Kvickgräsfjäril

Kvickgräsfjäril, Pararge aegeria, är en fjärilsart i familjen praktfjärilar. Vingspannet varierar mellan 35 och 42 millimeter, på olika individer

Den nordliga formen är på ovansidan mörkare brun med ljusgula och ljusbruna fläckar. Denna form har ögonfläckar på motsvarande ställen som den sydliga formen. Undersidan är beige, brun och grå i olika nyanser och med ögonfläckar som den sydliga formen. Larven är lika för både den nordliga och den sydliga formen. Den är grön med en bred mörkgrön rygglinje och flera smala, ljusare linjer på sidorna. Den blir upp till 25 millimeter lång.

Hanar av kvickgräsfjäril är territoriella och etablerar revir i stora solfläckar som bildas när ljus tränger igenom trädskiktet i skogsmiljöer. Hanarna sitter i dessa solfläckar och väntar på att en hona ska flyga förbi. Om en hona flyger förbi flyger hanen genast an och följer efter henne en bit. Efter ett tag landar de två fjärilarna och hanen börjar då uppvakta henne. Skulle däremot en annan hane närma sig en solfläck som redan är upptagen flyger den sittande hanen upp, och de två inlåter sig i en revirstrid i luften. Revirstriden består av en flygduell där hanarna cirkulerar tätt runt varandra, utan egentlig kroppskontakt. Den hane som sist ger upp flygduellen är den som går vinnande ur striden och får ensam tillgång till solfläcken, medan förloraren tvingas lämna och söka vidare efter ett annat lämpligt revir. Vanligtvis är revirstriden över inom ett fåtal sekunder, men kan i enstaka fall pågå i ett tiotal minuter. Den längsta dokumenterade revirstriden mellan två hanar av kvickgräsfjäril pågick i 94 minuter

De här bilderna är fotograferade  på Skansen backan i Vittsjö 

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Nu har spillkråkan fått söta pigga ungar

Spillkråka (Dryocopus martius) är en stor, nästan helsvart fågel inom familjen hackspettar.

Spillkråkan är den största av Europas hackspettar med en längd av 40 cm - 57 och ett vingspann på 67–73 cm. Vikten är 300 gram. Dräkten är nästan helt och hållet svart. Den adulta hanen har röd panna och hjässa, medan honan ända från juvenil dräkt endast är röd i nacken. Ögonen är ljusa och halsen relativt lång.Spillkråkan kan häcka i såväl barr-, bland- som lövskog, men är vanligast i blandskogar. Den föredrar högstammig, talldominerad gammelskog i bergig terräng, men kan ibland häcka i ren lövskog. Spillkråkan har under senare tid även börjat häcka i närheten av bebyggelse. Revirets storlek är beroende av tillgången på föda och kan därför variera mellan 100—1 000 hektarBobygget påbörjas inte sällan på hösten, pågår sedan i etapper och slutförs på våren. Det kan också genomföras under en koncentrerad period på cirka en månad. Boet hackas ut cirka tio meter över marken och kan vara sex till tio decimeter djupt. Ingångshålet är oval- eller päronformat med den största bredden, 10–11 cm, nedtill och med en höjd av 10–15 cm. Som regel hackar den ut ett nytt bohål inför varje häckningssäsong, men ibland kan den använda samma bohål under två säsonger. Ett flitigt utnyttjat boträd kan hysa upp till 5-6 bokammare om det är en asp, medan en tall oftast inte har fler än två hål. Gamla spillkråkebon övertas gärna av andra fåglar som pärluggla, skogsduva, knipa och storskrake

Spillkråkan  är fotograferad i Vittsjö med omnejd 

Fler  bilder på min hemsida  vigg5.se ©

I Sverige är den en ovanlig gäst. Rödhuvad dykand

Rödhuvad dykand (Netta rufina) är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder

Honan är mestadels ljusbrun, med mörkare rygg och hjässa, vitaktigt ansikte, mörka ögon och mörk näbb. Hanen i eklipsdräkt liknar honan. Dess lockläte låter ungefär ”beet".

