Svartsnäppa ( Tringa erythropus )

Svartsnäppa  ( Tringa  erythropus )

Längd  29 -32 cm

Omisskännlig i sin svarta grafiska häckningsdräkt. En gracilt utdragen tundrafågel som föredrar ödsliga myrar . Hanen tar ensam hand om ungarna .

Hanen i sin häckningsdräkt är nästan helsvart . Vita vingundersidor ses i flykten , liksom en ovalformad  vit ryggfläck . Föda insekter och smådjur .

Häckar sparsamt i Lappland. Honan flyttar i Juni efter bara 3-4 veckor i Sverige , precis efter äggläggningen , och lämnar häckningen åt hanen. Flyttar till Medelhavsområdet , Västeuropa ,Västafrika och tropiska Afrika . Hane och ungfåglar sträcker i aug- sep  åter i apr-maj  

Förstora 

Ormvråk

Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor och bredvingad rovfågel

Ormvråken mäter i snitt mellan 45-58 cm och har ett vingspann på 110-132 cm och en vikt på ungefär 1 kg. Den är en medelstor rovfågel med breda vingar och en satt kroppsbyggnad med kort hals och medellång stjärt.

Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.

Det förekommer extremljusa former som kallas börringevråk. Dessa har ljust till vitt huvud, vita främre täckare, vit stjärtbas och vita vingundersidor och är i övrigt bruna.

Ormvråken bygger sitt plattformslika bo, som ofta mäter cirka en meter i diameter, i ett större träd, oftast gran, och lägger i april till maj i genomsnitt 2 till 4 ägg. Omrvråksparet ruvar sedan äggen gemensamt i 33 till 38 dygn och tar sedan tillsammans hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 45 till 55 dygn. Precis som hos många andra rovfåglar kan den svagaste ungen dödas, om det råder brist på föda, för att fungera som föda åt den starkare ungen.

                                                                                      ****

                                                                                  *****

Förstora 

Skarvar

Skarvar  har en  vacker fjäderdräkt   Bra på att fånga fisk  Inte omtyckt av många 

Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter. Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb, fjäderdräkten går främst i mörka färger och de har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.

Skarvarna har en fjäderdräkt som delvis inte är vattenavstötande som hos många andra vattenlevande fåglar, som änder och gäss. Visserligen har skarvarna ett undre skikt av fjäderdräkten som är vattentätt och isolerande men den yttre fjäderbeklädnaden tar in vatten. Detta gör att fågeln tyngs ned vilket gör det enklare att dyka. För att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar.

I Sydostasien har tama skarvar använts vid fiske i århundraden. I Kina används storskarv och i Japan japansk skarv Den äldsta säkra källan är kinesisk från 317 f.Kr men det finns även en möjlig japansk källa från 600f.Kr. Det finns olika metoder. Skarvfisket sker från mindre båtar. I Kina knyts en snara knyts kring fågelns hals som hindrar den att svälja fiskar men i övrigt är de ibland mycket tama skarvarna fria att dyka och flyga som de vill. Ibland är snaran så stor att den kan svälja mindre fiskar medan andra belönar skarvarna med bitar av fångsten. Fiskarna som skarven fångar avlägsnas ur skarvens hals eller också spyr skarven upp fiskarna i båten. I Kina förekommer fortfarande denna fiskemetod men den är ovanlig bland yrkesfiskare. I Japan har skarvfisket istället formaliserats och ritualiserats och sedan den tidigt kopplades till adelnoch hovet. Här sker fisket om natten med lanterna på båten och skarvarna hålls i ett sorts koppel om halsen som även stryper åt halsen så att de inte kan svälja fisken. Ofta har varje båt flera fåglar, ibland över tio stycken. I Japan hålls traditionen idag vid liv av hovet men även som en turistattraktion

En liten fisk är fångad 

                                                                              ******

                                                                                           **************

                                                                              ***************

En fisk fångad 

                                                                                  ******

Förstora 

                                                                                   ******

Hovdala slott med de Kungliga

Skördefest på Hovdala slott 

Hovdala är ett slott i Brönnestads socken i Hässleholms kommun.

