En sämre bild än förra inslaget
Fyrbandad blombock (Leptura quadrifasciata) är en svart/gul skalbagge i familjen långhorningar. Den är 11 till 20 millimeter lång. Denna blombock är en vacker bagge och är en Fyrbandad blombock
Långhorningar (Cerambycidae) är en familj i insektsordningen skalbaggar som omfattar cirka 35 000 arter. Arternas mest karakteristiska drag är de extremt långa antennerna. Arterna är vanligen trä- eller barklevande, och larverna förpuppar sig inuti trästammar, från vilka de sedan gnager sig ut. Flera arter är metalliskt skimrande. Den största arten, titanbock, kan bli upp till 17 centimeter lång.
Se Bilder på min nya sida www.vigg5.se
Förstora
Myror
Myror (Formicidae) är en familj av gaddsteklar med små eusociala insekter. Tillsammans med getingar och bin bildar de ordningen Hymenoptera. Familjen är mycket mångskiftande och består av omkring 12 000 arter där absoluta merparten lever i tropikerna. De lever i välorganiserade kolonier som kan omfatta flera miljoner individer. Individerna delas in i de subfertila eller sterila honorna som utgör "arbetare", "soldater" etc, fertila hanar som utgör "drönare" och fertila honor som utgör ”drottningar".
Myror bildar samhällen där det finns tre olika slags individer: hannar, honor (drottningar) och arbetare. Hos vissa myror som lever som boparasiter hos andra myrarter, till exempel släktet Anergates, saknas dock arbetare.
Hos de arter där det finns en särskild klass av arbetarmyror är det nästan uteslutande dessa som uträttar alla de för samhället nödvändiga sysslorna, som grävning och byggnadsarbete, anläggande av vägar, anskaffande av föda, vård av avkomman, bladlössen och myrgästerna, bevakning av honor och hannar, transport av larver och puppor vid flyttningar och försvar mot samhällets fiender. Hos vissa arter med små honor deltar honorna dock ivrigt i arbetena. I de fall en ensam, befruktad myrhona grundlägger ett nytt samhälle, är hon hänvisad uteslutande till sig själv för att föda upp de första arbetarna, men övergår sedan till att enbart ägna sig åt äggläggning. Hos de olika slagen av arbetare har man i vissa fall kunnat påvisa en arbetsfördelning.
Fler bilder på www.vigg5.se
Puss på
Förstora
Nattljus
Nattljus (Oenothera biennis) är en art i familjen dunörtsväxter. Den kommer ursprungligen från östraNordamerika, men finns numera naturaliserad på många håll i världen, även i Sverige. Den växter främst på torra, steniga eller grusiga platser, ofta på vägrenar eller i industriområden. Nattljus odlades tidigare som prydnadsväxt, men har numera till stor del ersatts av storblommigt nattljus (O. glazioviana).
Nattljus är en tvåårig ört, som första året bildar plantan en bladrosett vid marken och andra året går upp i en styvt upprätt stjälk som blir 100-150 cm hög. Stjälken är ogrenad eller grenad, grön eller ibland rödtonad och relativt tätt hårig med mjuka hår blandat med borsthår, dessa har grön, mer sällan gulbrun bas. Bladen är elliptiska till lansettlika eller omvänt lansettlika. Knopparna är gröna med foderblad som pressas ihop strax under spetsarna. Kronbladen är rent gula, 1,5-3 cm långa, de är längre än de är breda och urnupna. Ståndare och pistill är lika långa. Frukten är en lansettlik kapsel med glandelhår och borsthår. Borthåren har aldrig röd bas.
Det finns flera liknande arter, men de flesta har borsthår med röd bas, vilket nattljuset saknar.
Arten bildar hybrider med flera arter.
*******************************
***********************
Förstora
www.vigg5.se
***************************
Gullviva
Gullviva (Primula veris) är en art i familjen viveväxter. Det är en gulblommande växt som är en av de mest igenkännbara vårblommorna i Sverige. Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma.
Gullvivan är bland vårens ("veris") förstlingar ("primula"). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrande bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans. Gullviva är på sina håll mycket ymnig och plockas mycket till buketter, och är en av årstidens populäraste prydnadsblommor. Emellertid har den i vissa landsdelar minskat och är fridlyst i hela landet. Den får inte plockas eller skadas i Skåne, Hallands och Örebro län. I resten av landet är det tillåtet att plocka en bukett till sig själv. Man får inte gräva upp eller dra upp blommorna med rötterna och inte heller plocka eller samla in exemplar för försäljning eller andra kommersiella ändamål. .
Arten är allmän i södra Sverige, men mindre allmän i mellersta Skandinavien och går ej längre i norr än till Västerbotten och ungefär motsvarande latitud i Finland. I Norge förekommer den så långt norrut som Narvik i Nordland fylke
En mutation, inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanliga gula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inte förväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har en rödaktig nyans.
*********************
*********************
Förstora