En klocka måste inte vara dyr eller från Schweiz för att vara vacker, bra och unik! #blogg100

FRicoh GR-D III - Seagill1963 flygkronograf på läder-natoband.

Beställde nyligen hem en klocka ända från Kina - en Seagull 1963. Vilken är Seagull-fabrikens egna sk re-edition av deras berömda flygarur framtaget för "Folkets Befrielsearm´s Flygvapen" just 1963. Och det är ingen "kopia" - under huven tickar ett Seagull ST19 som egentligen är ett Venus caliber 175 - ett beprövat schweiziskt urverk. Seagull, som är Kinas (och en av världens) största ur-tillverkare köpte helt sonika in både patentet och maskinerna från Schweiz. Åt Flygvapnet var bara det bästa gott nog :-)

 

 --- Edit ---

Seagull 1963 finns i flera varianter, den jag har är trogen originalet med en boett-diameter exklusive kronan på 38 mm och med plexi-glas. Det finns även "modern" variant med samma urtavla som mäter 42 mm och har safirglas. De kan beställas från olika webbshopar som tex amazon.co.uk - men tillgången är begränsad och de är ofta slut. En handlare som har 38mm varianten på lager är holländska watchunique.com - de tar motsvarande ca 2500 kr för den med glasbaksida och frakt.

--- Edit 2 ---

Jag har skrivit ytterligare en bloggpost om klockan: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/varning-for-forfalskningar-av-seagull-1963.htm  som berättar att versionerna av Seagull 1963 med 42mm boett och/eller safirglas istället för plexiglas är förfalskningar. Eller rättare sagt - icke auktoriserade versioner. Urverken är de samma, från det riktiga Seagul, men de övriga delarna kommer ifrån, samt själva tillverkningen sker på - någon mindre nogräknad fabrik...  
Den ända auktoriserade återförsäljaren i Europa är nämnda  watchunique.com !

Bilder från Baselworld - världens största klock och juvel-mässa.

 
 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, 35/1,4 eller 60/2,4 - kamerans JPG via PhotoShop - samtliga bilder ;-)

Jag är som bekant på världens störst (och viktigaste) klockmässa - "Baselworld". Har nu lämnat press-centrat och avslutar mitt sista besök (och 5:e dag) på mässan - om några timmar är jag i Tyskland för lite andra uppgifter som väntar mig där. Skulle gärna skrivit lite mer om mässan i bloggen men jag hann inte - så jag får bjuda på en liten sammanfattning istället. Ovan Breitlings fantastisak jätte akvarium med egen haj och allt - som sitter ovanför entrén till deras gigantiska monter!



Ovan ett vackert dekorerat urverk från Glashütte - montrarna är fulla av "godis" för klockälskare! Men montrarna är i regel slutna och stängda för alla utan en inbjudan, vilket lämnar de flesta besökare att "fönstershoppa" i de de väl tilltagna "skyltfönster" som omger montrarna.



De stora tillverkarnas montrar är enorma byggen på tre till fyra våningar, med många visningsrum och ofta med egen lounge och till med restaurang med fullt utrustat kök!



Väl inne så hantera man oftast klockorna med handskar på - som här hos Omega, och nedan deras fantastiska re-edition av Speedmastern med tydliga drag av den ursprungliga modellen från 1957 - men nu med två "sub-dials" istället för tre - ur-snyggt :-)



I vissa montrar - som här hos Breuget - sitter urmakare och specialister och visar hur utvalda delar, här urtavlor, tillverkas helt för hand.



Andra har egna fotostudios som vi från pressen kan använda, trots att vi överöses med press-kit och bilder - snacka om service!



Enligt uppgift så är närmare 3000 journalister ackrediterade, för att nu inte tala alla dessa handlare och agenter från precis hela välden. Nedan en av mina sista bilder idag - på entrén till Rolex enorma monter.


 

Vi träffast i stort sett alla de ledande märkena samt många av spännande lite mindre och intervjuat allt från designers till VD:ar - återkommer med lite mer bilder och lite mer om nyheterna inom kort.

När tiden är viktig blir klockorna viktigare!

Mitt eget dykarur från MWC, mekaniskt, stål i svart PVD, självlysande tritium visare och markörer samt med ett sk "Real James Bond" Nato-arband :-)

Jag skriver just nu på ett par artiklar om klockor, men jag tänkte blogga lite om min personliga favorit - det militära dykaruret. Det representerar på många sätt det verkliga "bruksuret" - gjort för att användas och inte för att synas. Det definieras inte utifrån varumärkets tyngd utan ifrån sin förmåga att möta olika beställares krav och specifikationer - till bästa pris. Även om tillverkare som Rolex, Omega, Officine Panerai, Blancpain, Breitling, IWC och Tudor banade väg och dominerade de militära kontrakten in på 80-talet så är det klockor från CWC, MWC, Marathon, Seiko och Luminox mfl som syns på handleden på de flesta attack, min och röj-dykare idag - oavsett nationalitet. 