Rödhuvade dykanden häckar i stora vasskantade slättsjöar och vikar eller grunda saltsjöar i södra Europa och södra och centrala Asien. Den är delvis en flyttfågel och de nordliga bestånden flyttar längre söderut till norra Afrika över vintern. 

I Sverige är den en ovanlig gäst. Första gången rödhuvade dykänder häckade i Sverige var 2012 i fågelsjön Tåkern.

Rödhuvade dykänder är sociala utanför häckningssäsongen och bildar stora flockar på vintern, ofta tillsammans med andra dykänder, som brunänder. Rödhuvad dykand kan förbli under vatten upp till 30 sekunder. Den födosöker främst genom att dyka efter, eller "beta", vattenväxter. Den kan bli upp till sju år gammal.

Rödhuvad dykand blir könsmogen efter ett år. Den bygger sitt bo bland växtlighet vid kanten av sjön och lägger 8-12 ljusgröna ägg, som den ruvar i fyra veckor. Ungarna är borymmare och blir flygfärdiga efter 45 till 50 dagar.

Denna Hona av rödhuvad dykand  är fotograferad på Magle Våtmark som födosökande gäst 

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se

Minken har redan kräftpremiär i Vittsjön!

Mink (Neovison vison)

Nu har  minken fått minkvalpar på Skansenområdet  så nu gäller  det att skaffa mat till  tre hungra  ungar  det är att fånga  många KRÄFTOR   här har  mor mink som har  fångar  en fin KRÄFTA

Den vilda minken vistas främst i närheten av vattendrag, sjöar och våtmarker. Födan varierar, men utgörs sommartid i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur (i Nordamerika främst bisam, i Europa smågnagare, hardjur och mullvad), samt sjöfågel, främst måsar och änder, speciellt ungar. Vintertid lever den huvudsakligen av fisk.

Det finns ett flertal godkända modeller av minkfällor som motsvarar kraven ur djurskyddssynpunkt. De fällor som ofta föredras är av typen slagfälla, där minken dödas omedelbart genom att en fjäderbelastad metalldel krossar kraniet.

I Sverige och Tyskland får mink jagas året om för att förebygga skador på annat vilt.

 De här bilderna är tagna i dammen vid gamla  sågen på Skansen området 

Minken  simmar  stolt med en KRÄFTA i munnen  som  blir  frukust  till de tre minkvalparna  

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se

Storskrake

Storskrake (Mergus merganser) är en vattenlevande fågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Storskraken är stor och lång med en längd på 58–68 centimeter, ett vingspann på 78–94 centimeter och en vikt på 1 200–2 000 gram. Den har lång hals men drar ofta in halsen när den simmar varför den då ser korthalsad ut.

I flykten påminner den mer om lom eller dopping än om andra änder med sin långa utsträckta hals, raka flyktbana och grunda, snabba vingslag.

Näbben är lång, smal, rund, röd och övre näbbhalvan har en nedåtböjd svart liten krok i spetsen. Näbben har lameller i form av sågtänder, som åtminstone i överkäken är riktade bakåt. Den utgör ett mycket kraftigt griporgan som är lämpligt att ta tag i och hålla fast små fiskar med.

Den adulta storskrakshanen i praktdräkt har mörkgrönt huvud, svart rygg och nästan vita vingar. De undre kroppsdelarna är vita med en laxrosa anstrykning under vintern och början av våren. Den adulta honan har rödbrunt huvud, vit haka, askgrå ovansida och vit undersida. Huvudets nackfjädrar är mer eller mindre förlängda och honan har mycket längre nackfjädrar än hanen.

Storskraken vistas vid både sött och salt vatten. Under häckningsperioden lever de parvis och övrig tid i flockar. Boet placeras ofta i håligheter i träd eller trädliknande holkar, och honan lägger vanligtvis sju till åtta gulaktiga ägg.

På hösten samlas ofta stora flockar av denna fågel och bedriver ett slags gemensamt fiske. Alla fåglarna bildar då en linje som är parallell med stranden och simmar in mot land under oupphörligt dykande och plaskande med vingarna. På detta sätt driver de småfisken framför sig för att fånga den nära land.

Storskraken lever främst av mindre fiskar.

Se fler bilder på min sida  vigg5.se