Camera Obscura
Årets sista...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - s/v-konvertrerad i PS och i vanlig ordning obeskuren osv. Ett Malmö som ömsar skinn ;-)
Årets sista bloggonlägg med en bild från året sista fotopromenad… snart brakar fyrverkerierna lös.
Gott Nytt 2014!
Det svenska svårmodet
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i vanlig ordning obeskuren osv ;-)
"Det svenska svårmodet" är titeln på den staty som står i Altonaparken i Malmö. Konstnären är Marie-Louise Ekman och modellen är hennes make Gösta - kanske mer känd som Papphammar? Statyn gråter. Och en sådan här gråmulen och snöfri Julhelg så sammanfattar den nog mångas känslor…
God fortsättning!
Ps.
Statyn ger också en hint om varför det varit så tyst i bloggen, i bland så räcker inte orden, inspirationen och tiden till. Att finnas till för de närmaste och fokusera på arbetet är viktigast när energin går ner. Sedan är det med livet och inspirationen som med vädret och årstiderna - det stundar både solsken och varmare tider!
Piktorialismen flödar och vi med den - på Instagram ;-)
Jag slås av det enkla faktum att mobilfotografin i allmänhet och Instagram-varianten i synnerhet ofta drar åt det piktorialistiska hållet. Är det så att vi lätt förförs av det synbart vackra och mobilen ger oss ett smidigt verktyg att föreviga det med? Eller är det mobilens genväg till fotografi som gör det så enkelt för oss att ständigt fotografera vår vardag att vi av ren lathet fotograferar det som är lättast?
Kanske vi väljer att fotografera och dela det vi vet att de allra flesta uppskattar? Ett "gillandes" tyranni?
Eftertanke - efter en vecka med extrem lyx...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - ovan Chopards "Happy Sport" helt inklädd i diamanter :-)
Efter en vecka uppslukad av Baselworlds extrema lyx och yta så upplevde jag något som satte allt i perspektiv. Det är lätt att tappa fokus i livet och det är lätt att drabbas av vanföreställningar angående vad som gör oss lyckliga och skänker äkta tillfredsställelse...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv... (mannen på bilden är inte han jag skriver om i inlägget).
På väg hem från Basel stannade jag i Frankfurt, och under en kvällspromenad, minuterna efter jag tagit bilden ovan passerade jag en man utanför ingången till Domen. Han hade ett vackert långt grått hår och ett välansat skägg. Klädseln var proper med en lång svart yllerock. Jag lade märke till hans ödmjuka klara blå blick. När jag passerade sade han mycket tyst, nästan skamset - "en euro?"
Jag svarade reflexmässigt - "jag talar inte tyska". Och gick vidare.
Men något i mannens uppsyn och ödmjuka utstrålning bet sig fast i mitt sinne, jag var bara tvungen att gå tillbaka till honom.
"Till mat?" - frågade jag.
"Ja, till mat svarade han" med stadig blick. Han fick mer än en euro.
Verkligheten. Och vi definieras inte av de kläder, klockor eller smycken vi bär, inte heller av storleken på våra bankkonton - utan av våra personligheter och våra handlingar. Rika som fattiga.
A vanilla sky over Frankfurt am Main - and then rain, rain, rain...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - samma för alla bilder i inlägget ;-)
Jag är tillbaka i min gamla "hemstad" Frankfurt am Main, tog en promenad genom centrum i går kväll. Skymningen bjöd på en "vanilla sky" som svepte in staden i ett rosa ljus - stämningsfullt!
Men idag har det regnat hela dagen - trots det så försökte jag mig på lite efterlängtat gatufoto efter avklarade möten. Och så hann jag besöka en av mina favorit Leica-butiker...