GOD JUL till alla på FS
Här i Skåne är det regn och blåst 10 grader värmt Så blir det en regn bild från hösten för det har kommit nederbörd nästan var dag önskar alla en GOD JUL
Se fler bilder på min hemsida vigg5.se
Gräshoppor
Gräshoppor (Caelifera) är en underordning insekter. De tillhör hopprätvingarna.
Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner. Gräshopporna har ofullständig förvandling, det vill säga ur ägget kläcks en larv, kallad nymf, som liknar de vuxna insekterna med undantag för att den är mindre och saknar vingar. Något puppstadium finns alltså inte. Gräshopporna har det speciella könskromosomsystemet XX-X0, vilket innebär att honor har två X-kromosomer medan hannar, liksom hos till exempel människan, bara har en X-kromosom, men till skillnad från människohannar saknar de Y-kromosom.
Gräshopporna kan ofta höras på soliga ängar och åkrar på högsommaren och bidrar starkt till vad vi kallar högsommarstämning. Vi talar då ofta om att "syrsorna spelar", men så är det oftast inte. Vad vi hör är vanligen gräshoppor och vårtbitare. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan, håller till inomhus och på soptippar. Den andra arten, mullvadssyrsan, finns bara i södra Sverige.
Vanligast i Sverige är grön ängsgräshoppa, Omocestus viridulus, som på ryggen är grön till färgen, ibland närmare brun, och på undersidan gulgrön. Gräshoppor förväxlas ofta med syrsor och vårtbitare, och i Sydeuropa cikador, som alla är mer nattaktiva. Vårtbitare är dessutom rovinsekter.
Fler bilder på min sida vigg5.se
Höst
Höst
Hösten har kommit till Vittsjö med en mycket vacker färgprakt och dimma Det är som ett sagolandskap vissa buskar är röda stora träd som är gula andra träd har inte skiftat i färg. Vid Gustav Adolf bron har det nog inte varit så kallt. Spindelnät med fina pärlor när solen lyser, det är ett nät som ingen kan göra om. Vackra bokbackar med Pickelsjön som bakgrund. det vittnar om att hösten är i antågande.
Gå ut på en promenad och njut av alla Vackra färger vi har här. Vi har ett vackert landskap med många sjöar, stora som små, där är fåglar, gräs alla små kryp man kan se om vi studerar marken, där är svampar av olika slag. Bilderna får tala för sig själv.
Fler bilder på min sida vigg5.se
Förstora
Höst
Hösten är här med sina höstfärgerna och löven börja få mer färger Det börja ta slut med sommarblommor är de här de sista blommor för denna sommar
Rutig buskmätare
Rutig buskmätare, Chiasmia clathrata, är en fjärilsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Enligt Dyntaxa ingår rutig buskmätare i släktet Chiasmia men enligt Catalogue of Life är tillhörigheten istället släktet Asmate. Enligt båda källorna tillhör rutig buskmätare familjen mätare, Geometridae. Arten är reproducerande i Sverige. Tio underarter finns listade i Catalogue of Life
Mätare (Geometridae) är en familj insekter tillhörande fjärilarna med omkring 2 000 släkten och 26 000 arter.
Mätarna har mestadels en spenslig kropp beklädd med tilltryckta fjäll, sällan hårig, sugrör och palper är oftast väl utbildade samt smala, vanligen fjällbeklädda ben. Vingarna är stora och mycket tunna och är plattliggande i vila, de främre vingarna är snett bakåtriktade och sträcker bakvingarna.
Drygt 320 arter förekommer i Sverige. Av dessa hör ett fåtal till Oenochrominae, bland annat ullgumpsmätare. Talrikare är släktena Larentiinae och Geometrinae. Fältmätarna omfattar omkring 90 svenska arter, och räknades tidigare som ett släkte, men är numera uppdelade på ett 30-tal arter.
Mätarnas larver är smala, utan behåring och har endast två bukfötter. Larvernas speciella krypstil, att sträcka fram kroppen, böja den uppåt i en båge och flytta bakbenen fram mot bröstfötterna, har gett fjärilarna dess namn, då de ser ut att mäta sig fram. Många arter sträcker stelt ut sig från sin värdväxt då de hotas för att likna en kvist.
Finns fler bilder på vigg5.se