Camera Obscura
10 år sedan jag började blogga här på Fotosidan - ett oväntat jubileum...
Leica M9P med Summicron-M ASPH 35/2 - JPG-filen "straight out of camera" dvs obeskuren och obehandlad - tagen i Gamla Stan i Stockholm.
Lite svårt att förstå - men det är tio år sedan jag började blogga här på Fotosidan - i april 2007. Mycket har hänt, mycket har förändrats men mycket är också precis så som det alltid varit. Jag jobbar fortfarande för mycket, har antagligen på grund av det bloggat allt mer sälla sedan de första intensiva åren. Men jag fotograferar fortfarande - mycket och ofta. Även om det inte syns på Fotosidan eller i bloggen. Jag är nog obotlig fotograf, både privat och i mitt yrke. Så jag låter inte bloggen dö, inte än...
Nära mitt hem...
Fujifilm X-T1 med Fujinon 23/1,4 - och i vanlig ordning obeskuren.
Jag har förmånen att få centralt i Malmö, vilket är en fördel om man får alur sug efter att gå ut och fotografera - oavsett tid på dygnet. En av livets små glädjeämnen ;-)
Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!
Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .
Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...
Vi firade 150 år med att klä ut oss till våra föregångare...
EFS-kansliledning, från vänster: Stefan Holmström - missionsföreståndare, Erik Johansson - internationell missionssekreterare, Annika Gunnarsson - ekonomichef, jag :) - kommunikationschef, Kjell O Lejon - rektor Johannelunds Teologiska Högskola och Mona Edsinger - vik. sverigechef. Foto: Fredrik Noreback.
Nyligen hade EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen - en missionsrörelse i Svenska kyrkan, grundad 1856) sin årskonferens. Och vi firade även en mycket speciellt jubileum - för 150 år sedan blev nämligen EFS första svenska missionsorganisation att sända missionärer till andra länder. Den 15 mars 1866 landsteg EFS tre först utsända missionärer, Lange, Carlsson och Kjellberg, i Massaua, Eritrea. Denna händelse anger också Sida som början på svenskt utlandsbistånd:
"De första svenska "biståndsarbetarna" var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som i mitten av 1800-talet var utsända till Abessinien (nuvarande Etiopien). Deras uppgift var att sprida Guds ord. Men de startade också skolor och byggde sjukstugor."
Vi i valde att klä oss i liknande kläder som våra föregångare på 1800-talet som fattade beslutet att inleda utlandsmissionen när vi föredrog årsberättelsen. En kul grej, som åtminstone blev ett roligt minne (och en rolig bild), fast jag nog mest liknande en tidstypisk hästhandlare ;)
Läs mer om vår historia och Sveriges första missionärer på:
http://www.imission150.nu
Litte bilder från mitt Instagram-flöde - det är där det händer…
iPhone 6s (samtliga bilder) - några av de analoga kameror som jag fortfarande använder - fast de flesta bilderna tas med en iPhone för Instagram.
Det är på Instagram som det händer - i alla fall för mig. Hur hög ambitionsnivå jag än har och hur många meter film jag än exponerar så är det ändå oftast med mobilen som jag både tar och lägger ut mina bilder. Och tyvärr allt mer sällan här i bloggen. För Instagram är så enkelt, så tillgängligt, så närvarande, så smidigt...
Därför bjuder jag på några ögonblick ur mitt liv, så som de presenterats på Instagram:
Bildflödet ger en inblick i min vardag och blir i praktiken en fotografisk dagbok. Följ mig gärna på https://www.instagram.com/creativeimagegroup/
eller direkt i Instagram-appen: @creativeimagegroup/