Kort skärpedjup - inget självändamål, eller?

 Det skrivs spaltmil om ljusstarka och extremt skarptecknande objektiv.
Är ett väldigt kort skärpedjup absolut nödvändigt så att man måste investera i avancerade och väldigt dyra objektiv?
Det finns väl inget enkelt och entydigt svar på en sådan fråga.

 
Lina. Objektiv EF 85mm f1.2 L II. f/1.4. Mycket kort skärpedjup och utsuddad bakgrund

Canons EF 85mm f1.2 L version I och II är smått legendariskt och för många fotografer ett måst i kameraväskan, helst på kameran.
Det är ett dyrt objektiv, men bra. 

 
Rohny Gustavsson. EF 85mm f1.2 L II.  f2.5.  Olika skärpa i olika plan skapar djup i bilden. Man kan se eller ana vad som finns i den diffusa bakgrunden.
Hans kamera tycker jag tecknas ut på ett fint oskarpt sätt.

Min gode vän Rohn har vänligen lånat ut sin juvel 1.2 L II.
Jag måste erkänna att det finns bara gott att säga om detta objektiv. Enda invändningen är väl priset, men man får vad man betalar för.

Lina. 85mm nedbländat till f5.0. Nu ökar skärpedjupet ordentligt. Tack vare det relativt långa avståndet till bakgrunden blir den fortfarande diffus.

Lina. 85mm,  f3.5 någonstans mellan de andra två bilderna på Lina.  Skärpedjupet räcker inte fram till nosen, bakgrunden blir mjuk.

Hur blir det då med en zoom som har betydligt lägre ljusstyrka än ett fast kort teleobjektiv?

 

Rohny. RF 24-105mm f4 IS L. f4 (full öppning). Teleläge 105mm.

Om bakgrunden är tillräckligt långt bort från motivet så går det att frilägga motivet även om bländaren är relativt liten.
Här skvallrar träd och grenar om vilken miljö vi befann oss i vid tillfället. 
Om jag hade klivit fram någon halvmeter extra och tagit en närbild på Rohny så hade bakgrunden slätats ut och blivit riktigt mjuk och oskarp.
(jämför i tanken med bilden på Lina tagen med f5.0)

Vad tycker du? Kommentera gärna!

Lugnt på Öland efter sommarens rusning

Södra Sandby med Sandby borg är välbesökt sedan utgrävningarna av borgen började. Platsen har blivit inte bara riks- utan även världskänd.
Jag kommer snabbt dit, över bron och ytterligare en kvart i bilen. Även Lina gillar stället.
Det är kustremsan med sanden och kalkstenshällarna som lockar.

Här trivs jag

Ålakråkan (skarven) torkar sina vingar på karaktäristiskt sätt

Härligt att få rulla sig i den väldoftande tången

The philosophers stone

Den här lilla vindpinade tallen har säkert fotograferats otalet gånger ( i alla fall av mig)

Lina är alltid alert och intresserad av omgivningen

Enkelt och avskalat, det brukar fungera bra

Även om hon är en golden retriever så går hon aldrig i eller badar.

Svansjön

I arkivet finns det ytterligare några hundra bilder från Sandby borg skrudad i olika årstider, och det kommer att bli fler bilder med tiden.
Helt enkelt ett ställe att återvända till.

Träffas av blixten

Korna hade tur denna gång. De var inte i närheten av trädet när blixten slog ner och splittrade veden, spred barkbitar i en radie av 50 meter och fimpade vår router, TV-box och nätverksswitch. Om ungdjuren hade varit i närheten av trädet så hade dom inte haft någon chans att klara sig.

Bilden är tagen ett par veckor efter blixtnedslaget.
Kameran är min nya mobil som kan leverera fina RAW-filer. Fast denna bild är en nedskalad jpeg från kameran.

En tanke efter att ha testat kameran är att idag är det ofta meningslöst att diskutera för och emot mobilen som kamera. "Nöja sig med mobilen" och liknande klyschor har spelat ut sin roll. Självklart finns det saker som mobilen inte klarar av men så är det för många kameror.
Huawei och Xiaomi blixtrar på marknaden. Nu har Android gått om Iphone i Sverige och globalt har Android 76-87 % av marknaden beroende på vem man frågar.

Här på fotosidans forum diskuteras om Canon har tagit över ledarpinnen. Men systemkamerorna är ju omsprungna av mobilerna, snudd på varvade.

Silverkristaller på film digitaliseras till ettor och nollor.

Nya eller gamla svartvita analoga bilder bryter fint mot digitala bilder.
Det handlar om utseende och karaktär men även den långsamma process som skapandet innebär.
Att idag använda film i kameran innebär automatiskt att man måste tänka sig för på ett helt annat sätt än när färdiga bilder sprutar ut ur en digitalkamera. Och, kanske det viktigaste, innehållet och budskapet i bilden får kanske förtur framför tekniken.

Här är några bilder som "blev över" när några tidigare inlägg om svartvitt analogt foto skrevs

Ibland hinner morfar med att få några bra bilder på en 2.5- åring som alltid är i rörelse (när hon är vaken)
Yashica Electro 35, Ilford FP4+

Yashica Electro 35, Ilford Delta 100

Canon EOS 7N, EF 200mm 2.8 L

Scannad papperskopia. Tidigt 80-tal (min Leica-period)

Muskelknippen mm

 
Sländans ryggmuskulatur för de fyra vingarna är minst sagt imponerande

Här snackar vi getingmidja extreme. Och flyga kan den

Korsbefruktning? Det ser ju ut som två olika arter

Plåt-Niklas