Camera Obscura
Analogt megahjärnsläpp under Fotomässan!!!
Voigtländer Bessa R2 med sk Trigger Winder - Voigtländers svar på den klassiska "Leicaviten".
Var på Fotomässan i Älvsjö igår och sprang på ett riktigt fynd: generalagenten slumpade bort en Voigtländer Bessa R2 med Triger Winder och Color Skopar 50mm f2,5. Efter viss tvekan så köpte jag och en vän "kitet" och delade det mellan oss - han tog gluggen och väskan och jag fick huset med "windern".
Bessa R2 + Nokton ASPH 35mm f1,2 Jag har några gluggar, bla Nokton 35:an, som inte passar på M8:an som nu kan komma till heders igen.
Jag har letat efter ett billigt analogt "vardags" Leica M-hus då mina kvarvarande analoga Leicor inte riktigt lämpar sig för "vardagsanvändning" ;-) Och Bessa R2 är ett bra och praktiskt alternativ.
Bessa R2 är byggd i metall med reglage i kromad mässing, men den har kortate mätsökarbas än Leicas M-kameror.
Mekanisk slutare, inbyggd ljusmätare, glasklar mätsökare, M-bajonett, byggd helt i metall med en nästan "Leica-lik" kvalitetskänsla och helt enkelt urläcker i olivgrönt med kromade detaljer. Och med en "vanlig" filmladdning via en baklucka med "index-fönster", lite snabbare och enklare än M-Leicornas avtagbara bottenplatta;-)
Även känsliga konstnärssjälar måste minsann tåla lite - eller?
Leica M8 + Elmarit 135/2,8.
Jag slås av hur svårt det är att kommunicera via en blogg eller en kommentarsfunktion. Hur lätt budskap feltolkas eller övertolkas. Och hur ofta läsaren missar själva poängen i budskapet och istället tolkar enskilda delar istället för helheten. Osv, osv...
Det är därför jag nästan helt slutat kommentera bilder här på Fotosidan.
Det är även därför som jag drar mig för att ge mig in i den sk "bloggspam-debatten". Kan konstatera att flera bloggare på Fotosidan känner sig både utpekade och påhoppade. Och därför tänker sluta blogga eller flytta bloggandet någon annanstans.
Varför kan man inte tåla ett samtal där andra har avvikande åsikter? Måste det oundvikligen tolkas som ett påhopp?
Och så har vi de som reagerar precis tvärtom - de struntar högaktningsfullt i vad andra tycker och tänker. Vilket är lite problematiskt om vi alla skall samsas i ett "community" där de ansvariga styr upp versamheten med tvingande regler om vi inte kan komma överens.
Så bara en tanke - kan vi inte lyssna på varandra, utan att bli sårade, och sedan - om möjligt - visa rimlig hänsyn till varandra? Vi är ju vuxna människor...
Krig
Nikon F4s + 35/1,4 Nära Nis i Serbien under NATO-bombningarna -99.
Det är svårt att föreställa sig ett krig, det är oftast något man ser på film, mer eller mindre romantiserat.
Dödsfruktan är inte lätt att ta till sig utifrån andras berättelser eller mediarapportering - den måste tyvärr upplevas.
Precis som de flesta svenskar så har jag begränsad erfarenhet av detta - men jag genomförde ett antal resor på Balkan under 90-talet, och jag vill dela några av mina erfarenheter från dem.
I krig handlar det om att inte vara på fel plats vid fel tidpunkt, eller om tur, och försiktighet. Men försiktigheten och förberedelserna ger inga garantier - de bara förbättrar oddsen.
Den finns två typer av hot i krig: det blinda dödandet och det personliga dödandet - ondskan.
Jag har upplevt det blinda dödandet i form av attackplan som cirkulerar ovanför molnen och söker sina mål med IR-kameror. Om fordonet du färdas i betraktas som ett hot så fäller de en bomb. That's it. Du ser dem inte, men du hör dem och du ser andra som inte hade samma tur som du själv...
Och jag har sett de irreguljära trupperna, miliserna, eller hellre "hobbykrigarna". Människor som frivilligt gett sig in i konflikten - oftast utifrån ideologiska motiv. De är alldtid farligast. Den vanlige soldaten gör sitt jobb och lyder order, och han har ofta en utbildning och drill som gör honom ganska förutsägbar. Men de "ideologiska krigarna" drivs av sin föreställningsvärld, de ser lättare fiender överallt, de saknar kanske adekvat träning och de är såklart synnerligen oförutsägbara. Och det är nästan alltid de som står för det meningslösa, etniskt eller religiöst motiverade, dödandet.
Det är en obeskrivlig lättnad att lämna ett konfliktområde. Att passera en gräns och plötsligt vara utom fara. Och det är en obeskrivlig känsla att få dela glädjen med människor som precis lurat döden.
Nikon F4s + 80-200/2,8 Albansk flicka som precis passerat gränsen mellan Kosovo och Makedonien -99.
För mig är det en absolut självklarhet att vi tar emot de människor som söker sig till vårt land för att undkomma krig och förföljelse. Vi har inte bara resurserna och utrymmet som gör det möjligt - vi har även insikten och den moraliska mognaden att förstå vikten av det!
Augustgalan - straight out of camera!
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Kamerans JPG uppladdad direkt från minneskortet - samtliga bilder.
Inbjuden som jag var av Augustprisets huvudsponsor Posten Norden så började kvällen med ett "Post-mingel" där bla konstnären Johan Petterson talade om sin frimärksserie "Romaner om brott". Roligt att se att en av mina favoritförfattare och tillika (ingift) morbror hamnat på ett frimärke 35 år efter sin död.
Och priset för årets bästa skönlitterära bok fick Sigrid Combüchen för "Spill - en damroman". Årets fackbok blev Yvonne Hirdmans "Den röda grevinnan" och inte "Varg - den jagade jägaren" som jag hade hoppats på.
Sedan vidtog det obligatoriska "kultur-elit" minglet med glada tillrop och kindpussar. Som tur var så hade man några kollegor närvarande som man kunde ty sig till ;-)
Gratis är godast - men jag är glad nyktrist ;-)
Allt är bloggens fel....
Uppslag ur artikeln på totalt fyra sidor ur nästa Missions Magazin.
Att jag nu inte bara skriver regelbundet, utan även börjat leverera artiklar med enbart text, där andra får stå för fotot - som i uppslaget här ovan. Foto: Rickard Liljero.
Det är aldrig försent att utvecklas ;-)