Silverblåvinge

Silverblåvinge, Polyommatus amandus, är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 31 och 36 millimeter, på olika individer.

Hos hanen är ovansidan blå med mörkbruna kanter och hos honan i stort sett brun. Båda könen har en ljusbrun eller gråbrun undersida med svarta och orange fläckar, de orange främst längs vingkanterna. Larven är grön med ljusa längsgående ränder och den blir upp till 25 millimeter lång.

Värdväxter, de växter larven äter av och lever på, är olika ärtväxter, bland annat kråkvicker och gulvial.

Larverna vårdas av myror i släktena Tapinoma, Lasius, Myrmica och Formica.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, infaller i juni-juli. Silverblåvingens habitat, miljön den lever i, är blomsterängar.

Silverblåvingens utbredningsområde 

I Norden förekommer den i Danmark, sydöstligaste Norge, Finland samt i Sverige upp till Värmland och Hälsingland, dock längre norrut längs kusten. 

Se fler bilder på sidan  vigg5.se

Småspov

Småspov (Numenius phaeopus) är en vadarfågel i familjen snäppor

Småspoven liknar storspoven men är betydligt mindre, vilket dock kan vara svårt att se på håll om man inte har andra fåglar att jämföra med. Den har också proportionellt en något kortare näbb. Den är 37-45 centimeter lång (varav näbben är mellan 6 och 9 centimeter), med ett vingspann på 76–89 cm och är trots sitt namn exempelvis större än myrspoven. Den är mestadels gråbrun men vingen har en mörk hand. Den har krökt näbb som är längst hos adulta honor.

Småspoven har en tydlig ljus "mittbena" på huvudet och ett kraftigare tygel än storspoven. I flykten sticker inte benen ut bakom stjärten.

Locklätet är en vissling, medan spellätet är en serie visslingar som övergår i en drill.

Vanliga häckplatser är fjällhedar, myrar, kalhyggen och stäppmarker. Det är vanligt att några par häckar nära varandra i en mindre koloni. Boet är en grop i marken. Honan lägger 3-5 ägg. Båda föräldrarna ruvar äggen och vaktar sedan fåglarna mot inkräktare. De kan till och med anfalla människor som kommer för nära boet. Den äter olika smådjur som den plockar på marken.

Småspoven har förr dialektalt i Sverige kallats för quidbonde.

Fler bilder på  vigg5.se 

Sotmätare

Sotmätare, Odezia atrata, är en svart fjäril med vita vingspetsar som helst flyger på dagen i soligt väder. Larven äter olika flockblommiga växter, till exempel hundkäx.

Denna fjäril, liksom alla andra fjärilar, genomgår under sitt liv fyra olika stadier; ägg, larv, puppa och fullvuxen (imago). En sådan förvandling kallas för fullständig metamorfos.

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller i juni och juli. Sotmätarna är aktiva på dagen i synnerhet i soligt väder. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen. Fjärilen övervintrar som ägg och larven kläcks på våren. Värdväxter, de växter larven lever på och äter av, är olika flockblommiga växter bland annat strätta, hundkäx och nötkörvel. Larven förpuppas och ur puppan kläcks den fullbildade fjärilen och en ny flygtid börjar.

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är de områden där värdväxterna finns, till exempel ängsmark.

Fler bilder på  vigg5.se 

Drillsnäppa

Drillsnäppa (Actitis hypoleucos) är en eurasisk vadare inom familjen snäppor.

Den beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Linné och han beskrev den då som Tringa hypoleucos. Tillsammans med sin systerart, fläckdrillsnäppa (Actitis macularia), som häckar i Amerika, utgör den släktet Actitis. Deras båda utbredningsområden överlappar inte varandra men enstaka felflugna individer har hybridiserat med den andra arten. Hybridisering har också observerats mellan drillsnäppa och skogssnäppa, vilken tillhör det närbesläktade släktet Tringa.

Den använder ofta sitt karakteristiska lockläte, ett vemodigt, ofta fyr- eller femstavigt pipande läte som sjunker i tonläge för varje stavelse och låter som "hi-diii-dii-dii".

Den är en livlig, försiktig och skygg fågel, som springer omkring på marken med trippande steg och då och då sätter sig på stenar eller trädstammar som sticker upp ur vattnet. När den sitter vippar den ofta upp och ned med stjärten, ungefär som en sädesärla. Ofta flyger den med nedböjda, dallrande vingspetsar tätt utmed vattenytan, samtidigt som den allt som oftast låter höra sitt drillande läte som upprepas flera gånger. Den uppträder mycket sällan i flock.

Drillsnäppan uppehåller sig vid steniga, buskbeväxta stränder, såväl inne i landet som, fast mera sällan, vid havskusten. Dess föda består av maskar, insekter och insektslarver, särskilt sländor och flugor, som den plockar på stranden eller fångar i flykten. Boet placeras på marken, oftast nära, men ibland ganska långt från vatten, och den lägger i snitt fyra vitgula, brunt och askgrått fläckiga, 36 mm långa ägg. Drillsnäppan gömmer sällan sitt bo särskilt väl, utan litar på äggens kamouflerande teckning.

Drillsnäppan kallades förr bland annat för strandsittare, lilla strandsittaren eller fisklita. På öarna i Östersjön kallades den för tolkapiga för att den ansågs vara ett tjänstehjon åt tolken d.v.s. rödbenan.

Fler bilder på vigg5.se

Björktrast