Lingon

Lingon (Vaccinium vitis-idaea) är ett ris som är vintergrönt. Lingonets bär, som också heter lingon(provinsiellt kröson), är ätliga, och mognar i augusti–september. Lingonväxter odlas sällan och bären plockas ofta från vilda växter. Lingonets naturliga utbredningsområde är norra halvklotets skogsbälte iEuropa, Asien, och Nordamerika, från tempererade till nästan arktiska klimat.

Lingon blir 10-40 centimeter hög med kompakt växtsätt. De trivs i halvskugga och med sur, fuktig jordmån. I Sverige är lingon vanligt i gles barrskog, särskilt i närheten av tall. Obördig jordmån tåls men inte basisk jordmån. Lingon är mycket tåliga mot kyla; de kan tåla -40 °C och eventuellt lägre, men växer dåligt där somrarna är mycket varma.

Lingon har blad året om även de kallaste vintrarna. De sprider sig med underjordiska rötter. På sommaren har de vita blommor och frukten mognar på hösten. Lingonets bär är röda och sura.

Lingon innehåller organiska syror, vitaminer (A, C, B₁, B₂, B₃), och grundämnena kalium, kalcium,magnesium, och fosfor.

                                                                                    *****

                                                                                  *****

Förstora 

Bastardvärmare

Bastardsvärmare (Zygaenidae) är en familj i insektsordningen fjärilar som innehåller omkring 1 000arter. De är dagflygande och har färgstark metallglänsande teckning, ofta i blått och rött men även andra färger förekommer. Både larv, puppa och den fullvuxna fjärilen är giftiga. Giftet, vätecyanid, kommer från växterna som larven äter. Värdväxt för larverna är bland annat käringtand och ängssyra. De vuxna fjärilarna kan ofta ses på väddväxter.

I Sverige finns 7 arter i två släkten. Samtliga utom fjällbastardsvärmaren är rödlistade i kategorin nära hotad. Nedgången för arterna i Sverige beror på att antalet blomrika ängsmarker har minskat i landet

                                                                                       *****

                                                                                     ****

Förstora 

Bromsar

Bromsar (Tabanidae) är en familj i insektsordningen tvåvingar och underordningen flugor.

Bromsar är kraftigt byggda och har ett stort huvud och stora, skimrande fasettögon. Mundelarna är stickande och sugande. Beroende på art varierar längden från 6 till 30 mm. De är snabba flygare och fäbromsen kan komma upp i en hastighet av 60 km/h.

Det finns över 4 000 arter av broms i världen. I Sverige finns 45 arter fördelade på sju släkten.

Bromsar är blodsugande insekter, som anfaller idisslande däggdjur, hästar och människor. Det är dock endast honan som suger blod, vilket hon behöver för att utveckla sina ägg. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar. Bromsarna genomgår fullständig metamorfos, det vill säga att äggen kläcks till larver som måste äta och växa innan de kan förpuppa sig och förvandlas till vuxna insekter. Utvecklingstakten bestäms till stor del av temperaturen.

Bromsar kallas dialektalt även för blinningar, framförallt i västra Sverige men även i Norrbotten

Blindbromsen borde se lika bra som andra bromsar, och varförLinné myntade detta namn är oklart. Det finns en del förklaringsförsök, till exempel att blindbromsen, när den väl slagit sig ner på ett offer, inte låter sig skrämmas bort av någonting utan suger som om den vore blind för vad som händer i omgivningen.

                                                                                       *****

                                                                                   ******

                                                                                        *****

Förstora 

Grodor

Grodor är ett samlingsnamn för vissa arter i ordningen stjärtlösa groddjur. De bildar dock ingen enhetligtaxonomisk grupp och har inte nödvändigtvis ett närmare släktskap med varandra än med andra arter inom ordningen. De skiljer sig från paddorna främst genom att huden är slätare och fuktigare och att de hoppar fram snarare än kryper som paddorna gör. Arterna förekommer i tropiska och tempererade regioner över hela världen. Europeiska arter hotas främst av att deras våtmarker fylls igen eller på grund av trafikleder som ligger mellan deras olika reproduktionsområden och levnadsområdena.

Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantningsansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna.

I Sverige förekommer det 8 arter grodor: vanlig groda, åkergroda, ätlig groda, långbensgroda, gölgroda, lövgroda, lökgroda och klockgroda. Alla dessa arter är fridlysta i Sverige.

                                                                                            *****

Förstora 

Blomfluga

Blomflugor (Syrphidae) är en familj i insektsordningen tvåvingar som innehåller cirka 6 000 kända arteröver hela världen, varav drygt 350 påträffats i Sverige.

Många blomflugor efterliknar getingfamiljen Vespidae eller honungsbin och humlor i sitt utseende. Detta efterliknande kallasmimikry, vilket innebär att ett djur har en skyddande likhet med ett farligt djur. Man tror att denna likhet i utseende med dessa gaddsteklar skyddar flugorna från attackerande fåglar och andra insektsätare.

För att se skillnad mellan en blomfluga och en geting så kan man titta på vingarna; en geting har fyra vingar och blomflugan två. Blomflugor har dessutom andra typer av antenner än bin och getingar vilket lätt skiljer dem från de senare. Blomflugornas antenner är kortare och består bara av 3 segment varav det yttre i de flesta fall är försett med ett litet borst 

Inte alla blomflugor är getinglikt tecknade och det finns också andra flugor med gul-svart teckning (till exempel vissa stekelflugor), men blomflugorna kan säkert kännas igen på den s.k. falska vingribban (vena spuria). Att skilja mellan olika arter av blomflugor är däremot för det mesta svårt och låter sig vanligen inte göras i fält.

                                                                                           *****

                                                                            *****

Närbild på blomflugan 

                                                                                    *****

Förstora