Mindre tåtelsmygare
Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, är en fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 22 och 27 millimeter på olika individer.
Ovansidan är gulbrun med mörkbruna kanter. Vingribborna är ofta brunsvarta, speciellt på bakvingen. Honan är något ljusare än hanen. Undersidan är grågul hos båda könen.Larven är ljusgrön med ljusare längsgående linjer och ljusbrunt huvud. Den blir upp till 25 millimeter lång. Den fullvuxna fjärilen kan vara svår att skilja från större tåtelsmygare. Undersidan av antennklubban är dock svart hos mindre tåtelsmygare och gulbrun hos större tåtelsmygare. Antennklubban är den grövre, yttersta delen av antennen.
Mindre tåtelsmygares värdväxter, de växter larverna äter av och lever på, är olika gräs, till exempel bergrör, timotej och kvickrot.
Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, imago, är i juli-augusti.
*****
******
*****
Kålfjärilen
Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en art i insektsordningen fjärilar som hör till familjen vitfjärilar.
Framvingarna har svarta spetsar, bakvingarna har en svart fläck i framkanten. Honan har dessutom på framvingarna två runda svarta fläckar och ett svart streck vid bakkanten. Vingbredden är 55 till 65 millimeter. Larven, kålmasken, är blåaktigt grön med en gulaktig linje längs ryggen och en ytterligare längs vardera sidan. Hela kroppen är täckt med glesa korta hår och tätt beströdd med större och mindre svarta prickar. Den fullvuxna larvens längd uppgår till 35 millimeter. Puppan är kantig och till färgen grönaktig med svarta prickar. Kålfjärilspuppan påträffas ofta på staket, plank, husväggar och dylikt. Den sitter med huvudänden uppåt och fasthålles med en silkestråd kring mitten.
Kålfjärilen har 2 till 3 generationer per år. Ur de övervintrade pupporna framkommer på våren, vanligen i maj månad, fjärilar, som lägger ägg på vilda korsblommiga växter (familjen Brassicaceae). De efter omkring 14 dagar framkomna larverna blir i juli månad fjärilar. Denna andra generation lägger i sin tur ofta ägg på odlade korsblommiga växter, som kål, raps och rovor med flera. Äggen påträffas på bladens undersida. De utkläckta larverna åstadkommer ofta stor förödelse i trädgårdarna. Vanligen övervintrar denna generations puppor, men ibland uppträder fjärilar på eftersommaren och ger genom äggläggning upphov till en tredje generation.
*****
*****
*****
Förstora
Kungsljus
Kungsljus (Verbascum thapsus) är en art i familjen flenörtsväxter som förekommer i stora delar avEurasien. I Norden finns den ända upp till Ångermanland i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligasteFinland. Arten växer på torra platser, till exempel steniga backar, grusbankar, berghällar och öppna gläntor i skogar.
Kungsljus är en stor, tvåårig ört, som blir upp till 1,5 m hög, med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Växten blommar andra året. Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning eftersom dessa ytterst fina men styva grenar skadar betesdjurens mun. Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare. Kungsljusets blommor är protogyna, det vill säga pistillens märke är färdigt och moget innan ståndarknapparna öppnat sig. Blommorna är svagt välluktande.
Namnet kungsljus lär komma av att man förr i tiden doppade vinterståndarna av kungsljus i tjära och använde det som en fackla. SläktnamnetVerbascum förekommer som växtnamn redan hos Plinius men är av osäker härledning.
*****
Förstora
Blåvinge fjäril
Blåvingar (Polyommatini) är en tribus (en sorts taxonomisk grupp) av juvelvingar inom ordningen fjärilar. De blir 18-42 mm i vingspann.
Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna. Äggen är gropiga och läggs vanligen på olika ärtväxter. Som andra juvelvingar producerar även blåvingarnas larver sockerhaltiga ämnen som får myror att vårda dem.
*****
******
Förstora
Lingon
Lingon (Vaccinium vitis-idaea) är ett ris som är vintergrönt. Lingonets bär, som också heter lingon(provinsiellt kröson), är ätliga, och mognar i augusti–september. Lingonväxter odlas sällan och bären plockas ofta från vilda växter. Lingonets naturliga utbredningsområde är norra halvklotets skogsbälte iEuropa, Asien, och Nordamerika, från tempererade till nästan arktiska klimat.
Lingon blir 10-40 centimeter hög med kompakt växtsätt. De trivs i halvskugga och med sur, fuktig jordmån. I Sverige är lingon vanligt i gles barrskog, särskilt i närheten av tall. Obördig jordmån tåls men inte basisk jordmån. Lingon är mycket tåliga mot kyla; de kan tåla -40 °C och eventuellt lägre, men växer dåligt där somrarna är mycket varma.
Lingon har blad året om även de kallaste vintrarna. De sprider sig med underjordiska rötter. På sommaren har de vita blommor och frukten mognar på hösten. Lingonets bär är röda och sura.
Lingon innehåller organiska syror, vitaminer (A, C, B1, B2, B3), och grundämnena kalium, kalcium,magnesium, och fosfor.
*****
*****
Förstora