Pimp my camera - the single most important

Från vänster: Fujifilm X-Pro1, Vogtländer Bessa R, Leica M6 TTL och Vogtländer Bessa L, samtliga med en softrelease i olika varianter moterad.

Det är enligt mig det viktigaste tillbehöret till kameran (bortsett från självklarheter som till exempel filter och motljusskydd) är den geniala "softreleasen" eller "mjukavtrycket" på svenska. Den lilla "knappen" som skruvas i trådutlösargängan i kamerans avtryck och förstorar  och höjer avtryckets kontaktyta med fingret. Vilket gör det lättare att krama av bilden med fingrets sista led och inte med fingertoppen. Att använda en "softie" och krama av avtrycket som på en pistol - mellan andetagen och med fingrets led - gör att men får ett stadigare avtryck. Vilket i praktiken gör att man kan använda en något längre slutartid utan synlig skakningsoskärpa. Hur långt ner man kan gå är individuellt men för mig hadlar det om ca två steg beroende på aktuell optik, tex 1/15 sek utan vidare med 18/2 på Fujifilm X-Pro1. Med en analog Leica M med vidvinkel så handlar det om tider som 1/8 sekund - tyvärr är den digitala tekniken, speciellt med en mindre sensor, inte lika förlåtande för skakningsoskärpa som film.
Softreleasen, eller "softien" finns i olika storlekar, färger och med plan, konkav och konvex yta. Själv föredrar Tom Abrahamssons lite större konvexa som kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ - en svart sådan sitter i Leica M6:ans avtryck på bilden ovan. De lite mindre röda kommer från en japansk tredjepartstillverkare och kan köpas från Amazon.co.uk - jag tror att det är samma som även Kameradoktorn för.


iFujifilm X-T1 med 18/2 och ett handgrepp MHG-XT monterat och ett batterigrepp VG-XT1 bredvid.

Ett annat tillbehör som jag inte kan leva utan är det obligatoriska handgreppet som ofta finns i en mängd olika utföranden. Så och för Fujifilm X-T1, jag använder både batterigreppet VG-XT1 och handgreppet MHG-XT- Det senare finns i tre olika storlekar: MHG-XT small, som är en bottenplatta som saknar grepp men ger stöd för lill eller ringfingret, standarstorleken som jag har på kameran ovan, och slutligen MHG-XT large, som har en ännu större greppyta i själva handtaget. Då X-T1 är en liten kamera behövs ett extra handgrepp, åtminstone för oss som har lite större händer (än japanerna i allmänhet ;) - inte minst tenderar lillfingret att "hamna utanför". Och använder man lite stötte objektiv som till exempel 23/1,4 eller en tele-zoom så behövs greppet ännu mer. Batterigreppet VG-XT1 adderar ytterligare ett batteri till kameran och fördubblar kapaciteten men gör också kameran märkbart större. Vilket som är mest praktiskt varierar beroende på situation och jag använder alltid ett av dem!

Första gatufotot med min nya Fujifilm X-T1

Fujifilm X-T1 med Fujinon 35/1,4 - och dagen till ära något beskuren ;-)

Häromveckan drabbades jag av flera mindre "katastrofer": först råkade dottern tappa min Ricoh GR-D III när hon gjorde stop-motion film och sedan rasade slutaren på min Fujifilm X-Pro1. Bara sådär - från ena exponeringen till den andra - utan förvarning! Något som aldrig hänt mig förut. Fujin åkte omgående in på service, förhoppningsvis så står Fujifilm för en ny slutare - nästan nya kameror som gör anspråk på att vara yrkesverktyg får helt enkelt inte uppföra sig så! 

Men plötsligt stod jag utan digitalkamera. Nu hade jag ett val - systembyte eller ytterligare ett Fuji-hus. Det blev det senare, jag impulsköpte en X-T1 på Rajala som var närmaste (och billigaste) fotoaffär hemma i Malmö.

Och jag är oförskämt nöjd - faktiskt helt överväldigad! Borde ha köpt en direkt när de kom, för då hade jag aldrig behövt gå runt och fundera på systembyte.

Den är bra, till och med den elektroniska  sökaren får godkänt. Av mig. Trodde aldrig det skulle hända...

Återkommer! 

En billig beater - men mycket snygg och funktionell! #blogg100

Ricoh GR-D III, "Momentum Steelix" - bilden tagen på mitt skrivbord och i fönsterljus.

"Beater" är "klockspråk" för bruksklocka som tål tuffa tag, oftast av det billigare slaget så att man inte behöver gråta blod om mans skulle råka förstöra den. En sådan klocka måste inte på något sätt kompromissa med vare sig design eller kvalitet utan oftast är det ursprunget som sänker prislappen. Och det faktum att urverket med fördel är ett kvartsverk - ofta ett japanskt sådant.

Kanadensiska Momentum är ett bra exempel på en tillverkare som fokuserar på tåliga bruksklockor, tänkta för "professionellt" bruk, som tex dykare, extremsportare, jägare osv, osv. Men som för alla klockor med den imagen så är det vi "kontors-hjältar" som är den största kundgruppen...

Momentun har precis fått distribution i Sverige och på bilden ovan är deras modell "Steelix". En extremt tålig klocka med boett i borstat rostfritt-stål, safirglas, robust kvartsverk med fem års batteritid, skruvad krona och 200 meters vattentålighet. Dessutom har den kronan vid klockan 4 för att undvika att den skär in i handen. Med en prislapp på runt tusenlappen så är den extremt prisvärd. Jag har "extrautrustat" min med ett sk zulu-band i grovt läder med matchande ringar i borstat stål :-)

--- EDIT ---

Uppdaterat: den svenske importören M43 Media AB har inte öppnat sin webbshop än utan klockan köpes enklast via direktkontakt med dem, förslagsvis via denna annons på klockforumet "Klocksnack.se". Så fick jag min, men om man hellre vill beställa från Amazon.com så finns klockan även där.

 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Först bilden med Leica T - på mig! #blogg100

Leica T med M-adapter och Summarit-M 50/2.5 - foto:Rickard Eriksson, och ja - de är jag på bilden ;-)

Var hemma hos Rickard i går kväll, han hade en Leica T på prov - roligt :-)
Det blir några "hands on" rapporter i bloggen, men först en bild på mig... 
Och ett konstaterande att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler!