2016-01-28 Första vårtecken Blåsippa

Det är nog den första blåsippan Är våren på gång ?

Blåsippa (Anemone hepatica syn. Hepatica nobilis), eller "blåviringen", finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland. Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och i granblandskogar. På dessa växtplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar

Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad) och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.

Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror (en myrmekofil växt).

Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län

Förstora                    Blåsippa             **********************************

800 Blogginlägg Blandbilder

Lite extra med 800 blogginlägg  Blandbilder från Januari  2016       2016-01-27 Vintern har försvunnet  det 8 grader värmt och fåglarna  kvittrar med lite vår i luften 

          Spår med solglitter   *****************************************

                 Domherre     *************************************

                  Fors och is     *****************************************

                  Gustavs Adolfs bron             **********************************

                   Strömstare  *****************************************

              Flygande strömstare      *****************************************

                         Snö                *********************************

                               Rödhake    *****************************

                   Svartmes        ****************************************

                 Solen och vatten        *****************************************

                              Större hackspett    *******************************

                   Pilfinkar på en gren                    ******************************

Förstora  

Grönfink

Grönfink (Chloris chloris) är en fågel som hör till familjen finkar

I Sverige förekommer grönfinken från Skåne till Sundsvallstrakten och Jämtland, och vidare uppför Norrlandskusten. De nordligaste populationerna flyttar söderut men arten är härdig och grönfink förekommer året om även i norra Sverige i mindre antal. I södra Sverige övervintrar den som strykfåglar.

Grönfinken häckar i skogsbackar, särskilt i ung granskog, och i parker. Det skålformiga boet placeras i träd, buskar eller häckar, ofta i granar och enar, men även i lövträd. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun eller tagel. Den lägger i genomsnitt 4-6 ägg, men 3-7 har observerats. Äggen är blåaktigt vita med små grå och rödbruna fläckar samlade kring tjockändan. Honan ruvar äggen i 12-14 dagar och båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna, som blir flygga efter 13-17 dagar. Födan till ungarna, som huvudsakligen består av frön och frukt, bärs av föräldrarna i krävan. Grönfinken lägger vanligtvis två kullar per år

Födan utgörs främst av frön, späda knoppar och bär. Den äter dock även insekter, och ungarna matas företrädesvis med insekter.

Grönfinken har förr även kallats gröning

                                                                             ************************

                                                             ***************************

                                                                    ********************************

                                                            ******************************

 Förstora 

Så kom örnen ur dimman

Det har varit tö ett par dagar och med den dimma jättemycket ibland ser man inte så långt det kan bli fina bilder  en fin dimdag    Ur dimman kom Havsörnen 

                                                  Havsörn  ****************************

                                                     And      *********************

                                                   Mås  **********************

                          Glada  *********************************

                             Råka    ********************************

                                                        ****************************

               Knipa            *********************************

                    Örn      *************************************

                              Häger   *********************************

            Till sist blir det ett Storkpar  på deras bo 

Förstora 

Björktrast

Björktrast (Turdus pilaris) är en trastfågel som är vanligt förekommande i sitt häckningsområde

Björktrasten är en långstjärtad och kraftigt byggd trast. Dess nacke, övergump, nedre delen av ryggen, huvudets ovansida och kroppssidorna är askgrå. Skuldrorna och övre delen av ryggen är kastanjebruna och de undre vingtäckarna är vita. Buk och undergump är vit och den är kraftigt vattrad med pilspetsformade fläckar på kroppssidorna under vingarna. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22–27 cm och vingspannet 39–42 cm. Fågeln väger cirka 100 gram. Merparten av björktrastens läten är tjattrande. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat ”schäckande”. Locklätet i flykten är också ett liknande upprepat ”tjackande” som pågår i några sekunder, men även ett tunt, högt ”giih”. I allmänhet är den inte sen att använda sitt tjatter för att varna för kattugglor, katter eller andra faror

Björktrasten är den vanligaste trasten i Sverige och häckar i stort antal över hela landet. Endast en del lämnar Sverige under vintern. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern.

Den häckar i olika slags skogsmark och busksly som till exempel fjällbjörkskog, löv- och blandskog, parker och trädgårdar. Den lever mest i större flockar och den föder ofta upp mer än en kull om året. Boet som byggs i en trädkrona är öppet. Honan lägger vanligtvis 5–6 ägg som är ljusgröna med bruna fläckar. Dessa ruvas av honan i 10 till 13 dygn. När ungarna är kläckta tar föräldrarna hand om dem och efter 11 till 15 dygn är de flygfärdiga.

Björktrasten föredrar daggmask men livnär sig även på många andra sorters smådjur, till exempel insekter och spindlar. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt.

Dess äldre namn snöskata och björkskata används av många än idag. I vissa områden i Norrland kallas den för skvakatrast, och på flera finlandssvenska orter är den känd som skitutrast. Andra äldre namn är Björkdrossel, i Skåne Berkedrösla, i Norrland Grantrost ellerFjeldtrost.

*                                                               **********************

                                                                   ************************

                                                            ***************************

Förstora