Sparvhök

Sparvhök (Accipiter nisus) är en liten rovfågel inom familjen Accipitridae vilken omfattar många andra dagaktiva rovfåglar som örnar, vråkar, kärrhökar och andra hökar. Adulta sparvhökshanar har blågrå ovansida och orangestreckad undersida. Honor och juveniler är bruna på ovansidan och har brunstreckade undersidor. Hanen är upp till 25 % mindre än honan vilket är en av de största storleksskillnaderna mellan könen inom fågelriket. Sparvhöken är en liten rovfågel med korta breda vingar, med ganska trubbig vingspets och lång stjärt, vilka är anpassningar för manövrering i skogsbiotoper. Honorna kan bli upp till 25% större än hanarna vilket är den största storleksskillnaden mellan könen hos någon fågelart.

Den adulta hanen är 29–34 cm lång, med ett vingspann på 58–65 cm, och väger 131-180 gram. Den är jämnt blygrå till gråblå på ovansidan, undersidan är fint bandad i rött på vit botten vilket får den att se orangefärgad ut på håll, och irisen är orangegul till orangeröd. Honan är mycket större än hanen och mäter 35–41 cm på längden, har ett vingspann på 67–80 cm, och väger 186-345 gram. Honan har grå till gråbrun ovansida, tvärvattrad undersida i gråbrunt, och med klargul iris. Juvenilen är på ovansidan mörkbrun med en rostig ton, har en ojämnt och grovt vattrad undersida i mörkbrunt, och har ljusgul iris. På nära håll kan man se att den har rödbruna bräm på vingframkanten. De har alla långa, smala, gula ben med svarta klor, och stjärten har hos båda könen 4-5 glesa mörka tvärband

Under andra hälften av 1900-talet kraschade häckningspopulationen av sparvhök i Europa. Den kraftiga minskningen sammanföll med introduktionen av insektsgifterna aldrin, dieldrin och heptaklor, som började användes för betning av säd 1956. Gifterna ackumulerades i fröätande fåglar vilket resulterade i stora mängder gift i toppredatorer som sparvhök och pilgrimsfalk. Resultatet blev dubbelt: äggskalen blev tunnare vilket gjorde att de krossades under ruvningen, och fåglar förgiftades till döds av höga doser av insektsgifterna. Andra effekter var spasmer och desorientering vilket hade en negativ påverkan på deras jaktlycka. I Storbritannien förbjöds dessa miljögifter 1975. Efter detta har populationen till stora delar återhämtat sig och på vissa platser har den till och med blivit vanligare än den var innan man började använda dessa insektsgifter, exempelvis i norra Europa
De här bilderna är fotograferade i trädgården spanade på småfåglar vid fågelmataren

Fler bilder på vigg5.se

Förstora

Postat 2016-11-30 19:08 | Läst 6923 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Sparvhök

Sparvhök (Accipiter nisus) är en liten rovfågel inom familjen Accipitridae vilken omfattar många andra dagaktiva rovfåglar somörnar, vråkar, kärrhökar och andra hökar. Adulta sparvhökshanar har blågrå ovansida och orangestreckad undersida. Honor och juveniler är bruna på ovansidan och har brunstreckade undersidor. Hanen är upp till 25 % mindre än honan vilket är en av de största storleksskillnaderna mellan könen inom fågelriket. Den förekommer från nordvästra Afrika till stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien. I Europa utgör den en av de vanligaste rovfåglarna. Fågeln lever av rov och är specialiserad på att fånga fåglar i skogsmark men arten förekommer inom många biotoper, även större städer. Den häckar i passande skogsområden.

Sparvhöken häckar i frodiga, större skogsområden, ofta med barrskog eller blandskog. Den föredrar en skogstyp som inte är för tätt och inte för gles. Den placerar ofta sitt bo i en grenklyka, ofta nära stammen där två eller tre grenar börjar, på en lägre sittande horisontell gren, eller närmre toppen i en högre buske. Den föredrar att placera sitt bo i barrträd. Den bygger ett nytt bo varje år, där hanen gör merparten av jobbet. Det placerar i närheten av förra årets bo och ibland används ett gammalt ringduvebo som grund. Den använder lösa grenar, upp till 60 cm långa, och boet har en medeldiameter på 60 cm. När äggen är lagda, fodras redet med ett extra lager av pinnar och bark.

Den lägger en kull per häckningssäsong som består av fyra till fem ägg. Ägget mäter 40 x 32 mm och väger 22,5 gram, där skalet utgör 8 %. Äggen läggs oftast på morgonen, med en frekvens av 2-3 dagar emellan. Om en kull förloras, kan de lägga upp till två extra kullar som dock alltid är mindre än förstakullen.

Äggen ruvas i genomsnitt 33 dagar. Ungarna kläcks duniga, är bostannare och blir flygga efter 27-31 dagar. Det är honan som tar hand om ungarna under de första 8–14 dagarna i livet och även därefter vid dåligt väder. Hanen hämtar föda, upp till sex byten om dagen, den första veckan, vilket ökar till åtta under vecka tre, och tio per dag under sista veckan i boet. Mot slutet hämtar även honan mat. Efter 24–28 dagar efter kläckning börjar ungarna att sätta sig på grenar i närheten av boet, men de fortsätter att vara beroende av sina föräldrar 28–30 dagar efter att de blivit flygdugliga.

Merparten behåller sitt revir under ett år, men det finns observationer av individer som behållit samma revir i åtta år. Byte av partner leder ofta till byte av revir. Äldre individer tenderar att använda samma revir medan misslyckad häckningsframgång tenderar att leda till förflyttning. En studie visar att de som återanvänder sitt gamla revir har högre häckningsframgång, men den ökar inte med åren. Samma studie visade att honor som flyttade hade bättre häckningsframgång året efter att de bytt revir

Den lägger en kull per häckningssäsong som består av fyra till fem ägg. Ägget mäter 40 x 32 mm och väger 22,5 gram, där skalet utgör 8 %. Äggen läggs oftast på morgonen, med en frekvens av 2-3 dagar emellan. Om en kull förloras, kan de lägga upp till två extra kullar som dock alltid är mindre än förstakullen.

Äggen ruvas i genomsnitt 33 dagar. Ungarna kläcks duniga, är bostannare och blir flygga efter 27-31 dagar. Det är honan som tar hand om ungarna under de första 8–14 dagarna i livet och även därefter vid dåligt väder. Hanen hämtar föda, upp till sex byten om dagen, den första veckan, vilket ökar till åtta under vecka tre, och tio per dag under sista veckan i boet. Mot slutet hämtar även honan mat. Efter 24–28 dagar efter kläckning börjar ungarna att sätta sig på grenar i närheten av boet, men de fortsätter att vara beroende av sina föräldrar 28–30 dagar efter att de blivit flygdugliga

På besök i trädgården

***********************

Porträtt av en Sparvhök

************************

En pilfink fick sätta livet till för sparvhöken

**********************

Efter måltiden så rensar han näbben

Förstora

*******************************************

Postat 2016-01-23 14:45 | Läst 4586 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

En Bild med högt iso

Skymning inte så bra bild iso 3200 en bild blev det En Sparvhök fångade en bergfink som den åt upp bak ett buskage Efter måltiden satte den sig i ett träd