltagarna, att det känns jätteskumt och jobbigt att stå si och så, men att det blir bra.

den här är min favoritbild på henne. hon ser så jäkla MYSIG ut! <3

...

igår tog jag med mig kameran när jag och hunden gick upp i skogen en sväng. varje gång kameran följer med, tar promenaderna mycket längre tid. som vanligt blev de vanligaste motiven diverse träd, grenar, trädrötter och stenblock. nu när jag valde vilka jag vill visa, ansträngde jag mig dock för att visa sånt som inte är alltför typiskt mig (även om det här också är väldigt typiskt mig).

det här får mig osökt att tänka på en dubbelradig, gles kam som används av individer med min typ av hår (självlockigt, typ 2C/3A om nån har koll på sånt). jag har själv ett par stycken som jag är väldigt förtjust i - och här kan man ju se det som trollmors egen dubbelradiga kam. 

och det här är  kanske en sån där hårbottens-kliar-grej, fast för troll. om jag vore ett troll skulle jag LÄTT använda en sån här grej för att klia mig i skallen.

här ser jag ingen kam, men jag tänker att storlek är relativt. för ett troll är det här troligen inte större än en liten fågel. eller kanske en rejält stor tusenfoting. vem vet vad troll har för varelser omkring oss, som vi inte kan se!?

jag har inga problem att blanda väsen från diverse traditioner. här tänker jag mig att det är en ent, från sagan om ringen - eller, iaf en del av en ent.

är det bara jag som ser en kvinnas könsorgan här, för övrigt?

just såna här grenar kanske inte påminner jättemycket om något sagoväsen, men för mig är de oerhört vackra. just här kunde jag använda den främre klykan till att rama in den bakre grenen. jag gillar sånt.

det finns rätt mycket stenblock i en del av skogen vi har, där jag bor. jag tror att jag har berättat det förut, men en av de saker jag blir så oerhört fascinerad av, är hur många stenblock som ser ut att vara huggna, eller kanske till och med skapade, med enormt intressanta vinklar. det får mig att undra vem som har skapat dem på det här viset, om det finns något syfte med det, eller om det är naturen själv som varit så listig och placerat dem på de sätt de ligger.

kolla den här, till exempel. det känns på nåt sätt osannolikt att naturen skulle ha åstadkommit detta, men å andra sidan - man vet aldrig. naturen är ju trots allt rätt påhittig och gör saker utan att be om lov eller lyssna på nån som säger att det är omöjligt.

om trädgrensgrejen några bilder upp fick mig att tänka på enter, ger den här bilden mig intryck av dvärgar som smider svärd i järn. nu råkar jag veta att det inte är dvärgar som svettas, svär och sjunger visor till stora eldar och hett järn. i stället är det en liten eldplats uppe i skogen, som någon har gjort. jag skulle tippa på en familj eller kanske ett ungdomsgäng som ville grilla i fred.

det jag gillar särskilt med just den här bilden, är sotet. skitigt blir ofta väldigt vackert i svartvitt fotografi, så är det bara.

de här två, sista bilderna, är kanske det som är som allra mest typiskt mig i det här inlägget. iofs är nog allt väldigt typiskt mig, men tro mig - det finns några bilder från den här skogsrundan som är så typiskt mig att man snudd på blir trött på dem redan innan man ens hunnit titta. :D

det får mig för övrigt att tänka på att nu har den stora högen med nedhuggna träd som jag fotograferat så ivrigt vid, försvunnit. det var jättetråkigt att se, för jag har tyckt väldigt mycket om att fotografera där. min hund har också gillat att vara där, fast mer för möjligheten att klättra runt uppe på stockarna, så att han kan känna sig lite häftig. ^^

det är ju tursamt att man kan hitta fina trädbilder uppe i skogen också.

nygammal miljö

jag har tänkt rätt länge att jag ska ta med hunden och traska ner till lögarängen - en stor badplats i västerås, med tillhörande badhus. det har inte blivit av, eftersom jag sedan ett par år tillbaka har taskiga hälar (trasiga hälsenor som tar en evighet på sig att läka), och jag ofta har alldeles för ont för att gå så långt (och då är det ändå inte särskilt långt). men idag, trots att jag var trött, hungrig och hade/har en sån där tung, skum huvudvärk som egentligen inte gör ont, bestämde jag mig för att det var dags.

