Ford T 1924

Lastbil  med fin hytt av träd 

                                                                                                  ****

                                                                                           ****

Förstora 

Aspglansbagge

Aspglansbagge (Chrysomela populi) är en skalbaggsart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Aspglansbagge ingår i släktet Chrysomela, och familjen bladbaggar. Arten är reproducerande iSverige

                                                                                      ****

Förstora 

Rödhake

Rödhake (Erithacus rubecula) är en fågel som tidigare kategoriserades tillhöra trastarna (Turdidae) men numera oftast placeras i familjen flugsnappare (Muscicapidae) som ensam art i släktet Erithacus. Rödhaken är en liten, knubbig tätting, omkring 12,5–14 centimeter lång, med stort huvud och kort stjärt. Den har orangerött bröst och ansikte inramat med grå till brun ovansida och vitaktig buk. Könens fjäderdräkter är lika. Rödhakens utbredning sträcker sig över hela Europa till västra Sibirien, södraAlgeriet och vid Atlanten så långt som till Azorerna och Madeira. I sydöst sträcker sig området tillKaukasus. Den är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde utom de i nordligaste och nordvästliga häckningsområdena.

Rödhaken är huvudsakligen en insektsätare som tar både larver och fullvuxna insekter, men som vintertid även utökar sin kost med bär och dylikt. Den förekommer främst i olika typer av barr- och blandskog men uppträder även i parker och trädgårdar. Den håller gärna till i buskage men uppträder även mycket orädd hoppande på marken framför människor och djur för att fånga uppskrämda insekter. Under häckningstid är den mer tillbakadragen men observeras på sin ljudliga sång och på sitt tickande varningsläte som kan bli till smattrande serier. Den hävdar sitt revir mycket aggressivt gentemot artfränder och andra fågelarter, och håller även revir vintertid som båda könen hävdar genom sång. Det skålformiga boet som byggs av honan av mossa och torra blad placeras väl dolt direkt på marken. Den lägger genomsnittligen ungefär 5–7 ägg som ruvas i 13–14 dagar och ungarna blir flygga efter ytterligare 12–15 dygn.

På grund av rödhakens orädda närhet till människan och sitt väna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.

En adult rödhake av nominatformen är 12,5–14,0 centimeter lång, med ett vingspann på 20–22 cm, en stjärt på 5,7–6,2 cm och en vikt på 16–22 gram. Den är en liten fågel med rund kroppsform, speciellt när den burrar upp fjädrarna. Huvudet ser stort ut och ser ofta ut att sakna hals. Den har ganska långa mörkbrun ben, svart spetsig näbb och svart öga. Könen är lika både till storlek och fjäderdräkt.

                                                                                       ****

                                                                             ****

Förstora 

Myror

Myror (Formicidae) är en familj av gaddsteklar med små eusociala insekter. Tillsammans med getingar och bin bildar de ordningen Hymenoptera. Familjen är mycket mångskiftande och består av omkring 12 000 arter där absoluta merparten lever i tropikerna. De lever i välorganiserade kolonier som kan omfatta flera miljoner individer. Individerna delas in i de subfertila eller sterila honorna som utgör "arbetare", "soldater" etc, fertila hanar som utgör "drönare" och fertila honor som utgör "drottningar".

Myror återfinns över nästan hela världen, och har tillsammans beräknats utgöra i genomsnitt 15-20 % av den totala biomassan av landlevande djur (i tropiska regioner mer än 25 %).

Många myror är rovdjur med mindre djurarter som bytesdjur, varför de kan fungera positivt för växter genom att minska antalet skadeinsekter. Särskilt i Kina och Amerika har man använt sig av myror för att skydda odlingar.

                                                                                          ****

                                                                                       ****

                                                                                             ****

Förstora 

Buskskvätta

Buskskvätta (Saxicola rubetra) 

Buskskvättan är brunspräcklig med en gulaktig gump och vit stjärt, med ett svart band i änden. Hannen är rostorange framtill under näbben och ned till halva bröstet. Buskskvättan är betydligt mindre än stenskvättan . Den hoplagda vingen är endast 75 mm lång. Kroppens hela längd är 125 mm, vingspannet 21–24 cm. Det kännetecken som bäst skiljer den från stenskvättan är att dess övergump har samma färg som ryggen. Dess sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och innehåller ofta härmstrofer.

Buskskvättan har, som namnet antyder, helt andra tillhåll än stenskvättan. Buskskvättan förekommer framför allt där marken är sank, till exempel på strandängar . Den har ett karaktäristiskt sätt att sitta på en lodrät kvist högt uppe i en buske eller på toppen av en hög kvist, med fötterna på mycket olika höjd, men ändå med kroppen upprätt. Den är livlig och har sprittande rörelser. Födan utgörs av smådjur, till exempel insekter och små sniglar. Buskskvättan födosöker framför allt på låga växter men kan också ta den på marken eller fånga den i luften.

Buskskvättan anländer sina häckningsområden mellan slutet av april och mitten av maj. Den lägger 5-7 grönblå ägg i ett öppet bo som byggs i en buske eller på en grästuva. Den lämnar häckningsområdena mellan mitten av augusti till mitten av september, men enstaka individer kan stanna kvar till oktober. Vinterkvarteren i Västafrika besätts i början av torrperioden  i slutet av september till november, och de återvänder igen i februari och mars.

                                                                                         ***

                                                                                             ****

Förstora