Nattviol

Nattviol växer på Jörgens äng i Vittsjö

Nattviol (Platanthera bifolia) är en art i familjen orkidéer.

Den finns i stort sett i hela Europa och även i Marocko. På senare år har den blivit vanligare i Götaland. Den blommar i juni-juli. Blomman har en behaglig och ganska stark doft, särskilt på natten. Nattviolen ärfridlyst i hela Sverige.

Nattviolen växer framförallt på skogsängar med något fuktig mark och sällan på torrare skogsmark. Den uppträder ofta i grupper och till och med ymnigt.

Blomkronan är vit och har en smal vit läpp och en ovanligt lång sporre.

Pollineringen utförs av nattaktiva fjärilar. Sporrens långa smala form är utformade så att de passar dessa fjärilars långa sugrör.

****

Förstora

Postat 2015-07-27 19:03 | Läst 7304 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Flickslända

Flicksländor och jungfrusländor (Zygoptera) är en underordning i insektsordningen trollsländor.

Flykten är inte så snabb som hos de egentliga trollsländorna, och de flesta arter jagar därför mer långsamt flygande insekter, eller väljer sina byten bland stillasittande insekter. De föredrar att vistas i närheten av kärr och mindre vattensamlingar samt bland vass och säv utmed sjöar och vattendrag.

Vid parningen griper hannen med sin tång i bakkroppens spets tag om honans hals och honan kröker upp spetsen av sin bakkropp mot basen på hanens abdomen, där sädesblåsan med sperman finns. Omedelbart efter befruktningen börjar äggläggningen, ofta med honan sittande på stjälken av en vattenväxt och fortfarande fasthållen i nacken av hannens tång. Med sitt äggläggningsrör borrar hon ett hål i stjälken och lägger ett ägg. Detta upprepas flera gånger och paret flyttar sig allt längre ner utefter stjälken, ibland även under vattenytan.

Larverna, som tillbringar hela sin utvecklingstid i vattnet, är smärtare än de egentliga trollsländornas larver. Deras underläpp är ombildade till ett tångformad, framsträckbart fångstorgan, en så kallad fångstmask. Flicksländornas larver har också tre stora bladlika trakégälar i spetsen av bakkroppen. Dessa stora yttre gälar fungera även nästan som simfenor, då larverna med slingrande rörelser förflytta sig i vattnet.

Flicksländorna och jungfrusländorna är spensligt byggda, med en lång, smal bakkropp och ett tvärställt, cylindriskt huvud. De har tydligt åtskilda fasettögon och deras framvingar och bakvingar är mycket lika formade, med basen avsmalnande till ett "skaft". Vingarna hålls under vila av de flesta arter hopslagna över ryggen, hos några få delvis utbredda snett bakåt. Färgen är oftast metallisk grön, blå eller brun. Vingarna har ofta ett litet vingmärke i framkanten nära spetsen.

****

*****

Förstora

Postat 2015-07-26 14:59 | Läst 5063 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hovs Hallar

Hovs hallar är den yttersta delen av Hallandsåsen, där den möter havet på Bjärehalvön mellan Båstadoch Torekov, som båda ligger på cirka 10 km avstånd. Hallar är ett äldre namn för hällar (klippor), och har bland annat givit namn åt landskapet Halland. Vid Hovs hallar finner man bevis för havets nedbrytande (eroderande) kraft, där åsen får sin tvära avslutning i ett 1,5 kilometer långt klipparti med grottor ochklapperstensfält.

Vid Arilds port, en klippformation som blivit ett landmärke, störtar klipporna brant ned i havet. Här finns klippformationer från 10 meters höjd upp till hela 30 meter. Den populära badklippan, som är ensam i sitt slag, är mellan 4,5 och 5 meter hög

Den första scenen i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet där riddaren Antonius Block spelar schack med Döden, spelades in vid Hovs hallar.

