6 miljoner liv och 64 år senare...

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4  Auschwitz-Birkenau

Idag är det 64 år sedan Auscwitz befriades av ryska soldater.

Jag besökte platsen för första gången i mitten av åttiotalet, på en nyårsdag. Lägret med dess museum var stängt, men några polska "vakter" gav oss nycklarna. Under tilltagande skymning gick jag och några vänner runt i lägret på egen hand. Låste upp, tände ljuset, tittade, släckte och låste efter oss och gick vidare till nästa barack eller hus. Efter någon timme var suggestionen total. Der var som om SS-vakterna lämnat sina poster för en fika och vi skulle kunna möta dem bakom nästa hörn. Fångarnas tysta närvaro, ljud, lukter, synintryck men framför allt den ofattbara ondskan blev för mycket. Jag bröt ihop. Det blev mycket få bilder, en av dem ser ni ovan, den skulle kunna varit tagen för 64 år sedan...

Ps.
Absolut värst var förrådet med "beslagtagna" ben och armproteser från barn. Plötsligt blev offren mycket närvarande, små handikappade barn som tvingades lämna ifrån sig proteserna innan de nakna och med krossade näsor (för att inandas gasen genom munnen, barn är "segare" än vuxna) fösdes in i gaskamrarna.
To much - far too much, fixade inte att plåta, ville bara därifrån...

Vem är du? Vem är jag? Levande charader...

Mina olika profilbilder som jag använt här på Fotosidan.se

Jag heter Johan Ericson, med C och ett S (inget K ;-) Det finns det fler som gör... inte minst här på FS. Och jag använder ofta "Johan E" som signatur på olika inlägg och mail. Det finns det fler som gör... inte minst i bloggvärlden. För Johan är ett av våra vanligaste förnamn, och Eriksson med alla olika stavningsvarianter är ju inte precis ovanligt.

Några exempel på ANDRA Johan Ericson än jag:
http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=6208
http://sv-se.facebook.com/people/Johan-Ericson/535965781
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?l=sv&d=8743
http://www.draconian.se/band_johan.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Ericson

Sedan finns det en filmfotograf med samma namn, mer än en gång har vänner ringt och sagt att de sett "mitt" reportage på TV ;-) Och så har vi ju Johan Eriksson här på FS, även han bor i Uppsala och vi är med i samma bildbyrå - som bäddat för förväxlingar.

För att få slut på spekulationerna på vissa bloggar hurvida det är jag eller inte som kommenterar så kommer jag från och med nu att länka mina inlägg till denna blogg. Dvs ingen länk hit = inte jag - oavsett namn eller "nickname".

Och som avslutning: Arja Saijonmaas "oförglömliga" insats i Melodifestivalen 1987 - "Högt över havet" - som jag lånat min rubrik från ;-)

 

Ps.
För dem som läser bloggen och har frågor om min person så rekommenderar jag Fotosidans julintervju - om nu någon missat den ;-)

Stora "DOGMA" bloggtestet: Ricoh vs Sigma vs Leica

Richo GR-D II                            Sigma DP1                              Leica M8

Jag har under en period använt tre "DOGMA" digitalkameror paralellt: två kompakter med fast otik och med möjlighet till extern optisk sökare samt en "riktig" mätsökarkamera med utbytbar optik. 
Kamerorna är: Ricoh GR-D II (med en Voigtländer 28mm sökare monterad), Sigma DP-1 med originalsökaren (28mm) och Leica M8 med olika optik, bla en Voigtländer ColorSkopar 21/4.
Samtliga kameror har då haft optik som motsvarar 28 mm i småbildsformat (ff), men sensorstorleken varier från Ricohs lilla med 4,75 i "crop factor" och 10 MPX, via Sigmas nästan APS-C stora FOVEON sensor med 1,68 "Crop factor" och 14 MPX, till Leicas Kodak sensor med 1,33 i "Crop factor" och 10 MPX. (Vill du läsa mer om kamerornas tekniska specar så följ länkarna till Dpreview.com: Ricoh GR-D II, Sigma DP1, Leica M8 artiklar)

Kamerorna skiljer sig såklar åt i funktion, utförande och inte minst pris, men de ligger nära i möjliga användningsområden, som tex "klassiskt" reportage foto och/eller för min del - "DOGMA" foto.
Jag har skapat tabellen nedan för att sammanfatta mina intryck, subjektiva såklart, men upplevda under likartade förhållanden. Dvs jag tar upp sådant som är relevant för mitt fotograferande. 5 är bäst, 1 sämst och 0 innebär att funktionen saknas.

Som summeringen visar så kommer Ricoh och Leica "farligt" nära varandra, fast det skiljer över 30 000 Kr i pris! Sigman är tyvärr hopplöst svåranvänd, i vissa situationer rent av omöjlig. Detta främst pga en extremt "seg" autofokus, avsaknaden av lättanvänt gränssnitt för det manuella ditot, samt ett "segt" avtryck. Ricohn vinner på riktigt användarvänliga reglage, hyperfokalläget och en synnerligen bra skärmsökare. Leican har som väntat absolut bäst bildkvalitet (även om IR-känsligheten stör ibland) - men Sigman ligger inte långt efter, även det anmärkningsvärt med tanke på prisskillnaden! I tabellen har jag lagt till "Utbytbar optik" och nollat Leican i "Bildkvalitet, optisk", detta för att skapa balans mellan kompakternas exellenta optik och Leicans stora tillgång till fantastiskt optik. Vilket även är M8:ans stora tillgång - den är en systemkamera. Och viktigare för "DOGMA": den har en riktig mätsökare, det enda på M8:an som är identiskt med dess analoga syskon i M-familjen.

För en jämförelse mellan Leica M8 och Sigma DP1, se bilderna nedan:


Leica M8 160 ISO Auto vitbalans 760/s f5,6 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

 
Sigma DP1 100 ISO Auto vitbalans 500/s f5 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

Slutsats: Leica M8 är en mycket kompetent om än inte prisvärd kamera, Ricoh GR D II bjuder på väldigt mycket användarvänlighet för pengarna och Sigma DP1 kan man glömma!

Dagspris: Ricoh GR-D II: 5500 Kr, Sigma DP1: 4500 Kr, Leica M8: 35000 Kr

Grattis och Gott Nytt 2009 - DOGMA har fyllt ett år!