Hjälp - jag håller på att sjunka ner i piktorialismens bottenlösa träsk… #blogg100

Ricoh GR-D III - i vanlig ordning obeskuren men något kontrast och färg-justerad, från min kvällspromenad vid Råstasjön.

Vet inte vad jag ska skriva... 
Jag skäms nästan, måste hitta andra motiv! ;-)

 

 

Blå timmen

Fujifilm X-Pro1 med Summicron 50/2 - Skanörs norra revel - bilden är varsamt bearbetad i PhotoShop - men för ovanlighetens skull något beskuren :-)

Jag älskar ljuset som uppstår precis efter solnedgången - ofta kallat "blå timmen".

Svartvit vs färg - ibland är det svårt... Och några tankar om efterbearbetning från en DOGMA-tiker ;-)

Leica M9 + 50/2 

I förra blogginlägget la jag ut bilden ovan i s/v, och den är nog bäst i s/v. Men jag tvekade länge, jag är lite svag för färgbilder (vilket syns i bloggen ;-)
Hur som helst - nedan ser ni bilden i färg - döm själva. Vad är bäst? 

 

Och så måste jag erkänna - bilden är något litet beskuren i vänster och överkant :-) Samt färgkorrigerad. Helt normalt förfarande för de flesta - mera sällan för mig. Men nu är detta ingen "DOGMA" bild och ibland är det bara så att en bild blir bättre av beskärning och/eller efterbearbetning. 

Manipulation av bilden är någt helt annat. Och nu det är inget fel med det heller - bara man är tydlig med att bilden är manipulerad.

Det blir lätt pinsamt när etablerade fotografer påstår att deras alldeles uppenbart bearbetade bilder inte är det. Då finns det bara en sak att göra om man vill rädda hedern: visa upp originalfilen!  

What We Do In Life Echoes In Eternity

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren "pure DOGMA", konverterad från RAW o lätt färgjusterad :-)

Vet inte varför - men jag kom att tänka på det citatet ur "Gladiator" när jag redigerade bilden...

Ibland är det svårt att förstå varför man associerar som man gör. Kanske är det något så enkelt som färgen på tyget?

Men om jag skall ge mig in på en lite djupare analys:

 Är det nog så att bilden för mig talar om "vad vi lämnar efter oss". Stolen har "lämnats efter" från en annan plats, den har haft en annan betydelse, varit en del av ett sammanhang. Nu är den ett stumt, malplacerat, vittne om en anna tid, ett annat liv. 

Men fortfarande med ett "eko" från sitt tidigare liv.

För enligt min verklighetsuppfattning så skapar "allt vi gör nu ett eko in i evigheten".

Spår till Vattnadal

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren - men inte DOGMA, lite för mycket efterbehandling för det ;-)

Ibland möter vi platser som för tankarna till sagor och berättelser vi hört - eller drömt. Platser som mera hör hemma i fantasin eller i scenografin till en film. Som denna trappa som ledder mina tankar till ett övergivet och övervuxet Vattnadal...

Och ibland måste vi få fly in en stund i sagans värld. Med hjälp av en god bok, i biosalongens mörker eller genom kamerans sökare.