Camera Obscura
Vi firade 150 år med att klä ut oss till våra föregångare...
EFS-kansliledning, från vänster: Stefan Holmström - missionsföreståndare, Erik Johansson - internationell missionssekreterare, Annika Gunnarsson - ekonomichef, jag :) - kommunikationschef, Kjell O Lejon - rektor Johannelunds Teologiska Högskola och Mona Edsinger - vik. sverigechef. Foto: Fredrik Noreback.
Nyligen hade EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen - en missionsrörelse i Svenska kyrkan, grundad 1856) sin årskonferens. Och vi firade även en mycket speciellt jubileum - för 150 år sedan blev nämligen EFS första svenska missionsorganisation att sända missionärer till andra länder. Den 15 mars 1866 landsteg EFS tre först utsända missionärer, Lange, Carlsson och Kjellberg, i Massaua, Eritrea. Denna händelse anger också Sida som början på svenskt utlandsbistånd:
"De första svenska "biståndsarbetarna" var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som i mitten av 1800-talet var utsända till Abessinien (nuvarande Etiopien). Deras uppgift var att sprida Guds ord. Men de startade också skolor och byggde sjukstugor."
Vi i valde att klä oss i liknande kläder som våra föregångare på 1800-talet som fattade beslutet att inleda utlandsmissionen när vi föredrog årsberättelsen. En kul grej, som åtminstone blev ett roligt minne (och en rolig bild), fast jag nog mest liknande en tidstypisk hästhandlare ;)
Läs mer om vår historia och Sveriges första missionärer på:
http://www.imission150.nu
Att fotografera kaniner och hamstrar... moderiktigt!
Leica M8 + 35/2,5 och dottern använder min Ricoh GR-D III till att plåta sin mjukiskanin "Floppsy" :-)
Jag plåtar mycket "testbilder" just nu och då tiden inte riktigt räcker till för "livspusslets" alla åtaganden så får dottern hänga på lite mer än vanligt. Vilket inspirer henna att utveckla sitt eget fotografi. Nedan en bild som hon arrangerat, fotograferat och efterbearbetat i PhotoShop. Och jag fick inte lägga mig i eller hjälpa till ;-)
Ricoh GR-D III Den "Rosa Hamstern" med vänner i klassisk "mode pose" :-)
Mannen i kön
Ricoh GR-D III, obeskuren och konverterad till S/V.
Jag stod och köade utanför NK, lite som en äkta östermalmare inför vårrean ;-) Men jag skulle bara på en bokrelease i "ljusgården". Mannen framför mig kändes mer som en äkta "stamkund" och som led lite av tvingas köa - så jag tog en bild på honom...
4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)
Jag tror på den omdelbara, direkta bilden, den som jag ser i sökaren och som fångas på film eller minneskort. Den bilden är, i någon mån, sanning - en fryst tusendels sekund som komponerats av mitt öga. Subjektivt - men trots det sann, fångad av optiken och presenterad obeskuren och omanipulerad.
Bilden har alltid ett budskap, jag som upphovsman har såklart en tanke, men det är betraktaren som gör den slutgiltiga tolkningen. Hela den processen underlättas om betraktaren kan lita på att fotografen inte manipulerat bilden. Bilden berättar en historia, den är subjektiv, men motivet är det som fanns framför linsen i exponeringsögonblicket.
Sedan så finns det bilder som jag tagit av kommersiella själ, uppdragsbilder, reklambilder och modebilder. De lever sitt eget liv och för dem gäller andra regler.
Jag älskar gatufoto, de enkla, nära och berörande bilderna. De välkomponerade bilderna. De bilder som förmedlar doften av mänskligt liv.
Men bilder får gärna även uppröra och provocera. Och de får flytta gränser, väcka starka känslor och bränna sig fast i människors medvetande.
De kan ta sig ann det oförklarliga, det mörka, det onämnbara, och kanske kan de bringa någon förståelse, till och med lite medkänsla.
Foto handlar också om det som är vackert. Om möten. Om bilder av människor. Porträtt.
Ps.
Vill du veta mer om var, när och hur bilderna är tagna så klicka på dem - de är alla länkade från mina olika album här på Fotosidan.
Det finns fotografer - och så finns det FOTOGRAFER
Nu tillhör jag dem som i mitt arbete regelbundet anlitar fotogtafer. Därför så finns det fotografer och FOTOGRAFER i min värld. När man är beroende av någons kompetens för att lyckas i sitt arbetet så uppstår andra kriterier än när man tex bedömer bilder på en fotoklubb eller för all del kommenterar bilder här på Fotosidan. Ibland så blir den lättaste vägen att ta bilden själv ;-) men absolut bäst är att anlita någon som verkligen har "DET". Bildsinnet - förmågan att få till de bilder som har det där lilla extra, som gör skillnad, som fångar AD:ns vision och som lyfter fram nyanserna i personligheten hos de som står framför kameran.
Rickard Eriksson är en sådan fotograf. Ta en titt på hans portfolio så förstår du vad jag menar :-)