Eftertanke - efter en vecka med extrem lyx...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - ovan Chopards "Happy Sport" helt inklädd i diamanter :-)
Efter en vecka uppslukad av Baselworlds extrema lyx och yta så upplevde jag något som satte allt i perspektiv. Det är lätt att tappa fokus i livet och det är lätt att drabbas av vanföreställningar angående vad som gör oss lyckliga och skänker äkta tillfredsställelse...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv... (mannen på bilden är inte han jag skriver om i inlägget).
På väg hem från Basel stannade jag i Frankfurt, och under en kvällspromenad, minuterna efter jag tagit bilden ovan passerade jag en man utanför ingången till Domen. Han hade ett vackert långt grått hår och ett välansat skägg. Klädseln var proper med en lång svart yllerock. Jag lade märke till hans ödmjuka klara blå blick. När jag passerade sade han mycket tyst, nästan skamset - "en euro?"
Jag svarade reflexmässigt - "jag talar inte tyska". Och gick vidare.
Men något i mannens uppsyn och ödmjuka utstrålning bet sig fast i mitt sinne, jag var bara tvungen att gå tillbaka till honom.
"Till mat?" - frågade jag.
"Ja, till mat svarade han" med stadig blick. Han fick mer än en euro.
Verkligheten. Och vi definieras inte av de kläder, klockor eller smycken vi bär, inte heller av storleken på våra bankkonton - utan av våra personligheter och våra handlingar. Rika som fattiga.
/Mikael Good
/Lena