Rysk Blåstjärna

Rysk blåstjärna (Scilla siberica) är art i familjen Sparrisväxter. Den kan bli upp till två decimeter hög och blommar tidigt på våren med klarblå eller blåvioletta blommor med blå ståndarknapp. Rysk blåstjärna kommer ursprungligen från södra Ryssland och Mellanöstern men odlas i många trädgårdar varifrån den har förvildats exempelvis till närliggande parker och vägkanter. Den kallas ofta för Scilla.

Den kan planteras i gräsmattan och genom att den lätt förökar sig så kan den vid blomningstid bilda en blå matta. Efter blomningen försvinner blomman. De trivs bäst i fuktig miljö i väldränerad jord och tål kyla bra; klarar i Sverige odlingszonerna I–V

Vårstjärnan blommar något tidigare, har sammanväxta kalkblad och hopstående ståndare. Rysk blåstjärna har dessutom nickade blommor till skillnad mot vårstjärnans mer uppåtriktade blommor.

***********************

*****************************

Förstora

Postat 2016-04-06 19:11 | Läst 3035 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Är det vår när Vitsippan Blommar ?

*************************

**********************

Förstora

GLAD PÅSK Alla

Postat 2016-03-25 20:23 | Läst 4893 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Dovhjort i hägn

Dovhjort har ofta om sommaren rödbrun päls med vita prickar, svart rygglinje och vit mage. På vintern är den mer gråbrun. Det finns däremot en stor variation i pälsfärgen mellan olika individer. Vissa dovhjortar har en svart- eller vitaktig grundfärg. Handjuren väger omkring 46–94 kg, medan hondjuren väger 35–56 kg. Hanarnas mankhöjd är oftast 85 till 95 cm och honornas mankhöjd är 73 till 91 cm. Vanligen blir dovhjorten 130 till 175 cm lång (huvud och bål) och därtill kommer en 15 till 23 cm lång svans. Underarten D. d. mesopotamica är allmänt större och där når vissa hanar en kroppslängd av 200 cm och en vikt av 110 kg.

Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7–8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Hornen fälls i april-juni.

Brunsttiden infaller normalt i oktober och varar till början av november, och dräktighetstiden är ca. 230 till 245 dagar. Populationer som introducerades i varmare delar av norra jordklotet kan para sig mellan september och januari. Hondjuret, eller hinden, får normalt en kalv, ibland två, som föds i maj-juni. Den väger vid födelsen mellan 2 och 4 kg. Kalvarna dias i cirka 7 månader men redan 2 till 3 veckor efter födelsen provar de fast föda. Djuren blir könsmogna vid 1,5 års ålder, och lever i genomsnitt 20 år. Hannarna brukar dock inte överleva i mer än 8–10 år. Vid kapital ålder är djuret som "starkast". Detta inträffar vid ca 6–10 års ålder. Efter det går djuret i retur.

*************************

Förstora

Postat 2016-03-24 20:27 | Läst 4970 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Är det våren

Krokus

Snödroppe

Vintergäck

Krokus

Blåsippa

*************************

Postat 2016-03-18 19:38 | Läst 3249 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gröngöling

Gröngölingen blir upp till ungefär 32 cm lång och har ett vingspann på upp till 52 cm. Den har mörkgrön ovansida, blekt ljus- till grågrön undersida och lysande gröngul övergump (syns bra i flykten). Båda könen har röd hjässa och nacke och svart mustaschstreck (hanen med rött i mitten), som räcker från näbben till bakom ögonen. Örontäckare, haka och strupe är däremot vitaktiga. Vingarna är vattrade i brunsvart, gult eller brunvitt. Stjärtfjädrarna är gröngrå med svartaktiga ränder. Skillnaderna mellan könen är mycket små. Hos hanen är kindfläcken röd med svart kant, men hos honan är fläcken enfärgat svart. Gröngölingens ögon är blåaktigt vita, näbb och fötter är blygrå. Hanar och honor är lika stora och väger lika mycket. Fåglar som infångats i Camargue vägde i genomsnitt 177 gram (hanar) respektive 174 gram (honor). Vikten varierade från 138 gram till 201 gram.

På vintern strövar den delvis vitt omkring och visar sig ofta i trädgårdar, för att söka föda där. Ungfåglarna lämnar sina föräldrars revir och söker egna revir i deras närhet. Även under dessa vandringar flyttar de sig i regel endast upp till 30 kilometer från sin födelseort. De längsta flyttningarna som har bevisats med ringmärkning uppgick i ett fall till 82 kilometer, i ett 170 kilometer.

Den föredrar halvöppna landskap med vidsträckt äldre skog, framför allt skogsbryn, skogsdungar på fält, ängar med fruktträd, parker, lundar och stora trädbevuxna trädgårdar. I större skogsområden förekommer den bara i starkt upplysta områden, på skogsängar och i större gläntor. Arten visar en stark förkärlek för lövskog, och i vidsträckta barrskogar kan den i stor utsträckning vara mycket sällsynt eller saknas helt

Gröngölingar blir könsmogna redan under sitt första levnadsår. Leken börjar med hanarnas första kontaktläten i december och tilltar sedan betydligt i januari och februari. Den egentliga parbildningen och fastställandet av revirgränser sker, i centrala Europa, från mitten av mars till början av april. Fåglarna bildar sannolikt par för säsongen, men det är inte uteslutet att par håller ihop i flera år. Den högsta sångaktiviteten märks i april och maj.

Gröngölingen häckar i lövskog och särskilt i områden med stora gläntor och öppnare landskap med enstaka träd eller dungar. Som bohål tjänar i regel andra hackspettars efterlämnade häcknings- och övervintringshålor.