Korn och Pixlar
Som för 40 år sedan? Njae, inte riktigt. Bara nästan.
"Måste dra fram filmen med tummen efter varje bild. Det finns ingen display på kameran så att man kan se bilden.
Filmen ska framkallas. Hela filmen har samma känslighet (ASA/ISO) och är antingen svartvit eller färg.
Slösa inte på filmen med diverse onödiga exponeringar, den är dyr"
Ja, det är mycket som är sig likt när man fotograferar analogt idag som för flera decennier sedan.
Men ändå blir det väldigt annorlunda. I alla fall om man går över till digitalt efter framkallning av filmen.
Då ersätts mörkrummet av digitalisering av film och bearbetning i datorn. Kanske med utskrifter från den egna skrivaren till slut.
Rohny i trappan. (objektiv Yashica ML 28mm/2.8)
Min gode vän och fotokompis Rohny i trappan.
Denna trappa har jag velat fotografera analogt i svartvitt tidigare med funderingar hur det skulle bli.
Så nu, i ett återfall till kamera med film blir det av. Med nyinförskaffad Yashica (likadan som för 40 år sedan) ber jag Rohny att ställa sig vid fönstret.
Handhållen kamera och relativt långsam film på 200 ASA är inte det optimala. Och att ösa på med alternativa exponeringar skulle göra slut på filmen direkt.
Jag får nöja mig med två skott. Ett blev väldigt suddigt, denna bilden blev bara lite oskarp.
Vid Kattrumpan. Yashica ML 28mm/2.8
Januarivädret är grått, lätt duggregn. Nästan spegelblank vattenyta och fjärran som tonar bort i dis.
Hur kommer det att se ut efter digitalisering av den svartvita filmen (Fomapan 200)?
Att inte få resultatet direkt och få suga lite på karamellen utan att veta hur det kommer att bli är en del av tjusningen med analogt.
En första test med det precis hemkomna vidvinkelobjektivet ML 28mm/2.8 bådar gott. Objektivet håller hög 80-tals klass och jag behöver inte fundera på att ersätta det med ett mycket dyrare Zeiss Distagon. Contax (Zeiss) och Yashica samarbetade med kameror och optik vilket gynnade bägge fabrikaten och oss konsumenter.
Boningshuset vid ödegården kommer ursprungligen från bränneriet i Kyrkeby. Yashica ML 28mm/2.8.
Fattiggården är obebodd sedan 60-talet. Här är det skönt att strosa med hunden och att även ibland ta med sig kameran.
Att ta bilden med digitalkamera och sedan konvertera den till svartvitt ger ett annat resultat än filmkamera.
Tekniskt sätt så är den digitala kameran helt överlägsen att jobba med för leverans av perfekt bildkvalitet.
Men bra bilder handlar väldigt lite om skärpa, färgåtergivning och andra tekniska parametrar.
Nästa rulle blir nog med Rolleiflex 6x6 från 50-talet, den har hungrat efter att få film i sig alldeles för länge nu.
Nästan uträknad men upp på benen när domaren hunnit räkna till nio.
De flesta trodde att slutet var nära men domaren hann inte räkna till tio.
De senaste åren har analogt foto blommat upp igen efter att närmast varit dödförklarad när den digitala revolutionen härjade som mest.
Under första decenniet detta årtusende så minskade försäljningen av film och gamla analoga kameror slängdes på tippen.
Men nu är efterfrågan stor igen. Nya filmer kommer ut eller gamla kommer tillbaks på marknaden.
Gamla kameror, bra eller dåliga säljs på begagnatmarknaden och verkar ibland vara lika eftertraktade som de digitala.
Logiskt för många, kanske obegripligt för många andra.
Eftersom utvecklingen alltid drivs framåt och dagens digitala teknik är överlägsen den analoga.
Men bra bilder handlar inte så mycket om teknik som skärpa, färgåtergivning, dynamiskt omfång etc.
Gusse (Yashica ML 50/1.7)
Silverkorn i en emulsion ÄR INTE samma sak som pixlar i datorn.
Det är spännande och utmanande på olika sätt att fotografera med film i kameran.
En långsam process innan man får resultatet och du famnar i blindo jämfört med omedelbar behovstillfredsställelse.
Men framförallt, karaktären och utseendet blir så annorlunda.
Volvo BM (Yashica 50/1.7)
Taktorn är från 50-60-talet kan jag tänka, objektivet från början av 80-talet.
Egentligen är objektivet lite för bra om man verkligen vill ha fram en retro-look eller "vintage" stil.
Men om man vill så kan man fortfarande hitta äldre objektiv med mjukare teckning och tendens till slöjbildning åt sin analoga kamera till låga priser.
Även om priserna går uppåt och säljaren kan få betalt för gluggar som för tre år sedan var värdelösa.
Lina vid fattiggården.
Gården beboddes senast i början av 60-talet.
Bilden är tagen med en av de första zoomarna som började bli populära på 80-talet.
Yashica ML 42-75/3.5-4.5 skiljer sig en del från de tidiga zoomarna, för den var bra.
Många andra zoomar var faktiskt mediokra. Denna zoom har väl lite begränsat omfång och svag ljustyrka men är användbar.
Det kan vara svårt att ställa fokus när sökarbilden blir mörk pga. att störst bländaren är 4.5 i teleläget 75mm.
Det var mina tankar och intryck kring det analoga efter den första svarvita rullen Fomapan 200 i min nygamla kamera Yashica FX-D quarts.
Det blir snart fler rullar och även godis från Rolleiflex 6x6 framöver.
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
Kategorier
- Film och video
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Macro
- Intresse - Mörkrum
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Makro
- Teknik - Mörkrum alt. teknik (analogt)
- Teknik - Studioljus (inne/ute)
- Teknik - Sv/v
