Kopparödlor

Kopparödlor (Anguidae) är en kräldjursfamilj . Familjen är känd för sina benlösa arter, vilket ger dem en ormlik framtoning. De flesta arterna har dock faktiskt ben, även om några arter enbart har bakre extremiteter. Familjen är rikast företrädd i Amerika, men det finns även flera arter i Den gamla världen.

Deras närmaste nu levande släktingar är Giftödlorna. Ett annat av familjens kännetecken är benplattorna som ligger under kroppsfjällen. På sidan av kroppen, mellan rygg- och bukfjällen, går det ofta ett längsgående hudveck. Kroppslängden varierar från 5,5 - 7 cm (Elgaria parva), till 50 - 52 cm (scheltopusik).

Kopparödlor är köttätare eller insektätare och bebor ett vitt fält av olika habitat. De flesta arterna är marklevande, men Trädalligatorerna (Abronia) klättrar i trän. Det finns såväl äggläggande som vivipariska arter. Kopparödlor som lever i nordligare områden, ligger i dvala om vintern.

Till Anguinae hör de benlösa släktena Anguis, Hyalosaurus, Ophisaurus och Pseudopus. Glasödlor (Ophisaurus) lever både i Amerika och i Asien, medan de tre andra släktena är begränsade till Europa och angränsande delar av Asien och Nordafrika. Alla de tre europeiska arterna, kopparödla, Anguis cephallonica och scheltopusik, hör till denna underfamilj. Scheltopusiken är den största nu levande arten kopparödlor.

                                                                                 ***********

                                                                                  *************

Förstora 

                                                                      ***********

Harar

Harar (Lepus) är ett släkte i familjen harar och kaniner (Leporidae). Släktet bildas av ungefär 30 arter och 6 av dem är endemiska för Europa.

Arterna av släktet har jämfört med andra hardjur särskild långa bakre extremiteter (ungefär dubbel längd jämförd med de främre extremiteterna) och även öronen är påfallande långa. Skallen är tunnare än hos andra hardjur. I övre käken finns fyra framtänder, två stora som ligger längre fram och två små som ligger direkt bakom. Kroppslängden ligger vanligen mellan 40 och 70 centimeter och därtill kommer en 3 till 10 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 1,3 och 7 kilogram. Honor är oftast större och tyngre än hannar. Hos arter som lever i arktiska områden är vinterpälsen vit.

Dessa harar gräver bara i undantagsfall underjordiska bon. De vilar vanligen på marken i fördjupningar som är bra gömda av växtligheten. Arternas föda utgörs liksom hos alla medlemmar i familjen harar nästan uteslutande av växtdelar. Ungarna är typiska borymmare, de har en full utvecklad päls, öppna ögon och kan redan efter några minuter efter födseln gå.

Gemensamt för många harar är deras förmåga att förvirra rovdjur, så att de inte kan följa efter harens spår.

När den har lyckats fly iväg en bit från sin förföljare vänder den helt om och springer tillbaka i sitt eget spår en lång bit. Därefter hoppar den vinkelrätt så långt den kan åt sidan. Haren hoppar vidare några skutt till i det nya spåret. Sedan springer den i en båge. Detta upprepas ibland flera gånger för att göra total förvirring.

Detta kan haren göra även om den inte är förföljd, det är en instinktshandling som är medfödd.

                                                                                           ***********

   Spanar                                                               

                                                                                 *************

                                                                            ****************

Förstora 

                                                                          **************

Skylt

Förstora 

                                                                      ******************************

En skylt som jag såg i en trädgård  Men gräsmattan var klippt 

Kräftdjur

Kräftdjur (Crustacea) är en understam av leddjur. Kräftdjuren är en stor och varierad grupp, till understammen hör både mycket små organismer som hoppkräftor och ett av de största leddjuren, japansk spindelkrabba. Flertalet arter av kräftdjur är vattenlevande och störst är artrikedomen i havet, men det finns även en del kräftdjur som är landlevande, exempelvis vissa krabbor och gråsuggor. Av de kräftdjur som lever på land är dock många beroende av vatten för att fortplanta sig.

En del kräftdjur lever fästa vid ett underlag, som havstulpaner, medan andra är frilevande organismer. Det finns både arter som simmar fritt i vattnet och kan bilda stora stim (till exempel krill) och sådana som lever ensamma och kryper omkring på bottnar och rev. Kräftdjur kan livnära sig på många olika vis, de kan vara predatorer (framförallt större kräftdjur), asätare eller filtrerare. Bland mindre kräftdjur finns det många som lever av att beta alger och andra mikroorganismer. Det finns även en del små kräftdjur som lever somparasiter.

Kräftdjur har vanligen skilda kön, det vill säga individerna är antingen hanar eller honor. Ett exempel på ett undantag är dock havstulpaner, vilka är hermafroditer (individerna är tvåkönade och är både hane och hona). Hos en del kräftdjur, bland annat musselkräftor, förekommer även exempel på fortplantning genom partenogenes.

Kräftdjur lägger ägg och utvecklingen från ägg till fullvuxen individ kan, beroende på vilken grupp av kräftdjur det rör sig om, omfatta olika stadier. Ofta kläcks äggen till frisimmande larver, så kallade naupliuslarver (hos tiofotade kräftdjur kallas det första larvstadiet zoealarv) som till utseendet är helt olika de fullvuxna djuren. Hos gråsuggor kläcks däremot äggen ofta till individer som är miniatyrer av de fullvuxna djuren, förutom att de har ett par ben mindre

                                                                                   ******

                                                                                        *********

                                                                                      ***********

                                                                             ***********

Förstora 

                                                                      *************

Flugsvampar (Amanita)

Flugsvampar (Amanita) är ett släkte av svampar med cirka 600 beskrivna arter. I släktet ingår många giftiga arter, däribland de dödliga vit flugsvamp och lömsk flugsvamp. Släktet innehåller dock några ätliga arter och många oätliga om inte direkt giftiga. Typart för släktet är röd flugsvamp (A. muscaria).

Släktet delas upp i två undersläkten, Amanita respektive Lepidella. Undersläktet Amanita delas sedan upp i sektionerna Amanita (egentliga flugsvampar), Vaginatae(kamskivlingar) och Caesareae. Lepidella delas upp i sektionerna Lepidella, Amidella, Phalloideae och Validae.

Flugsvamparna har i början av sin utveckling ett hylle, som hos många arter bildar en så kallad strumpa på foten (se bild på lömsk flugsvamp) och/eller så kallade hylleplättar på hatten (jämför bilden på röd flugsvamp).

De gifter som arterna i släktet producerar är framförallt amatoxiner, främst amanitin. Flera arter tillverkar även ibotensyra och muskimol. Giftetmuskarin har fått sitt namn efter den röda flugsvampen, men finns bara i mindre mängder i denna. Fallotoxin finns främst i lömsk flugsvamp, men även i mycket små mängder i rodnande flugsvamp.

                                                                                ************

                                                                                 ***********

                                                                            ***************

Förstora 

                                                                                 **************