EN VANLIG SKATA

Skata (Pica pica) är en kråkfågel inom  släktet skator. I Europa är skatan vanlig, särskilt i bebodda områden, och med sin karakteristiska svartvita fjäderdräkt och påfallande långa stjärt är den svår att förväxla med andra arter. Skatan är ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse, en så kallad kulturföljare, och uppträder både i städer och på landsbygden.

Skatan och övriga arter i släktet skator skiljer sig från andra kråkfåglar främst genom sin långa och kilformade stjärt. Stjärten är ofta lika lång som den övriga delen av kroppen, i varje fall längre än de korta och breda vingarna. Näbben och fötterna är svartgrå och ganska grova. Buk, kroppssidor och skuldror är vita, och handpennorna är övervägande vita. Den resterande fjäderdräkten är svart med metallglans. Stjärtfjädrarna och ytterfanen på vingpennorna skimrar på nära håll i metalliskt grönt, blått eller purpur beroende på ljusförhållandena

Honan ruvar på kullen, efter att några ägg lagts. Ibland börjar hon dock ruva redan efter att det första ägget lagts eller först efter att alla ägg lagts. Under den tiden uppehåller sig honan fortfarande länge utanför redet. Hon lägger ungefär ett ägg om dagen. en kull består i snitt av 5–8 ägg sällsynt upp till 10 vid mycket god födotillgång. Om den lägger en andra kull är den i regel mindre än förstakullen. Skatan kan bli upp till 16 år gammal, men blir i naturen på grund av sina naturliga fiender i genomsnitt cirka två och ett halvt år gammal

Skatan  är en mycket vacker  fågel  men den är nog  inte  så uppskattad  för  de är så många.  Som föda  tar de andras fågelungar och ägg  de äter också  sniglar skalbaggar 

Groddjur  ödlor och as 

Bilderna är fotograferade i Vittsjö 

Fler  bilder på min hemsida  vigg5.se 

Rådjur

Rådjuren har det bra  I Skåne  här  ingen  snö  och många + grader de har lätt att hitta föda 

Hoppas jag kan vara mer aktiv om tiden räcker till så det blir nog  bättre fram över 

Ha ett bra 2019 till alla  på FS 

Hälsningar  Gert 

Fler bilder  på min  hemsida  vigg5.se

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR

Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar. 

I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och vidare uppför Norrlandskusten. De nordligaste populationerna flyttar söderut men arten är härdig och grönfink förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal. I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar. Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar .Grönfinken kan drabbas av den dödliga sjukdomen gulknopp. Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar , men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel Den lägger i genomsnitt 4–6 ägg, men 3-7 har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12–14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13–17 dagar. Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter och ungarna matas företrädesvis med insekter.

Grönfinken är fotograferade vid min fågelmatare  i Vittsjö 

Fler bilder finns på min hemsida  vigg5.se   på  stann och flyttfåglar 

Ägretthäger

Ägretthäger (Ardea alba) är en fågel som tillhör familjen hägrar 

Ägretthägern häckar främst i de tropiska och varmare tempererade områdena över stora delar av världen, men häckar även lokalt i södra Europa och Asien. Populationerna på norra halvklotet är flyttfåglar och övervintrar längre söderut, medan häckpopulationerna i varmare områden är stannfåglar.

Amerikansk ägretthäger egretta skiljer sig i både beteende och näbbfärg vid häckningstid vilket indikerar att den består av en specifik utvecklingslinje och vissa behandlar den också som god art

Den är en sällsynt, men regelbunden gäst i Sverige och har observerats i alla landskap under årets alla månader. 2012 säkerställdes den första lyckade häckningen av arten i Sverige vilket skedde vid Storsund på östra Gotland. Paret lyckades föda upp minst tre ungar. Obekräftade uppgifter indikerar att en häckning skedde på samma plats några år tidigare

Ägretthägern söker föda i grunt vatten eller torrare områden och tar fiskar, grodor eller insekter med sin långa vassa näbb. Ofta väntar den orörlig på sitt byte eller följer det långsamt. Den är ofta lätt att få syn på.

Ägretthägern häckar i kolonier nära stora sjöar med vass eller andra vidsträckta våtmarker. Häckningsperioden börjar med att hanarna bygger små plattformsliknande ställningar varifrån de visar upp sig för honorna. Under uppvisningen reser hanen sina fjäderplymer, sträcker upp halsen, klapprar med näbben och slår med vingarna. När uppvaktningen inleds putsar paret varandra och omslingrar varandra med sin långa halsar. Det stadiga plattformsliknande boet byggs av honan och konstrueras främst av kvistar. Det placeras tre till tretton meter upp i buskar eller träd i närheten av, eller till och med hängande över, vattnet. En kull på vanligtvis tre till fem ägg läggs varje häckningssäsong. Paret ruvar äggen tillsammans i cirka 25 dygn. Föräldrarna tar sedan hand om kycklingarna tillsammans under 40-50 dygn tills de är flygdugliga.

Bilderna  på Ägretthäger är fotograferade på Magle Våtmark  som födosökande 

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Fjällvråk

Fjällvråk (Buteo lagopus) är en rovfågel 

Fjällvråken är 49–60 cm lång och har en vingspann på 123–148 cm, och är därmed större än ormvråken. Det är mindre varierad i sin färgteckning än ormvråken, och alltid med ljust spräckligt inslag.

För att vara en vråk av denna storlek är dess näbb förhållandevis klen.

Fjällvråk häckar i nordöstra Sverige från nordligaste Värmland till Norrbotten och upp i fjällvärlden. På vintern förekommer den i södra Sverige.

Fjällvråken är en köttätare som vanligtvis lever av små däggdjur vilket utgör det nästa av dess föda .Åkersork och fjällämmel utgör dess huvudföda, vilket under delar av säsongen utgör 80–90% av dess byten, med detta varierar beroende på tillgång

Utöver däggdjur är fåglar den vanligaste födan och under dåliga gnagarår dominerar fågel.Oftast tar den mindre som snösparv och lappsparv även  större fåglar  främst ripor och  sjöfågel .

Det här mötet med denna sällsynta fjällvråk var här  i Vittsjö 

Fjällvråken har tidigare även kallats skenvråk.  

Fler bilder på min hemsida vigg5.se