Hehe, pictorialism är vad som gäller numer. Och inte bara på Instagram minsann. Jag ser samma sak på fotoutställningar här på ön, där vi har ett stort antal duktiga fotografer. Såväl yrkesverksamma som amatörer. Tendensen har under de år jag bott här gått stadigt i riktning mot mer piktorialism. "Manipulated crap" som en utställningsbesökare sa för en tid sedan. De bilder du visar ovan är bra exempel. De är manipulerade av en mästarhand och väldigt dekorativa, men för oss som lutar mer åt rak fotografi är de strängt taget horrörer. Hur har det kunnat bli så här? Är det gillandets tyranni? Det kanske spelar in, men jag tror också att det är en ansträngning mot förnyelse. Vart det nu leder. Kanske mognar piktorialismen med tiden? Kanske får vi en renässans för den raka fotografin? Modet är så nyckfullt. Kanske är det så att riktigt god fotografi alltid varit ett undantag. I dagens fotoflöde är det bara att räkna med att volymen skräp växer. Men man behöver ju inte titta på det, om man inte har lust. Viktigare är väl hur man ska förhålla sig till sitt eget foto. Jag undviker själv de avancerade filtren. Jag har experimenterat med flera olika, men blir aldrig nöjd med resultatet. HDR fascinerade mig en del tidigare, när jag tittade på vad andra gjorde. Men mina egna experiment fick mig att snabbt tröttna på det.

Jag har alltid varit Pictorialist - av naturen så att säga. Det skäms jag inte för. Jag gillar alltså det vackra - och vill gärna hålla kvar det. Mitt Pictorialistiska uttryck uppstår dock i verkligheten - inte i datorn. Det tycker jag är en väsentlig distinktion.
Visst händer det väl att bakgårdsromantikerna får till en och annan vacker bild - men för det mesta tilltalar deras alster knappast något estetiskt sinne. Dessvärre uttalar dessa herrar ofta åsiktsmonopol. Det gillar jag inte.