så vi gick. jag tog med mig kameran, och promenaden tog säkert dubbelt så lång tid som den skulle ha gjort utan. det var det värt.

vägen jag brukar gå, har ett par silos som står och tar plats. gissar att de flesta tycker att de är rätt fula, men jag gillar dem av nån skum anledning. det blir rätt kul bilder, och jag är väldigt förtjust i gråskalan som uppstår av dem, och det grafiska som blir av stegarna/trapporna och träden.

de gör sig också bra som oskarp bakgrund, när man vill fotografera vårtecken.

sist jag var på lögarängen, just, var i höstas med fotokursen. innan dess var det åratal - faktiskt med min.. nej, nu ljuger jag. jag har faktiskt varit här med nuvarande hunden, fast inte sen han var unghund, och det är några år sen. vi gick därnere tillsammans med den daghund vi hade då, som min hund växte upp med under sitt första år.

fördelen med att det går lång tid mellan gångerna, särskilt om man inte går exakt samma väg dit och hem, är att det är lätt att hitta bilder. idag fastnade jag mycket för - well, uppenbarligen silosarna, men ännu mer nedhuggna (tror jag) träd. det är nåt särskilt med träd som jag attraheras oerhört av. tror det är ådringen som gör det, och linjerna i övrigt. naturen är ju liksom sådär oerhört skicklig på att göra vackert.

jag roade mig också med att fotografera vattnet när det slog upp mot stenar längs kanten där vi gick. det gick sådär. vi kom ut rätt sent, och ju längre vi gick, desto sämre blev ljuset. tror det var det som gjorde att våg-bilderna till allra största delen blev oskarpa och rätt tråkiga. men det är ett bra sätt att träna timing på, så jag tror att vi ska gå tillbaka dit vid ett annat tillfälle - tidigare på dagen.

tja, här har ni ju ett bra exempel på att ljuset inte var riktigt tillräckligt och att det blir en viss oskärpa pga det. lite märkligt, eftersom jag tyckte att kameran klickade på, på korta slutartider. iofs - antar att det också skulle kunna bero på att autofokusen inte ville som jag ville vissa gånger, så att jag ställde om den till manuell - och att jag har svårt att se skärpan när den är manuell, i sökaren.

här har vi ytterligare ett vårtecken. det låg ett flertal större grenar på stenarna vid vattenkanten, och de såg ut såhär hela bunten. jättefint!

bortsett från att jag var/är sådär löjligt trött med den där tunga, dryga huvudvärken, så var det här riktigt kul idag. jag gillar att röra mig på ställen där bilderna bara ligger och väntar. vart man än tittar, så finns de, ready for the taking.

snart, så!

jag har sett årets första blåsippor!

vilket innebär att våren är på väg. jag är inget stort fan av värme, men just början av våren är mysig. om inte annat bara för att man slipper ta på sig varenda klädesplagg man har för att inte frysa ute.

snart, så!

renoveringen har stått still ett par dagar, pga frånvarande hantverkare som av nån anledning valt att göra annat än att få klart hemma hos mig. idag ringde jag arbetsledaren och var sur, för jag har inte lust att sitta här och vänta längre än nödvändigt.

min hjärna är rätt misshandlad av stress just nu, och det gör att jag kan bli smått sur och grinig.

alltså fotograferar jag.

just nu har jag inget som helst syfte med fotograferandet - jag gör det mest bara för att göra det (nånting alls). jag har inga planer för de här bilderna, men i stället för att sitta och göra ingenting hemma, kan jag lika gärna göra det här.

jag är så jävla trött i skallen att jag inte har något vettigt att säga. :D :D :D det får vara så. det kommer andra dagar när hjärnan inte är så stresspåverkad som den är nu. då ska jag skriva långa inlägg om diverse jag tycker är viktigt igen. men idag orkar jag fan inte.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D