Värt att vårda sin gamla kamera

Som tur är så finns det fortfarande kamerareparatörer som kan laga en analog kamera.

Vid kohagen. Ilford FP4+

Cool

Massey Ferguson
Gråtoner och slöja i motljus á la 1960-tals analogt foto. Olikt dagens kliniskt rena digitala stil.

Yashica Electro 35 GT  1969 (GS-modellen är i chrome)
Bilderna i inlägget är från en rulle FP4+ i denna kamera.

Analoga kameror i Stockholm kanske kan svara på om din gamla kamera är värd att reparera om den inte fungerar längre.
Jag har skickat in mina två Electro 35:or till Jonas på Analoga kameror. Bägge kamerorna fungerar utmärkt efter det att han bytt en dämpare i kameran som efter många är torkar ihop så att elektroniken flippar ut.
Se gärna ett tidigare bloginlägg om detta: https://www.fotosidan.se/blogs/janolof/pad-of-death-men-inget-bastforedatum.htm

Den lilla badplatsen

Kasta inte bort din gamla kamera för att den inte fungerar. Tänk i alla fall efter före, det kanske kan gå att fixa till den för en rimlig penning.
Analoga kameror finns till salu på annonsmarknaden för väldigt varierande priser.
Ibland kan man fynda fina kameror för en struntsumma. Kanske ägaren inte är intresserad eller okunnig om kamerans skick eller om den fungerar överhuvudtaget.
Analoga kameror har väl mest hanterats som skräp under den digitala revolutionen, men nu vänder trenden.
Intresset för analogt verkar öka hos folk och det kan synas i prisökning av många kameramärken och modeller.

Värnanäs i rörliga bilder

Hybridfotografen tar även rörliga bilder.
Det gör väl de flesta nu för tiden.

Om du har ca. 5 minuter att  spendera för att upptäcka en oas strax söder om Kalmar

Ett snilledrag ur kamerateknikens kreativa historia

Rolleiflex är en milstolpe i fotografins historia. 
Vi ska titta på en detalj som har påverkat filmindustrin.

Hur man laddar en Rolleiflex med 120 film, 6x6 12 exponeringar.

Den första Rolleiflexen kom redan 1929 och 1930 revolutionerade den kameraindustrin eftersom den fick enorm genomslagskraft.
Alla ville ha kameran och orderböckerna var knakfulla.
Kameran skulle vara enkel, snabb och pålitlig. Det blev den också.

När man laddar kameran med film så ska fliken under den första stålrullen (bild 1).
Här är själva grejen, "den automatiska filmavkännaren". När man stänger locket och börjar mata fram filmen så känner stålrullen av precis när själva filmen börjar. Filmen är fäst med en tejpbit på skyddspapperet, avkännaren gör att filmen kan matas fram till ruta ett.
Det enda man behöver göra är att se till så att pappersremsan fäster ordentligt på upptagningsspolen, genom att mata fram ca. 3/4 varv. Det är inte så noga hur mycket man vevar eftersom avkännare ser till att det blir exakt matning (bild 3)

Filmindustrin anpassade sig efter Rolleiflex så att all 120-film och även 620-film för 24 bilder tillverkades så att filmen passade för avkännaren, matning och räkneverk. Så är det än i dag. Skyddspapperets, filmens och tejpens tjocklek är standard.

Rolleiflex som kamera var väldigt innovativ på många olika sätt, men det är en annan historia.
Det hände väldigt mycket i slutet av 20-talet och mitten av 30-talet.
Tänk bara på Leica som skapade småbildsformatet 24x36 mm och Zeiss som utvecklade mästerverk som Contax-kameror.
Men dem får någon annan berätta om.

Volvo Bolinder- Munktell. Rolleiflex Automat, film Ilford FP4+

Det finns klassiska kameror, det finns legendariska kameror och så finns ROLLEIFLEX

Japanska och tyska småbildskameror får ursäkta. Även Hasselblad får buga.
Det är inte lätt att hitta så många kameror som ger samma vibbar som Rolleiflex.
 

Rolleiflex Automat K4A  1951-1954. Med motljusskydd och hopfällt schakt.

Varför sticka ut hakan och trampa alla märkesnördar på tårna?
Svaret är lika enkelt som givet. Från ca 1930 och fram t.om. 50-talet så var kameran det första valet för de flesta fotografer.
Kameran kom för ca. 90 år sedan och har givetvis utvecklats genom åren. Långt in på 70/80-talet var kameran i bruk tack vara de ypperliga bilderna den kunde leverera i rätta händer. Många fotografer fortsatte att använda Rolleiflex som komplement till sin småbildsutrustning även senare. Kameran tillverkades faktiskt långt in i detta årtusende.
Leica och kanske framförallt Contax började  producera riktigt fina kameror för småbild som föll fotograferna i smaken under 1930-talet . Men småbild är småbild och Rolleiflex var gjord för mellanformat rullfilm 120. Det gjorde skillnad.
Titta på reportagebilder från 50-talet, där professionella fotografer samlades och blev med på bild så använde de flesta Rolleiflex.