****

*****

Förstora

Postat 2015-07-25 09:55 | Läst 4344 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Snapphane

Svend Povlsen Står staty vid kyrkan i Verum

******

Svend Povlsen eller Svend Gjönge Povlsen, kallades även Göingehövdingen, var en känd snapphane och friskyttekapten. Född ca 1602 (enligt vissa uppgifter 1610), död ca 1679 (enligt vissa uppgifter 1681). Han föddes antingen i Halland eller i Göinge härad i Skåne. Han deltog 1644 i Horns krig där han först tjänstgjorde som sergeant i ett kompani från Göinge som opererade på Hallandsås. Senare avancerade han till fänrik vid ett dragonkompani. 1653 blev han korpral vid ett skånskt fotfolkskompani och 1657 befordrades han till sergeant, senare fänrik. I juni samma år skrev han under ett dokument som visar att han uppnått kaptens rang och förde befäl över en dragonskvadron. De stred mot svenskarna vid gränsen motHalland och särskilt vid striderna vid Genevad bro och Kattarp visade han mod.

Efter kriget bosatte sig Svend Povlsen i Laholm där han gifte sig med änkan till löjtnanten Lauritz Christensen. Efter att ha gjort konkurs i Laholm flyttade han till Knäred. 1657 tog han värvning hos danskarna och kom överens med Holger Vind på Kronborgs slott om att ställa upp ett friskyttekompani på 100 man huvudsakligen värvade från södra Halland.

På Själland 1658 fick han till uppdrag att resa sydsjälländarna mot den svenska ockupationen. I början av det skånska kriget var Svend kapten på Stevns, och samma år erbjöd han sig att värva ett kompani dragoner i Skåne och tilldelades då majors grad. Men han insjuknade, och värvningen rann ut i sanden. 1661 skänkte den danske kungen honom Lundbygård vid Vordingborg. Han var ingen bonde och 1673 fick han gå ifrån hus och hem och fick istället en liten pension av kungen. Han levde fortfarande 1679.

****

Förstora

Postat 2015-07-24 19:58 | Läst 7596 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Porträtt av Alpacka

Alpacka (Vicugna pacos) är ett domesticerat kameldjur från Anderna som är besläktat med vikunja. Alpacka avlas för sitt mycket fina hår som ofta kallas alpackaull.

Anfadern till den domesticerade alpackan är den utrotningshotade vikunjan (Vicugna vicugna). Alpackan beskrevs först med det vetenskapliga namnet Lama pacos men DNA-studier har med säkerhet fastställt att den inte är släkt med lama varför alpackan idag placerades i släktet Vicugna. Det finns två typer av alpacka, suri och huacaya.

Alpackan har en partåig fot med trampdyna och två klor. Alpackans tänder växer ibland mer än vad de naturligt kan hålla efter med kost utan måste få sina tänder manuellt slipade. Hingstarna får vid 4 års ålder kamptänder som filas ner eller sågas av med en diamanttråd. Alpackornas grundfärger är vit, svart och flera grå och bruna nyanser samt rosagrå och stålblå.

Suri får ull som formar sig i pennor som kan liknas vid Dreadlocks. Huacaya har en mycket fin och ull som blir mycket tät.

Alpackor har ett rikt "språk" bestående av hummande läten, som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt. Alpackor kan likt lamor "spottas". Det är inte saliv inblandad i deras spott utan de kräks upp magsyra och halvsmält maginnehåll. Alpackorna är ovilliga att spotta och gör det då nästan uteslutande mot andra alpackor och mycket sällan mot människor.

En alpackas dräktighet löper vanligtvis över 50 veckor men kan variera ±14 dagar och hondjuret betäcks vanligtvis två veckor efter sin förra födsel och föder på så sätt ett föl varje år. Tvillingfödslar är ovanliga (cirka 1/2000) och få tvillingföl överlever.

Alpackor är mycket utpräglade flockdjur och måste leva tillsammans med andra alpackor. En stressad alpacka kan få magsår som inte går att bota. En alpacka har en förväntad livslängd på 20-25 år.