Gråkråka

Kråka är en fågel i familjen kråkfåglar. En del internationella auktoriteter delar numera upp kråkan i de två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka  (Corvus corone),

Kråkan är precis som många andra kråkfåglar social och läraktig. Den håller helst till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost.

Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sades det att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen var en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor. 

Kråkan är fotograferad  i Vittsjö 

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Vinbergssnäcka som parar sig

Sångsvan

Sångsvan (Cygnus cygnus) är en mycket stor vit andfågel. 

Den häckar i mindre vatten på tundra, på myrar och mossar och i mindre sjöar ofta långt upp i norr. Den har dock under de senaste decennierna återtagit den utbredning i Skandinavien som den hade förra seklet, det vill säga att den idag häckar ända ner till Skåne. Den finns till och med som häckfågel så långt söderut som på några få platser i Polen.

Boet är ofta oerhört stort, speciellt på höjden, och det består av växtdelar som mest tas från sjöbotten. Den normala häckningstiden är i maj och juni men det förekommer att den börjar redan i mitten av april. Honan lägger fyra till sju smörfärgade ägg och ruvar i cirka 30 till 36 dygn. Ungarna lämnar boet efter bara några dygn men stannar hos föräldrarna oftast minst två månader eller ibland fram till föräldrarnas nästa häckning.

Födan består av olika vattenväxter som den betar från sjöbotten.

Sångsvanen är Finlands nationalfågel 

Den är även Norrbottens landskapsfågel 

Sängsvanen  är fotograferad  på Magle Våtmark 

Fler bilder  på min hemsida  vigg5.se

Tranor

Tranor  på Pulken var många  10000 som hoppade  skrek och dansade och hade kul  

Det kom ett par  regnskurar  men  det lugnade  dem något 

Se fler bilder på min hemsida  vigg5.se 

Domherre ( Korherre)

Domherre (Pyrrhula pyrrhula) är en stor och kraftig fink. Den lever främst i barrskog från lågland till bergsskogar, gärna i granplanteringar, men också i gles blandskog med små barrträd och rik undervegetation, eller parker och trädgårdar.

Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället . Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern. 

Förr hölls ofta domherren som burfågel på grund av sin goda förmåga att härma melodier. Detta var särskilt utbrett i Tyskland. 

Under 1700-talet skapade till och med specifika "sångböcker" för domherrar som lärdes upp med flöjt eller visslingar. Över delar av dess utbredningsområde, exempelvis inom EU, är det idag förbjudet att fånga eller inneha vilda fåglar varför den i dessa områden inte längre förekommer som burfågel förutom i undantagsfall. Enligt Svensk etymologisk ordbok och Svenska akademiens ordbok har fågeln fått sitt namn på grund av att dess svarta huvud som gör att den påminner om dräkterna som bärs av kaniker, kallas även domherre eller korherre

Genom utfodring vintertid, till exempel med solroskärnor, vänjer sig domherrar snabbt till mänsklig omgivning.

Fler bilder på min hemsida  vigg5.se  Småfåglar