Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Leican skall vara digital - basta! ;-)


Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

Inlagt 2010-04-16 03:27 | Läst 17953 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Mera kontroll åt fotografen!
Känns lite 2004 att diskutera analogt kontra digitalt. Digitaltekniken är tekniskt överlägsen rent tekniskt. Sen finns det alltid värden med äldre hantverk.

Det är heller inger snack om att Leica tar bra betalt för sina objektiv. Men du har rätt att helheten behöver bli för kostsam eftersom det finns alternativ och att leicafotografen använder inte lika många objektiv som typiska spegelreflexentusiasterna.

Jag kan dock tycka att det råder lite hause kring Leica. Man kan gott och väl använda andra kameror för gatufoto. Men inget fel i prylintresse i sig, oavsett om det gäller M-kameror eller Märklintåg.
Hear, hear.
/John-Erik
De va ett väldigt långt och fint försvarstal Johan....!? ;)
Ok, och visst e en digital M Leica fin, har känt på flera stycken av de här nya fantastiska leicorna och fotat med några av dom också.

Men, jag tycker det finns subtilare saker än det man ser här i världen, och allt kan inte förklaras i tekniska termer... ;)
Jag har en digitalkamera som är fantastisk, Canon G10! Med den tar jag stora, skarpa färgbilder! Å fort går det också! Å helt ljudlös e kameran!
Så vad mer skulle man behöva!!

Men se'n e det något annat, och då börjar jag komma in på ett gränsområde som jag inte riktigt kan förklara i tekniska termer...
Har några gånger kommit att tänka på avsnitt i Owe Wickstöms bok, "Ikonen i fickan" när jag går och fotograferar med min analoga M Leica....
Jag kommer in i en slags befriande helhet med min kamera....

Kanske som en Ikon,
eller kanske som Zen och konsten att fotografera.... ;)

/Bengan
Johan!
Tack för ett bra inlägg så jag slipper skriva samma sak i min blogg ;-) . Har haft en Leica M9 sedan januari månad och har redan tagit mer bilder per dag än någonsin eftersom jag har kameran med mig varje dag.
Jag har gått från DSLR till Leica digital helt enkelt för att jag tröttnade på AF som lägger skärpan fel när det verkligen gäller. Liksom alla ändlösa menyer att bläddra genom. Det "avgörande ögonblicket" har sedan länge passerat när jag väl var klar med alla menyinställningar.
Eftersom jag ägt en M3 tidigare noterade jag att mina bilder var kompositionsmässigt bättre med M-kameran än med H-blad, Rollei, Zeiss, Nikon, Canon och nu på sistone Sony Alpha 700 och 900. Alltså, jag är en mätsökarfotograf! Så enkelt är det. En del av oss är skapta så - andra inte!
Fö. vill jag understyrka att det går utmärkt att använda 30-50 år gamla Leicaobjektiv. Jag använder en Tele Elmar 4/135 från 1971 som redan vid full öppning är överlägsen de zoomar jag ägt till SLR och DSLR! Dessutom är den (förhållandevis) liten och lätt. Svarteleoxerade Leicaobjektiv är lättare om du nu sätter vikt vid vikten ;-) .
Som Leica M-fotograf i moderna tider så vore det konstigt om man inte sneglar och drömmer om en M8 eller M9a.
Det låter som att ställa in sig i ”fångarnas kör” om man inte erkänner framtiden.
Tills vidare så blir det den analoga M-Leican som är en ypperlig kamera i sin klass. Det är ju också en ekonomisk fråga.
Göran
Bra och välbalanserat inlägg.
Personligen kör jag nog vidare med mina analoga. Men detta beror inte ett smack på att de skulle vara "mer Leica eller mer rätt" på något sätt utan enbart på att jag föredrar det analoga svartvita och processen runt. Jag har ju som amatör även glädjen att själv kunna bestämma både deadline och arbetsflöde :)

Sedan detta med Leica-M, jag kör ju med dem själv som du vet. Men tycker att det blivit lite väl mycket religion över det hela här på FS. För mig handlar det egentligen främst om vilken kameratyp man föredrar i sitt fotograferande och vilket glas man sätter på huset.

