"Gnistrande skarpa negativ med underbar teckning" Stämmer det?

Är det bara flosker eller håller framkallaren vad reklamen lovar?
Ett sätt att ta reda på vad som gäller är att testa själv.

Gusse. Film Kentmere 100 framkallad i Tetenal Ultrafin

Första intrycket är omedelbart att Kentmere 100 framkallad i Tetenal Ultrafin ger mycket fin teckning.
Porträttet på Gusse är i mjukt något riktat ljus och bilden går lätt att gradera efter tycke och smak.
Men är den gnistrande skarp? Nja, skärpan i bilden är det inget fel på. Men vad floskret inte nämner är att det sker på bekostnad av kornigheten.
För negativen blir relativt korniga. Det är inget som stör mig, men Ultrafin är ingen finkornsframkallare.

"Öde" Hård kontrast med släpande soljus på kvällen.
Detta är en utmanande bild för vilken film och framkallare som helst. 
Teckningen och gradiationen är mycket fin så floskret håller måttet.
När en bild är så här skarp och kontrastrik så drunknar kornigheten och den analoga känslan som är så skild från digital klinisk renhet kommer fram.

Skärmdump från photoshop,RAW-konvertering av bilden "Öde", spegelvänd

Så här ser negativet ut när jag har digitaliserat filmen genom avfotografering, öppnat den och gjort den positiv. Nästa steg i redigeringen är själva graderingen dvs. att få till gråskala och kontrast.
Resultatet ser du i bilden "Öde".
Det jag vill visa är det mycket stora dynamiska omfånget som bildfilen har. Titta på histogrammet överst till höger i bilden, och på "kurva" strax under.
Histogramkurvan är stor och bred, når nästan ut till kanterna. Det innebär att det finns väldigt mycket gråtoner från svart till vitt att jobba med, omfånget är stort.
Floskret "underbar teckning" stämmer ganska bra tycker jag.

"Sven" spontant porträtt i hårt riktad ljus.

Bilden på Sven är tagen under förhållanden som egentligen kräver en snabbare (känsligare) film än på 100 ISO.
Här har jag ändå lyckat hålla kameran någorlunda stilla på en lång slutartid 1/20 eller så.
Men gradiationen och teckningen går det inte att klaga på, precis som jag vill ha det. Negativet har mycket information vilket gör det enkelt om man dra i spakarna för att ändra kontrast, ljusstyrka etc.
Visst syns kornen här och där, precis som de ska göra! Eller vad säger du?

Nästa test av framkallaren Tetenal Ultrafin blir med filmen Ilford DELTA 100 som är mycket finkornig.
Det blir en knepig utmaning för framkallaren, T-kornsfilmer som TMAX och DELTA är inte lika snälla som hederliga gamla filmer med traditionellt korn.

Vad är det för skillnad mellan pixlar och korn, egentligen?

 Det är svårt att enbart  i ord beskriva hur den analoga svartvita bilden skiljer sig från den digitala.

I första hand är det nog gradiationen dvs. hur gråskalan ser ut som skiljer bild från film jämfört från sensor.
Ibland, beroende på hur stor bilden är så avslöjar kornigheten att det är film det handlar om.

1. Den digitala färgbilden

Ur teknisk aspekt så blir den digitala bilden "kliniskt perfekt" och går mycket lätt att justera efter tycke och smak så att fotografen upplever den som korrekt och naturlig.

2. Den digitala svartvita bilden

Samma bild som nr 1 ovan, nu konverterad monokromt. Den svartvita bilden blir ganska lik färgbilden i sin framtoning. Även här går det enkelt att förstärka eller försvaga de olika färgernas återgivning i olika nyanser av grått i redigeringen.

3. Den analoga svartvita bilden

Samma motiv fast med byte till analog kamera. Gråskalan blir väsentligen annorlunda och skärpeupplevelsen med kornighet skiljer också från den "rena" digitala bilden.
Omedelbart ser man en påtaglig skillnad hur dammvippan i pilsnerflaskan avbildas.

Lina. Här märker jag att hennes ögon får ett annat lyster på film än vad jag är van vid med digitalkameran.

 
Gammal Volvo BM still going strong. Bilden andas analogt tycker jag. Det fanns ingen digital teknik när traktorn kom upp i medelåldern och att avbilda den med film känns helt riktigt.

Min förkärlek för traditionell svartvit fotografi "old school" bottnar nog från tonåren och magiken i mörkrummet. Dessutom är min smak präglad av de gamla mästarna, inga nämnda inga glömda. 

Det är roligt att fotografera med film i kameran, såväl med gamla klassiska kameror som med moderna kameror utrustade med automatik och autofokus.
Digitaliseringsprocessen från korn till pixlar är fascinerande och photoshop ersätter mörkrummet med bravur.