Gråsparv

Gråsparv (Passer domesticus) är en fågel som tillhör familjen sparvfinkar (Passeridae). Gråsparven är spridd över stora delar av Europa och Asien, men har även av människan introducerats till Amerika, Afrika och Australien och är idag en av världens mest spridda fågelarter. Gråsparven är en kulturföljare och har anslutit sig till människan i över 10 000 år. Världspopulationen uppskattas till ungefär 500 miljoner individer. Gråsparvshanen är lik den närbesläktade pilfinken och dessa arter förväxlas ofta av gemene man. Gråsparven är en flockfågel, och kan även ses i blandflockar med exempelvis pilfinkar. Under hela året är gråsparven social och präglas av flockbeteende.

Gråsparven bygger sitt bo i nischer och hålor, såväl som friliggande i träd och buskar. Den har en stark tendens till gemensam häckning. Ibland häckar den ensam, men ofta i lösare förening eller i kolonier, där bona oftast ligger på minst 50 centimeters avstånd från varandra. Den mångfaldiga användningen av lämpliga strukturer som boplats visar gråsparvens utpräglade anpassningsförmåga. Typiska boplatser är skyddade hålrum på eller i närheten av byggnader. Det kan vara under lösatakpannor, i ventiler, i håligheter i byggnader eller i nischer under skärmtak. Även fågelholkar, svalbon och hackspettshål används. Tillfälligtvis kan man också finna gråsparvar som inneboende i storkbon, där de gynnas av att deras fiender från luften inte vågar sig i närheten av sådana bon. Om det råder brist på boplats kan gråsparvar också bygga bon i träd eller buskar, som de förser med ett tak av strån. Sådana bon anläggs på mellan 3 och 8 meters höjd och är därmed i genomsnitt högre och mer otillgängliga för predatorer än pilfinkens. Friliggande bon anses som gråsparvens ursprungliga botyp.

Oberoende av platsen för boet är det i princip alltid runt och har ingång från sidan. Boet byggs inte särskilt noggrant och bomaterialet, som utvändigt inte är bearbetat, hänger oftast löst ned. Gråsparvar bygger av nästan alla material, exempelvis halm, gräs, ull, papper eller lump. Materialet bestäms mindre genom urval och mer av dess tillgänglighet, inom en omkrets på 20 till 50 meter. Boet fodras invändigt med fina strån och fjädrar. Friliggande bon når en fotbolls storlek, medan bon i nischer och hål anpassas till omgivningen och varierar avsevärt i storlek. Boet påbörjas oftast av hanen under parningsleken. I centrala Europa sker detta tidigast från mitten av mars. Framför allt för fåglar som häckar för första gången föregås ett bobygge av en fas då de planlöst flyttar omkring bomaterial. Paret färdigställer boet gemensamt, mest intensivt under veckan före äggläggningen. Bobygget kan pågå över flera veckor, men om ett bo går förlorat kan ett ersättningsbo byggas på två till tre dagar.

Den tidigare uppfattningen om gråsparven som skadedjur härstammar framför allt från dess förkärlek för sädeskorn. Före 1900-talets mitt var gråsparven också mycket vanligare än i senare tid. Detta ledde exempelvis till att Fredrik den store på 1700-talet utfäste skottpengarför att skydda herrskapsåkrarna från gråsparvar. När gråsparvarna decimerades ökade istället antalet insekter kraftigt, vilket ledde till att dessa skottpengar snart avskaffades igen.

Efter andra världskriget förekom kampanjartade aktiviteter på basis av ofta överdrivna uppskattningar om skador. Gråsparven förföljdes då med hjälp av gifter och skottpengar. Dessa åtgärder gav lokalt tydliga decimeringar av beståndet, men luckorna blev oftast tillslutna efter två år. Mycket mer verkningsfull var däremot omgestaltningen av livsområdet, som inte var tänkt som en bekämpningsåtgärd, under andra hälften av 1900-talet. Tiden då gråsparvar förföljdes räckte till inpå andra hälften av 1900-talet.

Även idag betraktas gråsparven delvis ännu som hygienskadedjur och finns därför även i ett "Lexikon för skadedjur". Det främsta problemet är att gråsparven tränger in och bygger bo i livsmedelsmarknader och storkök, där den räknas som potentiell smittbärare. I Tyskland råkar naturskyddslagen och livsmedelshygienförordningen i konflikt, så att rättsläget för bekämpning av gråsparven är oklart

                                         *********************************************

 Förstora 

Gulsparv

Gulsparv (Emberiza citrinella) är en stor och långstjärtad sparv inom familjen fältsparvar som förekommer över stora delar av Europa och i Väst- och Centralasien.

Gulsparven är 15,5-17 cm lång och har ett vingspann på 23-30 cm. Vikten kan uppgå till 30 gram. Den är långlångstjärtad och i alla dräkter har den en ostreckad rödbrun övergump och gula inslag i fjäderdräkten. Den adulta hanen har i häckningsdräkt ett lysande gult huvud och strupe, med ett smalt mörkt ögonstreck bakom ögat och ett ganska långt mörkt mustaschstreck. Buken är gul medan bröstet och kroppssidan är rostbrunt med fina längsgående streck. Ovansidan är övervägande brun och kraftigt svartfläckad. Den adulta honan har en liknande fjäderdräkt året runt och är mindre kontrastrik och mer brunfärgad och kraftigare streckad undertill än hanen. Hon saknar det lysande gula huvudet men har ändå tydliga ljusgula partier som exempelvis strupen. Vintertid påminner hanen och honan mer om varandra.

Gulsparven var vanlig i Sverige på 1800-talet men på 1960-talet minskade arten kraftigt i södra och mellersta delarna av landet, som en följd av brukat av kemiska bekämpningsmedlen. I vissa områden i södra Sverige försvann upp till 95% av beståndet. 1966, förbjöds

bekämpningsmedlet metylkvicksilvretinom jordbruket, vilket gjorde att fågeln återhämtade sig. Trots detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat. Den svenska häckningspopulationen bedöms dock inte som hotad ochArtDatabanken kategoriserar den som livskraftig

Över hela Skåne och delar av Småland och Halland har man trott att man fick gulsot om en gulsparv flög över taknocken just då man steg upp och innan man hunnit lägga sängdynan tillrätta. För att botas skulle man äta en stekt gulsparv eller koka ett hönsägg i den sjukes urin och sätta upp ägget på taket så att gulsparvarna fick äta upp det. Trots myten om gulsoten har man i Sverige varit rädd om gulsparven. I trakterna runt Lund ansågs det lika illa att döda en gulsparv som att skjuta en stork

                                                                  ******************

                                                                       *********************

Förstora                                                        **************************

Amazon

Erik Madsen hade en vacker Amazon Här är en Amazonblogg som han säkert gillar den har två färger denna med 

                                                                             ***********************

                                            ************************************************

                                                                **********************************

Förstora 

Vill vara med i räkningen

Räkna fåglar  vid fågelmataren i helgen   en länk  till rapportsida

 http://www.birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskadning/vinterfaglar-inpa-knuten/  

Hoppas att man får vara med annars blir jag skakis 

                                                       **************************

Förstora 

2016-01-28 Första vårtecken Blåsippa

Det är nog den första blåsippan Är våren på gång ?

Blåsippa (Anemone hepatica syn. Hepatica nobilis), eller "blåviringen", finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland. Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och i granblandskogar. På dessa växtplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar

Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad) och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.

Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror (en myrmekofil växt).

Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län

Förstora                    Blåsippa             **********************************