Alltså, om man vill åt Leica-uttrycket i sina bilder är det bättre att sätta en Summicron-M 28/2,0 ASPH på en Voigtländer än en Voigtländer 28 på ett Leica-hus, om du förstår vad jag menar ;)

När det gäller bilder i 800 punkters upplösning på webben spelar det hela ingen större roll, det blir tydligare vid stora analoga kopior. Och det handlar inte främst om skärpa, utan hur extremt välkorrigerad Leica-M optiken av senaste snitt är för alla linsfel.

En av hemligheterna med det fina bildresultatet från de digitala M-kamerorna är avsaknaden av högpassfilter framför sensorn. En annan är att CCD är överlägset CMOS när det gäller det mesta utom brus på höga iso.

-affe
Sen får man inte glömma bort Sigma DP-1,ett budgetval åt oss som inte har pengar i överflöd.Foveonsensorn ger filmliknande karaktär åt detaljer och färger.Ett,enligt mig,suveränt alternativ om man inte är märkesförnäm.
Mycket fina bilder Johan. En kamera är som ett förhållande, man måste lära sig att leva med den och utvecklas utefter förutsättningarna. Jag börjar lära mig min nya kamera och har skitroligt med alla konstiga funktioner som film, raw, af, lcd mm. Prylar är kul att använda.
Bra inlägg. Håller med : )
Tröttnade på att "konka" runt på DSLR grejerna. Lämnade oftast prylarna hemma, o självklart missade man de där fantastiska ögonblicksbilderna. Fotar nu endast med M leica digitalt. Den följer alltid med.
Jag tycker inte att det är någon hause kring Leica, snarare är det något lugnare i Leica forumen jämfört med C,N. De flesta kamera ägare oavsett modell vill ju förstås framhålla sin egen kameras förträfflighet man vill ju inte ha köpt fel.

Vad gäller leica så ligger priset såpass högt att det börjar bli smärtsamt. Är det värt det? Eller som Nils skrev "Undrar vad det är jag går miste om som inte använder Leicas kameror och objektiv? "

En fotograf skrev i proffessional photographer: " Canon, though I love them" "seems to have created a world of photographs that are unrecognisable as the work of one particular photographer but instead of one particular camera"

Jag tror att folk (inklusive mig själv:) som köper Leica letar efter en annan "look" vars prägel sätts av ccd plattan (färgåterfivning tonalitet pixel per pixel skärpa) och av de fina objektiven (microcontrast släpp eller bokeh). Varje kameratillverkare har ju förstås sin "Look". Leicas "look" liknar mer mellanformat kamerornas och sticker därmed ut något.

Här är länken till en bröllopsfotograf som har traskat igenom alla systemen och som fotar med Leica som huvudkamera.

http://photo.net/wedding-photography-forum/00V98v

Slutligen, ja det är kameranörderi på högsta nivå men det är värt det:)
Jag väntar (otåligt) på att Leica skall komma ifatt med leveranserna så att jag kan få M9:an jag beställt. Jag har plåtat med Leica länge och gillar att plåta med mätsökare. Men det som faktiskt fick mig att spontant bestämma mig för M9:an var när jag såg bildkvaliten den presterade på Steve Huffs och Thorsten Overgaards hemsidor. Optiken och frånvaron av antialiasfilter tror jag är hemligheten bakom att kameran ger så hög bildkvalitet.

För mig är M8 och ffa M9 en SAMTIDA Leica och det är precis vad jag vill ha. Men det hindrar inte att jag plåtar med film ibland men det blir trevliga avsteg från den digitala huvudfåran.

Med det sagt vill jag nog också hålla med de som säger att M Leica-hypen lite för mycket ibland. Det är ett i allra högsta grad väl beprövat kamerakoncept med superbt "användargränssnitt" men fortfarande bara en kamera och inte något mytiskt väsen som man ibland kan tro.

/F

http://www.overgaard.dk/leica-M9-digital-rangefinder-camera.html
http://www.stevehuffphotos.com/Steve_Huff_Photos/THE_LEICA_M9_REVIEW.html
"med att ergonomin" ehh? ergonomi är lite att ta i väl? när vart ett rundat rätblock ergonomiskt ;) Fast det enda de skulle behöva för ergonomi var ett någurlunda vettigt kanske till och med formljutet handtag på framsidan och + en tum och pekfingersratt så vore den helt up to date :)