Gräshoppor
Gräshoppor (Caelifera) är en underordning insekter. De tillhör hopprätvingarna.
Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner. Gräshopporna harofullständig förvandling, det vill säga ur ägget kläcks en larv, kallad nymf, som liknar de vuxna insekterna med undantag för att den är mindre och saknar vingar. Något puppstadium finns alltså inte. Gräshopporna har det speciella könskromosomsystemet XX-X0, vilket innebär att honor har två X-kromosomer medan hannar, liksom hos till exempel människan, bara har en X-kromosom, men till skillnad från människohannar saknar de Y-kromosom.
Gräshopporna kan ofta höras på soliga ängar och åkrar på högsommaren och bidrar starkt till vad vi kallar högsommarstämning. Vi talar då ofta om att "syrsorna spelar", men så är det inte. Vad vi hör är vanligen gräshoppor och vårtbitare. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan, håller till inomhus och på soptippar. Den andra arten, mullvadssyrsan, finns bara i södra Sverige. I Afrika och Nordamerikafinns storväxta arter som har en cyklisk livsrytm beroende av vädret, så att de vid gynnsamma förhållanden kan föröka sig explosionsartat och dra över landet i stora svärmar, som kaläter marken under sig, till exempel vandringsgräshoppor.
Vanligast i Sverige är grön ängsgräshoppa, Omocestus viridulus, som på ryggen är grön till färgen, ibland närmare brun, och på undersidan gulgrön. Gräshoppor förväxlas ofta med syrsor och vårtbitare, och i Sydeuropa cikador, som alla är mer nattaktiva. Vårtbitare är dessutom rovinsekter.
*****
*****
*****
Förstora
Mindre tåtelsmygare
Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, är en fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 22 och 27 millimeter på olika individer.
Ovansidan är gulbrun med mörkbruna kanter. Vingribborna är ofta brunsvarta, speciellt på bakvingen. Honan är något ljusare än hanen. Undersidan är grågul hos båda könen.Larven är ljusgrön med ljusare längsgående linjer och ljusbrunt huvud. Den blir upp till 25 millimeter lång. Den fullvuxna fjärilen kan vara svår att skilja från större tåtelsmygare. Undersidan av antennklubban är dock svart hos mindre tåtelsmygare och gulbrun hos större tåtelsmygare. Antennklubban är den grövre, yttersta delen av antennen.
Mindre tåtelsmygares värdväxter, de växter larverna äter av och lever på, är olika gräs, till exempel bergrör, timotej och kvickrot.
Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, är i juli-augusti.
*****
******
*****
Brösarps backar i HDR
Brösarps backar är en del av ett backlandskap som omger orten och är bygdens mest kända attribut. Backarna är avlagringar från senaste istiden och är belägna i utkanten av Linderödsåsens högplatå som här krackelerar ut i Hanöbukten. De är kalkhaltiga och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och för sin flora, och hålls öppet genom betning. I Brösarps norra backar har vegetationen gräsheds- och sandstäppskaraktär. Där växer bland annat sandnejlika, sandlilja ochhedblomster. I Brösarps södra backar hittar man gullviva, backsippa och mandelblom. De södra backarna är också de mest besökta då Trafikverket har en strategisk rastplats längs riksväg 9 som löper genom backarna. Brösarps norra backar är dock betydligt större än de södra backarna både vad gäller areal och höjdskillnader.
Brösarps backar är också en del i av ett av södra Sveriges största naturreservat, Verkeåns naturreservat på 2 566 ha. Både backarna och reservatet hyser ett flertal vandringsleder av vilka Skåneleden är den längsta.
Under 1930-talet lockades ”målarprinsen” Prins Eugen till Brösarp under flera somrar för att avbilda backarna ur olika perspektiv.
Den vackra naturen runt Brösarp har bidragit till att flera reklamfilmer spelats in i omgivningen, som t ex den berömda Bregottreklamen inspelad i södra backarna och Nissan Primera-reklamen inspelad i de norra backarna. Även långfilmer har spelats in runt byn. Under inspelningen av Bröderna Lejonhjärtaanvände man sig av Källagårdens äppelodlingar i kanten av Brösarps södra backar att gestaltaKörsbärsdalen.
*****
********
*********
Förstora
************
Kålfjärilen
Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en art i insektsordningen fjärilar som hör till familjen vitfjärilar.
Framvingarna har svarta spetsar, bakvingarna har en svart fläck i framkanten. Honan har dessutom på framvingarna två runda svarta fläckar och ett svart streck vid bakkanten. Vingbredden är 55 till 65 millimeter. Larven, kålmasken, är blåaktigt grön med en gulaktig linje längs ryggen och en ytterligare längs vardera sidan. Hela kroppen är täckt med glesa korta hår och tätt beströdd med större och mindre svarta prickar. Den fullvuxna larvens längd uppgår till 35 millimeter. Puppan är kantig och till färgen grönaktig med svarta prickar. Kålfjärilspuppan påträffas ofta på staket, plank, husväggar och dylikt. Den sitter med huvudänden uppåt och fasthålles med en silkestråd kring mitten.
Kålfjärilen har 2 till 3 generationer per år. Ur de övervintrade pupporna framkommer på våren, vanligen i maj månad, fjärilar, som lägger ägg på vilda korsblommiga växter (familjen Brassicaceae). De efter omkring 14 dagar framkomna larverna blir i juli månad fjärilar. Denna andra generation lägger i sin tur ofta ägg på odlade korsblommiga växter, som kål, raps och rovor med flera. Äggen påträffas på bladens undersida. De utkläckta larverna åstadkommer ofta stor förödelse i trädgårdarna. Vanligen övervintrar denna generations puppor, men ibland uppträder fjärilar på eftersommaren och ger genom äggläggning upphov till en tredje generation.
*****
*****
*****
Förstora
Ormvråk
Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor och bredvingad rovfågel
Ormvråken mäter i snitt mellan 45-58 cm och har ett vingspann på 110-132 cm och en vikt på ungefär 1 kg. Den är en medelstor rovfågel med breda vingar och en satt kroppsbyggnad med kort hals och medellång stjärt.
Dräkten är oftast brun med spräckliga eller vattrade kroppsdelar men varierar mycket. Vissa exemplar är gulbruna eller nästan vitspräckliga. Stjärten är tydligt tvärrandig med små band. Ögat är mörkbrunt eller nästan gult. Undersidan av vingarna är oftast ljusare än fågeln i övrigt.
Det förekommer extremljusa former som kallas börringevråk. Dessa har ljust till vitt huvud, vita främre täckare, vit stjärtbas och vita vingundersidor och är i övrigt bruna.
Ormvråken bygger sitt plattformslika bo, som ofta mäter cirka en meter i diameter, i ett större träd, oftast gran, och lägger i april till maj i genomsnitt 2 till 4 ägg. Omrvråksparet ruvar sedan äggen gemensamt i 33 till 38 dygn och tar sedan tillsammans hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 45 till 55 dygn. Precis som hos många andra rovfåglar kan den svagaste ungen dödas, om det råder brist på föda, för att fungera som föda åt den starkare ungen.
****
*****
Förstora