Sonson och son. Farfar är lika gammal som kameran. Rolleiflex film FP4+

Principskiss, Rolleiflex i genomskärning. TLR "Twin Lens Reflex" "Tvåögd spegelreflex"
Ögat tittar genom en lupp ner i schaktet där en spegel reflekterar bilden från det övre sökarobjektivet.
Bilden i sökaren blir spegelvänd.
Det undre tagnings-objektivet  projicerar bilden på filmen.
Man ser filmspolarna och hur filmen löper mot bakstycket till vänster.

Massey Ferguson i motljus. Antireflexbehandling av objektiv har utvecklats enormt sedan 50-talet.
Med en gammal kamera får man slöja och överstrålning i ljusa partier. Precis vad jag önskar! Old School photography.

 
Veven drar fram filmen och spänner slutaren. Det övre objektivet är sökarobjektivet, det undre själva kameraobjektivet.

Jag tycker att Rolleiflex är en av de vackraste kamerorna och att designen är fulländad. Ha då i beaktande hur revolutionerande kameran var i början på 30-talet och vilken efterfrågan den fick. Den var lätt, snabb och mycket smidig att arbeta med. 
Bildkvaliteten var den absolut bäst tänkbara. Rullfilmen med 12 bilder var en lättnad när man slapp böka med bladfilmskasetter och kunde arbeta med handhållen kamera.

Tessar 75mm f:3,5  Tessar-typen är förmodligen den viktigast konstruktionen av alla objektiv som utvecklades under 1900-talet.
Tessar sitter i hur många olika kameror som helst och har hög status.

Efter 2:a världskriget kom produktionen av objektiv igång ordentligt. Finare kameror fick linser som hade ordentlig antireflexbehandling vilket ökade prestanda med bättre kontrast och skärpa. Minskade reflexer och mindre slöjbildning mellan linser gjorde att avancerade objektiv med många linser kunde konstrueras.  Zeiss hade patentet på T-behandling.
Det är främst 4 olika objektiv till kameran som jag vill nämna, med det fanns även enklare objektiv för en del Rolleiflex och Rolleicord.
Schneider-Kreuznach levererad Xenar 3,5/75mm och Xenotar 2,8/80 mm.
Zeiss  levererade  Tessar 3,5/75mm och Planar 2,8/80 mm.
I stort är alla dessa objektiv likvärdiga när det gäller bildkvalitet. De ljusstarka Xenotar och Planar är dyra avancerade konstruktioner som idag är eftertraktade av framförallt samlare. 
(Tänk då på att ljusstyrka 2,8 hos normalobjektivet 80 mm motsvaras av 1,8/50mm för småbild)

Interiör med Lina. Stativ och trådutlösare är oumbärliga redskap.
Ska man handhålla kameran så är det snabba filmer som gäller och mycket korta slutartider.

Ingenjörskonst på hög nivå.
Uppfällt schakt. Ofta håller man kameran på magen och tittar ner genom schaktet på sökarbilden.
Till höger syns avståndsratten. 

Analogt
Ursprungliga betydelsen av ordet analog kommer som så ofta från de gamla grekerna.
"Svarande mot det riktiga" "Motsvarande förnuftet" är ju en förträfflig beskrivning av analogt foto.
Helst ska det vara klassisk svartvit fotografi. Vitt, svart och grått med korn av silverkristaller på film.

Hytten Massey Ferguson.
Med filmen Ilford FP4+ framkallad i D76 kan man krama ur vilka som helst gråtoner ur ett svarvitt negativ.
Man drar helt enkelt i spakarna efter digitaliseringen för att få önskad svärta, vitt och kontrast.

Det var några bilder från en första testrulle med den "nya" Rolleiflexen.
Bilderna på kameran är tagna med Lumix GH5 och Olympus 1,8/45 mm
För er som läst mitt tidigare inlägg om Yashica-Mat som är en ren kopia av denna kamera så kan jag tala om att Yashican står sig väl mot sin förebild. Yashinon eller Lumaxar-objektiven är förträffliga Tessar-konstruktioner.

Trollsländans larvhud

I ruggigt och blåsigt väder blir det svårt att ta närbilder på sländor.

Idag tog jag hem en präktig larvhud som darrade i blåsten. För att få till några bilder under svåra förhållanden så är det blixt och ljusformare som gäller.  Så i stället fick huden följa med hem och stå modell när jag ville experimentera med en enkel och smidig makrobelysning på kameran. (Inlägg om belysningen: https://www.fotosidan.se/blogs/janolof/makro-arm-belysning-latt-som-en.htm)
Leken med lamporna resulterade i några bilder som kan vara värda att visa upp. Det är alltså ingen död slända utan en tom larvhud.

Larvhud i hemmastudion.

 
Larven var drygt 4 cm lång, det blir nog en relativt stor slända när den växer till sig.

 
Undertill är larven platt och slät.

Än är inte sommaren slut. Jag hoppas få se en larv, som levt i vatten, sätter sig på ett strå eller ett blad och hur det blir när sländan tar sig ur från första början. I tidigare inlägg här i bloggen har sländan hunnit en bit på väg när jag upptäckt den.

Hälsar Janne