Camera Obscura
Vinnarbilden
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 ISO 200 Kamerans JPG, obeskuren. Länkar till bilden i mitt album "Bilder från bloggen".
Frågan dök upp igen - vilken bild som jag vann "Panasonic Lumix GF1 Tour" med. Svaret är bilden ovan :-)
Tack alla ni som röstade på den!
Leica M9 revisited - a true beauty
Leica M9 - fotograferad med Leica M8 och Summarit-M 75/2,5 - kameran på bilden är extrautrustad ;-)
Har lånat hem YFO's Leica M9 demoex för att skriva klart min recension - nu med den senaste uppdateringen av kamerans mjukvara med i bedömningen :-)
Och jag måste konstatera att rent estetiskt så är M9:an en av Leicas vackrare kameror. Man har tagit till vara det bästa från olika epoker och modeller: svart lack, vulcanit-klädsel, M4-designen av toppkåpan, M8:ans rattar och proportioner, osv.
Våga vägra våren - eller kvällspromenad i snöglopp
Ricoh GR-D III
Det började som ett stilla regn, sedan kom snön. Under vår kvällspromenad. Vi fick gå hem och sätta på oss varmare kläder.
Var är våren?
Leican skall vara digital - basta! ;-)
Leica M9 och M8
Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.
Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.
Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.
Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160
Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".
Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)
Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.
Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm
Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.
"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson
Rasta Leican (och lite analogt vs digitalt ;-)
Leica M8, Ultron 28/2 obeskuren, framkallad från DNG i PS.
Underbart med en helg som till sin natur inte inbjuder till en massa aktivitet utan snarare skapar ett eftertänksamhetens lugn - i alla fall i vår familj. Då gäller det att passa på att sänka "livstakten", och då kan en skogspromenad med familjen (och Leican) vara perfekt.
"Kamera självporträtt" på Leica M8 tagit med en Ricoh - obeskuren, kamerans JPG ;-)
Det blev den digitala Leican istället för något analogt syskon som fick följa med. En analog kamera sjunger visserligen långsamhetens lov - men det blir även dess begränsning, jag vill kunna lägga ut bilderna på FS inom rimlig tid. (Och rimlig tid i bloggarnas och Twitters tid är väl max 24h ;-) Det analoga fotograferandet får återuppstå när slutresultatet kan vänta och den långsamma processen kan få följa bilden hela vägen.
Ricoh GR-D III i macroläget - obeskuren, framkallad från DNG i PS.
Men så finns ju även det analoga ljudet, och faktiskt så tycker jag att det är något vilsammare än det digitala. Även om min CD rent objektiv levererar mera "HiFi" så är det något i musiken från "vinylsvarven" som gör den lite mera avkopplande. Kanske är det bara det enkla faktum att man måste vända sida och inte kan hoppa mellan låtarna med fjärren som får mig att koppla av?