Militära klockor skiljer sig på ett par avgörande punkter från sina civila syskon, mest iögonfallande är kanske de fasta bandstiften som begränsar vilka armband som kan användas. Vanligast är utan tvekan NATO G10 bandet, utvecklat för fungera lika bra i vatten som på land. Det kan lätt anpassas för att bäras utanpå tex en våtdräkt eller en flygdräkt, men är minst lika bekvämt till vardags. Och faktiskt riktigt snyggt.



En annan viktig egenskap för ett dykarur är att vara fullt läsbart i totalt mörker. Detta innebär att visare och markörer måste vara självlysande, och då ganska starkt lysande. För att uppnå det så använde man i början radium, vars lyskraft beror på dess radioaktivitet, vilket gjorde klockorna ganska ohälsosamma för sina bärare. Ett alternativ är det icke radioaktiva ämnet luminova, som "laddas upp" av att exponeras för ljus och sedan lyser - med avtagande kraft - under några timmar. Lämpar sig bra för civila dykarur där man ofta går från starkt ljus till mörker snabbt och sedan inte befinner sig i mörker allt för länge. Men vill man ha en klocka som är fullt avläsbar tex en hel natt eller under ett längre dyk så måste man förlita sig på radioaktiva substanser. Därför har radium ersatts av tritium i moderna klockor. Tritium avger bara den mindre farliga beta-strålningen som effektiv stoppas av klockans boett och glas.



Det allra senaste är att använda små tritium-gas fyllda glastuber istället för tritium-färg. Fördelen är att dess lyskraft är större och att klockans interna miljö inte blir radioaktiv (vilket kan vara farligt för den urmakare som utför service på klockan). De små gastuberna fästs på visarna och vid tim-markörerna (se bilden ovan). Tritum har en halveringstid på 12.3 år så klockans lyskraft avtar inom 10-20 år. Gastuberna kan innehålla olika mycket tritium, mängden anges på urtavlan, som ovan: "T25" (vid kl 6) anger strålningsstyrkan till max 25 mCi (millicurie).



Och slutligen en bild som ger en uppfattning hur MWC uret med tritium-tuberna ser ut i mörker. Lägg märke till att kl 12 markeras med en orange färg - så att man kan tolka urtavlan rätt i totalt mörker även om man inte har klockan på handleden.
Militära ur som använder tritium anger ofta det med ett T i en cirkel, eller ett L i cirkel för luminova.



Så långt "avdelningen för onödigt vetande" - om ni uppskattar ämnet så skriv gärna en rad, jag är mycket tacksam för all feedback!

Ps.
Alla bilder tagna hemma i vardagsrummet i naturligt ljus med antingen Fuji X-Pro1 och 60/2,5 eller Ricoh Gr-D III.

--- Edit ---
Nedan en "actionbild" på ett civilt dykarur på ringa djup - taget med iPhone och Instagram ;-)


 

Vad jag arbetar med just nu...

Ett av MWC (Military Watch Company) senaste dykarur - den civila versionen med mekaniskt urverk - militärerna föredrar quarts. Ricoh GRD-III :-)

Jag researchar just nu en artikel om klockor, mycket intressant. Måste bryta nu - ska med 06.11 tåget till Stockholm i morgon bitti...

Men kommer nog att blogga lite om klockor framöver - måste få utlopp för all överskottsinformation jag dragit på mig ;-)

-- Edit ---

Nu sitter jag på tåget och går igenom mitt material, får se om det även blir en bloggpost :-)  

Från fotografering till färdig storbild på mindre än 24h och 75 mil

Canon 5D, EF 28/1,8 (Uppladdad direkt från minneskortet)

Vi bygger om på Hansa i Malmö, var tvungen att få upp en vepa - snabbt.
Kollektionsfotografering på måndag (i Stockholm), fotografen levererar en behandlad bild på kvällen. Vår superduktige grafiker, Gustav (i Uppsala), kvällsjobbar. Jag får första korr 08.00 på tisdagsmorgonen, då jag är på väg ner mot Malmö i bil (3G är fantastiskt). Godkänner. Servicebyrån i Malmö får originalet på sin FTP. Jag är framme i Malmö efter lunch, strax efter är vepan klar. Under eftermiddagen är Hansa skyltat, pyntat och klart!