Hovdala slott ligger vid Finjasjön, 7 km söder om Hässleholm och 10 km sydost om Tyringe. Slottet har anor från medeltiden. Det består av en trelängad manbyggnad, ett imponerande porttorn samt ladugård. Tornet bär än i dag spår av strider som utkämpades i slutet av 1600-talet då svenskarna angrep Hovdala under skånska kriget 1675-1679.

Dessutom finns en äldre park med lövträd, fruktträd, kryddgård och labyrint. Slottet är sedan 1998 öppet för allmänheten. Sommartid anordnas guidade visningar. På slottet finns restaurang och café.

Hovdala omtalas första gången i början av 1100-talet. På Gårdstaliden, omkring en kilometer väster om slottet, ligger en borgruin från högmedeltiden där man gjort mindre arkeologiska undersökningar. Den första kända ägaren till egendomen hette Magnus Råbock (Raboc) och omnämns på slutet av 1300-talet. På 1500-talet ägdes Hovdala av släkten Laxmand och kom genom giftermål till släkten Grubbe. År 1612 stormades Hovdala av svenskar i samband med det sk Kalmarkriget mellan Sverige och Danmark, men utan framgång. Till minne av denna händelse finns en huggen stenplatta inmurad i porttornet, uppsatt 1633. Sivert Grubbe överlät 1634 Hovdala till sin svärson Jochum Beck. Han satsade sin stora förmögenhet på Andrarums alunbruk och dog utfattig 1682. Redan 1648 hade han fått avträda Hovdala till några av sina långivare, som delade upp egendomen. Det köptes åter samma av dansken Jens Michelsen, eller på svenska Jöns Michelsson, som blev adlad Ehrenborg av Karl XI. Under hans tid sägs det att Hovdala stormades och brändes av snapphanar den 7 augusti 1678, men troligare var det delar av den retirerande danska armén som tidigare under skånska kriget befunnit sig under belägring i Kristianstad. Michelsson hade under kriget en svensk här förlagd på Hovdala och straffades av den danska armen genom att slottet stormades och sattes i brand. J Michelssons sonson ryttmästaren Casper Ehrenborg gjorde Hovdala till fideikommiss. Hovdala beboddes av släkten Ehrenborg under åren 1665-1981. Godset kom dock i svenska statens ägo genom expropriering redan i mitten på 1940-talet. Marken runt slottet har därefter använts som militärt övningsområde. Slottet är ett nationellt kulturarv och sedan 1947 ett statligt byggnadsminne.

                                                                              *****

En del av slottet 

                                                                                       *****

Hovdala ån

                                                                                           *****

Kungens bostad  Slottet 

                                                                              *****

Köksträdgård 

                                                                                     *****

Amiral fjäril 

                                                                                   *****

De Kungliga var också där 

                                                                                    *******

GBF visar svampar 

                                                                            *******

Restaurang byggnad 

                                                                                    ******

Förstora 

Tornet och Huvud ingång 

                                                                                   *******

Kungsljus

Kungsljus (Verbascum thapsus) är en art i familjen flenörtsväxter som förekommer i stora delar avEurasien. I Norden finns den ända upp till Ångermanland i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligasteFinland. Arten växer på torra platser, till exempel steniga backar, grusbankar, berghällar och öppna gläntor i skogar.

Kungsljus är en stor, tvåårig ört, som blir upp till 1,5 m hög, med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Växten blommar andra året. Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning eftersom dessa ytterst fina men styva grenar skadar betesdjurens mun. Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare. Kungsljusets blommor är protogyna, det vill säga pistillens märke är färdigt och moget innan ståndarknapparna öppnat sig. Blommorna är svagt välluktande.

Namnet kungsljus lär komma av att man förr i tiden doppade vinterståndarna av kungsljus i tjära och använde det som en fackla. SläktnamnetVerbascum förekommer som växtnamn redan hos Plinius men är av osäker härledning.

                                                                                     *****

Förstora