Jag känner mig som en jävla Scott Kelby

På min andra blogg (jodå, man kan ha flera) publicerade jag härförleden några bilder från en kvällspromenad. Bilderna är inte så märkvärdiga (det är därför dom inte blivit synliga här, men jag får väl publicera dem i detta inlägg då, men jag gör dom små), men en läsare av bloggen, och tillika bekant, som nyligen fått sin första systemkamera tyckte dom var fina och undrade hur man tar såna här bilder.

Vad svarar man på det? Jo, använd stativ och trådutlösare, välj ISO 100, välj bländarförval, blända ner två steg från största bländaren, sikta och tryck. Glöm inte att fotografera i RAW så det går lättare att photoshopa sedan. Och då känner jag mig som en jävla Scott Kelby. Hans pedagogik går ju ut på att förklara hur man ska göra, som om Scott vore ens fotokompis som man frågade när man stod där med kameran, "Hur gör jag". Då svarar han ungefär så som jag gjorde. Att lära ut varför man ska blända ner två steg, varför man ska ha så lågt ISO som möjligt, varför man ska ha trådutlösare, hur bländare, slutartid och ISO hänger ihop, det är bara tramsigt. Grundläggande kunskaper är tråkigt, det är mycket roligare att veta vilka knappar man ska trycka på, men man behöver inte veta varför. Inte riktigt min pedagogiska inriktning, men ibland trillar man dit i sina svar.

Fast jag har också försökt förklara just hur bländare, slutartid och ISO hänger ihop för henne också.

Någon slags årskrönika (över brustna drömmar)

Redan innan jag hade läst Jenny Lundhs utmaning hade jag bestämt mig för att göra en årskrönika i bilder. Eftersom jag hade hoppats utvecklas mer som fotograf än jag gjort, blir det en årskrönika över brustna drömmar.

Jag klarar inte att göra som Jenny föreslog, en bild för varje månad. Jag har i stället valt bilder på följande kriterier:

- En i alla fall anständigt bra bild (i förhållande till min förmåga)
- Ett intressant eller viktigt fototillfälle
- En i övrigt minnesvärd händelse.

Och då blev det såhär.

Februari. Ett "kostymkalas"  hemma hos våra bekanta. Yngsta dottern (hon i mitten längst fram) ville ha ett födelsedagskalas i "gammal stil", så det var bara att dra på sig 1700-talskostymen och sen fotografera eländet.

April. Jag gick en kurs i porträttfoto. Denna bild var inte något som ingick i kursen, utan det var i en paus som vissa av oss fick feeling och kom loss som både modeller och fotografer.

IOGT-NTO Stockholm håller årsmöte på Tollare folkhögskola. Uno är över 90 år, men han måste ändå vara med på alla årsmöten, och han trivs verkligen på Tollare. Dessutom är han underbar att fotografera.

Maj. Min egen IOGT-NTO-förening har våravslutning hemma hos kassören. (Det är han som skymtar i dimman) Till denna våravslutning hade vi beslutat servera grillad fläskfilé och det är den som tillreds på bilden.

Juni. Jag tar en promenad i omgivningarna runt mitt gamla mellanstadium. Fotograferar och ljuger ihop en berättelse till bilderna. Finns att läsa här

Juni. Även om man inte är en duktig fotograf kan man ju som god wannabe i alla fall bete sig som en. Därför rusar jag upp halv fyra en morgon och återigen kommer golfbanan till användning.

Juli. Åter en vansinnestidig morgon för fotografering. Dessvärre försvann solen efter 5 minuter, och kom inte tillbaka mer den dagen. Men jag behövde bara 1/125 sekund för att ta denna bild.

Juli. IOGT-NTO håller kongress i Göteborg. Som äkta turist i den stan åkte vi ut till Långedrag för att titta på solnedgången. Särskilt Ia uppskattade den.

Augusti. Vad vore en årskrönika från mig utan en bild från Skåne. Denna bild föreställer yngsta dottern som fikar på kafé Sågmöllan vid kungagraven i Kivik.

Augusti. Vad fore en årskrönika utan en bild från IOGT-NTO i Sollentunas grillkvällar. Här sitter ordföranden i och grundaren av KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, och begrundar om han behöver ytterligare en korv, eller om det är dags att gå loss på kaffet.

Augusti. Tempelriddare Orden i Stockholms styrelse hade detta år förlagt sin konferens till IOGT-NTO:s kursgård Saxenborg i Grangärde. Här ser vi huvudbyggnaden och bastun spegla sig i sjön Saxen, som ofta är just så här spegelblank.

September. När själva semestern var slut, vad passade då bättre än att köpa en ny husvagn. Den var vi givetvis tvugna att prova, så vi drog till Österbybruk en helg för att se om vi trivdes i vagnen. Det gjorde vi. Denna helg var det dags att skörda havren (tror jag det var) på den åker i Österby som enbart brukas med häst. På bilden ser vi en fullständigt fantastisk skapelse. Ett under av mekanik. En självbindare. Som ingenjör kan man falla i hänryckning för mindre.

Oktober. Dags att vinterparkera husvagen, vilket gjordes på campingen i Malmköping. Där är det nära till både bad och slalombacke, men i oktober lockade varken det ena eller det andra

November. Vår ordensavdelning (RiddarTemplet Concordia) firade 110-årsjubileum. På bilden ses vår ordförande, som i dessa sammanhang kallas Mästare.

December.Återigen får golfbanan tjäna som motiv. Denna bild är tagen från ungefär samma position som juni-bilden från golfbanan. Lite annan känsla såhär års.

 Och roligare än så här var inte 2009.

Så här firade vi jul

Ja, inte ute i snön alltså, men väl med denna utsikt, från den inglasade och uppvärmda altanen hos svärmor.

Julhälsning

Varför måste alltid barnfamiljer göra julkort med sina barn som motiv? Och varför måste hundägare göra julkort där deras hundar är motiv? Svåra frågor som inte har något svar. Men så är det i alla fall. Därför föreställer vårt julkort en hund. Såklart.

Tack gode Gud för golfsporten

Eller i alla fall för alla underbara golfbanor, som är perfekta att promenera på när det är vinter. Eller åka skidor på om det är snö. Eller låta hunden springa fritt om det inte är en massa skidåkare i närheten. Eller helt enkelt fotografera.